Jag har en pojk som är väldigt känslig och har alltid varit det, han är känslig på olika sätt. Dels är han väldigt intuitiv och känner in sin omgivning väldigt mycket, dels är han en kille som har nära till sina känslor. Oavsett om han är glad, arg eller ledsen är han väldigt tydlig i att uttrycka detta. Och det är väldigt lätt att vi försöker lugna honom genom att man försöker dämpa känslouttrycken. Det tror jag är många föräldrar första reaktion, att man säger var inte så arg, rädd eller ledsen, sluta gråta, det var inte så farligt… Men det vi gör då är att tala om för våra barn att inte visa ”negativa” känslor och det är ju egentligen helt tokigt! Klart att de måste få visa sina känslor, glada som ledsna! Det är ingen som säger sluta vara så glad! Hur ska de annars lära sig att känslor är bra, de finns ju där i grunden för att kroppen/sinnet vill säga oss någonting.

Jag har precis haft en bok i läxa, som handlar om det här, hur viktigt det är för oss vuxna att hjälpa barn att sätta ord på känslorna, att väva samman känslorna med tankar. Det är en bok som jag verkligen rekommendera alla att läsa, ”Hemligheten” av Dan Josefsson och Egil Linge. Där står det bland annat att när vi är nyfödda består vårt liv endast av känslor. Vi blev omväxlande arga, ledsna eller glada. Vår överlevnad är beroende av våra känslor och att vi visar dem, annars skulle föräldrarna aldrig förstå när vi behöver mat, sova eller bytas eller bara behöver tryggheten i förälderns famn. Barn upplever att känslorna kommer som en blixt från klar himmel, de förstår inte varför de kommer och känslorna är bortom deras kontroll och där kommer vår roll som vuxna in, att hjälpa barnet att förstå varifrån känslorna kommer.

Så det jag försöker tänka på är att få honom (och mina andra två pojkar) att berätta varför han känner som han gör, be honom sätta ord på känslorna. Så att han själv kan förstå varför.  Min grabb blir t.ex. extremt arg när han är hungrig och om han lär sig ”att nu är jag trött och på dåligt humör för att jag är hungrig”, då kan han själv ta nåt att äta. Han lär sig på så vis vilken handling som kan förändra känslan.

Jag personligen kan tycka att det är lättare att hantera att han har så lätt att uttrycka sig. Även om man får ta fler konflikter med honom, än med hans bror som är väldigt tystlåten och håller inne med vad han känner. Där behöver jag vara mer lyhörd och uppmärksam på hur han mår. I den stressiga vardagen blir det lätt att man kanske missar något som egentligen hade behövts pratas om…

Vad har detta nu att göra med andlighet eller det paranormala kanske ni tänker… Allt skulle jag vilja säga, för ett barn som tar in andevärlden gör det oftast genom känslorna. De känner av någonting eller någon. Och har barnet fått lära sig hur dessa känslor uttrycker sig, hur de känns och varför de känns så, har de också lättare att veta när det inte är deras egna känslor som de känner av. De kan lättare sätta gränser och inte ta åt sig alla dessa energier och känslor som finns runtomkring dem. De kan lära sig att inte göra andras känslor till sina egna.

Just detta har jag pratat mycket med min pojke om, han känner in mig rakt av, även om jag så är 40 mil ifrån honom. Han pejlar av mitt känslotillstånd och lägger det automatiskt på sig själv, mår inte jag bra så gör inte han det heller. Vilket givetvis är ett problem, han tar ansvar för mina känslor och det är inget ett barn ska behöva göra. Vi pratar ofta om det, men av olika anledningar har han tagit på sig att skydda mig. Nu har det blivit bättre och han kan slappna av när han är i väg och ha roligt utan att känna att han måste ha ”koll” på mig. Han tar inte bara in mina känslor utan även andras i omgivningen och jag har försökt lära honom ett sätt som gör att han får ett ”skydd” och inte behöver känna allt. Han ska tänka att han liksom har en bubbla runt sig där ingenting kommer igenom och det hjälper faktiskt.

Har ni några sätt som ni eller era barn tar till för att få ett ”skydd”? Skriv gärna en kommentar om ni har något bra tips!

Nellie Andersson
Ordföranden Barnens Röst

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn