Jag sitter med en kopp kaffe i trädgåden. Ensam. Hör hur fåglarna sjunger ikapp eller om de samtalar med varandra, det får mig att le. Naturen är så nära, jag har alltid älskat naturen. Den är en del av mig. Där har jag kunnat tänka klart, fundera ut problem, upptäcka nya saker och den har gett mig kraft!

När jag sitter med mitt kaffe börjar tankarna fara hit och dit. Jag tänker på mig som människa. Hur är jag som person? Hur uppfattar folk mig? Jag vet att jag fått höra att jag är rolig, rak, ärlig och sedan att jag borde ha mer tålamod och att jag kan vara värsta dramaqueenen i vissa situationer! Hahaha, det får mig att skratta lite högt för jag vet att det är SANT fast jag aldrig just då skulle erkänna det!

Jag tänker också på döden. Helt plötsligt har den kommit nära oss på grund av coronaviruset. Folk pratar mer om döden. Jag tänker att döden alltid har funnits kring oss, men för många har den blivit mer verkligt just nu. För mig har döden alltid funnits nära eftersom jag arbetar som medium.

Jag har alltid tänkt att när jag dör är det meningen att jag ska dö, som att det är bestämt långt innan. Då har jag gjort klart det jag ska göra här på jorden. Och alla dessa gånger jag inte dött, där jag varit mycket nära att dö, då har det varit meningen att jag skulle klara mig.

Jag har suttit här ett tag och det har börjat blåsa lite. Vid den här tiden för tre år sedan flyttade min mamma till Finland. Det blåste lite kallt den dagen också, som om blåsten ruskade till mig och väckte mig för att jag skulle vara närvarande. Jag var närvarande. Jag minns när mamma åkte iväg och satt i bilen och vinkade till mig, hon log inte, inte jag heller.

Hon förverkligade sin dröm. Det var hennes stora dröm att kunna återvända till sitt hemland. Hon längtade alltid tillbaka dit, som att en del av henne blev kvar där, men att hon nu blivit hel. Jag har nog aldrig förstått hennes längtan tillbaka till hemlandet förrän nu. Jag är glad att hon gjorde det och tänker på dem som inte förverkligar sina drömmar. Ibland tar det tid och ibland får man kämpa lite för sina drömmar!

Mitt kaffe har tagit slut, men det är så skönt att bara sitta och ta det lugnt. Ibland måste man ta den där pausen som man tänker så ofta att man ska ta, men som aldrig blir av.

Jag skulle kunna sitta här länge och drömma mig bort, och jag har bestämt att jag nu i sommar ska pausa oftare med mitt kaffe!

Anki Pettersson
Medium & Healer

Hemsida: https://ankipettersson.se
Facebook: Medium-Anki-Pettersson

 

Föregående artikelEn inre viloplats
Nästa artikelTomtarna på loftet
Anki Pettersson heter jag och arbetar som medium och healer på Terry Evans kursgård, genom mitt eget företag. Redan som barn kände jag av andevärlden och det har varit helt naturligt för mig. Som 10-11-åring bestämde jag mig för att arbeta som medium, och den känslan har jag haft hela mitt vuxna liv. Jag har alltid dragits till att hjälpa människor och har arbetat inom vården och som undersköterska i 20 år. Till slut kände jag att det var dags att förverkliga det jag egentligen ville och gick en mediumutbildning för Terry Evans. Jag blev klar 2011 och har arbetat som medium och healer sen dess. När jag tog steget var det som om cirkeln slutits och jag äntligen hittat min plats i livet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn