För ett litet tag sen var jag till Venedig med min mamma. Hon fyller 78 år i år och hade alltid drömt om att åka till Venedig, så jag tänkte att nu var det dags! Min mamma har alltid varit en person full av energi och glädje och är en stor källa till inspiration i mitt liv. Sen är hon också envis, på gott och ont förstås, men det har tagit henne långt i livet. Hon har alltid varit väldigt snäll och hjälpsam och stöttat oss barn och barnbarn. Därför ville jag bjuda henne på den här resan, som tack för all hjälp och all barnvakt genom åren. Jag ville också att hon skulle få förverkliga sin livslånga dröm.

Jag kunde se hur hon njöt de här dagarna. Vi vandrade runt i Venedig och såg alla vackra byggnader och kanaler och vi lyssnade på musik och drack drinkar på Markusplatsen i den värmande vårsolen. På samma gamla café satt Casanova en gång i tiden, kanske med någon av sina damer. Vi besökte Doge palatset och gick i alla vindlande trappor, såg all fantastisk konst och gick sen över suckarnas bro ända ner i fängelsehålorna, där nog många drömmar krossats… men som Casanova visade sig ha lyckats rymma ifrån.

Dogepalatset

 

Vi åkte gondol, som många andra turister och älskade det. Vi gled fram i de tysta smala kanalerna utan motor och såg vårblommorna hänga ner från balkongerna, för att sen ta en tur på den mer trafikerade Grand Canal. Under gondolresan lyste glädjen lite extra i min mammas ögon och det var härligt att se. Vi vandrade runt i det område Marco Polo kom ifrån, en av min ungdomshjältar och en stor inspiration till mitt nästan ”nomadresandeliv” under många år. Precis som Indiana Jones inspirerade mig att följa en av mina drömmar och bli arkeolog. Han har nog inspirerat betydligt fler än mig..!

’’VI HADE EN FANTASTISKT ROLIG RESA MED MÅNGA SKRATT OCH VIKTIGAST AV ALLT, MIN MAMMA FICK UPPLEVA SIN DRÖM SEN BARNSBEN.

Vi gick över Rialtobron och besökte många masktillverkare i de smala gränderna. Ett otroligt fint konsthantverk i papier mache, med ett enormt utbud av olika masker. Vi tittade också på ett annat fint hantverk, Murano glas, men på söndagen när vi tänkt åka ut till ön Murano och se glasblåsarna i aktion, då bjöd Venedig på hällregn av sällan skådat slag. Då fick vi ägna oss åt lite shopping istället, så inte grät vi för det.

Rialtobron

 

Vi åt mycket god mat och drack gott Amaronevin och Limoncello, vilket inte var billigt i Venedig, men det var värt det tyckte mamma. Vi hade en fantastiskt rolig resa med många skratt och viktigast av allt, min mamma fick uppleva sin dröm sen barnsben. På tal om ben så har min mamma jobbigt att gå ibland, eftersom hon är höftledsopererad flera gånger, men på den här resan var hon som en stridsvagn. Jag frågade ofta om hon hade ont, men fick då till svar:

-Äh, det finns Alvedon!


Så vad blir då kontentan av det här?
 Jo… ni ska följa era drömmar, stora som små och bättre sent än aldrig! Och ge aldrig upp en dröm för en annan, försök att uppfylla dem alla, men kanske inte samtidigt. Ibland bjuder livet på andra saker som gör att vi kanske får offra våra drömmar, men då brukar vi hitta andra vägar så småningom, som gör drömmarna möjliga igen. Ibland får vi nya som faktiskt slår ut de gamla, för vi växer och förändrar oss som människor.

Många klienter jag haft genom åren har ibland genomlevt enormt svåra situationer och perioder i sitt liv. Det kan vara allt från sorg, relationer, ekonomisk kollaps till stora monumentala livskriser. Men gemensamt för alla, är att någonstans finns en dröm om någonting kvar. Så håll fast vid era drömmar, för ofta kan de hjälpa till att lyfta er ur ”de mörkaste brunnar” och hjälpa er upp, en stegpinne i taget.

’’JAG KAN VERKLIGEN SÄGA ATT JAG FÖLJT MINA DRÖMMAR OCH IBLAND HAR JAG FÅTT HJÄLP PÅ VÄGEN FRÅN ANDRA SIDAN, SOM PUFFAT MIG LITE I EN RIKTNING JAG INTE TÄNKT PÅ

Våra ungdomar idag genomgår livskriser redan i tonåren. De känner stor ångest inför framtiden, speciellt vad gäller klimatet, men också över vad de ska bli när ”de blir stora”. Vad gäller klimatet så måste vi alla göra allt vi kan och helst mer. Som privatpersoner måste vi sluta konsumera och börja återbruka. Vi måste ta hand om vårt farliga avfall, sortera våra sopor och återvinna, välja miljösmarta lösningar, välja biobränsle framför fossila bränslen, tänka på hur vi reser osv. Men det kräver också att våra politiker gör någonting, och det brinner verkligen i knutarna…

Men nu tillbaka till drömmarna och de ångestfyllda ungdomarna som inte vet vad de vill bli. Jag fyller 53 år i år och vet fortfarande inte vad jag vill bli! Så ta det lugnt, ni hinner fundera över detta länge. Pröva på massor av olika saker, någonstans hittar ni rätt efter vägen. Vissa hittar rätt direkt, men sen är ingenting hugget i sten, om ni till exempel utbildar er till svetsare, journalist eller veterinär nu, så får man ändra sig och byta yrke sen. Det är ert liv och det styr ni förhoppningsvis själva. Lev ut era drömmar och framtidsplaner. Några av er är kanske också lite som mig, gillar att pröva nya saker hela tiden, och det mina vänner är inte fel det heller! Det har varit ett fantastiskt liv så här långt, jag har lärt mig massor och det har alltid varit lite av en berg och dalbana. Jag har i mina dagar jobbat som: fastighetsskötare, hemtjänstbiträde, affärsbiträde, liftskötare, pistmaskinsförare, lärare, trafikassistent, flygvärdinna, arkeolog, doktorand, adjunkt, författare, administratör, koordinator, handläggare, medium och healer. Jag kan verkligen säga att jag följt mina drömmar och ibland har jag fått hjälp på vägen från andra sidan, som puffat mig lite i en riktning jag inte tänkt på, men som också visat sig bli helt rätt.

Nu ska jag avsluta med någonting som den här veckan gjorde mig väldigt rörd, glad och tacksam och som visar att mina drömmar lett till att andra kan få hjälp. En av mina klienter skrev så här:

När livet är svårt och man håller på att gå under så finns det människor som håller en under armarna så man får luft och inte drunknar.

Vad det betyder går inte att beskriva med ord, att du fanns där och ledde mig genom den bottenlösa förtvivlan jag hade. Det kunde inte vem som helst ha gjort. Det här är mitt sätt att visa vad du betyder och betytt för mig (och säkert många andra)

Jag är oerhört tacksam för resan det senaste året och är inte framme på långa vägar än. Men jag ser framåt med tillförsikt, nyfikenhet och glädje, tack vare människor som dig!

Sköt om er och vi hörs snart igen!

Sofie Weijosdotter Pettersson

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn