Den förklädda ängeln

0
246

Du har säkert mött dem du också, de förklädda änglarna. Hjälparna som dyker upp som från ingenstans när vi minst av allt förväntar oss det.

För några år sedan hyrde jag en skrivbordsplats i ett av de gamla korsvirkeshusen vid Svartån i Västerås City. Ån flöt precis utanför fönstret vid mitt skrivbord. Vyn brukar alltid ge mig energi, men just den här dagen var jag nedstämd så jag tog en sväng ut på stan för att få lite frisk luft och för att byta miljö för en stund. Längs promenaden stannade jag vid en bankomat och tog ut kontanter. När jag vände mig om med sedlarna i handen stod plötsligt en ”a-lagare” framför mig. En storväxt, skäggig man med ett bistert uttryck hade sitt ansikte tätt intill mitt.

Min spontana tanke var: ”Jaha, jag lär väl ge honom en slant nu, fast en hundring är lite väl mycket?”

Istället för att be om pengar lyste mannen upp och frågade mig ivrigt; ”Vet du vad binas barn heter?”

– Ehh, näääej? svarade jag överrumplat.

– Bä-bin, sade han entusiastiskt, och fortsatte – ”Det är från Hasse & Tage – men det här är min egen; vet du vad grävlingar som bor på en kyrkogård kallas?!!!”

– Nääeej? svarade jag igen. ”Gravlingar!!! tjoade han glatt och försvann vidare längs gatan.

Kvar stod jag med ett leende på läpparna och lite lättare tillsinnes. Några dagar senare slog det mig vad mannen egentligen hade talat om. Och jag häpnade. Anledning till att jag inte var särskilt glad den dagen var att jag dagen därpå skulle gå på en begravning. Matilda, en väns dotter hade varit svårt sjuk mycket länge och dog bara åtta år och fyra månader gammal. Om du läser igen ovan vad mannen skämtade om, så ser du; barn och kyrkogård. Och jag som skulle på en barnbegravning…

Begravningen blev mycket vacker. Flickan har nu på flera sätt visat för båda sina föräldrar att hon finns och mår bra på ”andra sidan”. Men det är en annan historia.

Men visst är vi alla hjälpande änglar? Ofta behövs det varken stor ansträngning för oss eller mycket av vår tid för att en medmänniska ska känna att hon eller han fick ”gudasänd” hjälp. Garanterat har du varit en räddande ängel. Du kanske stannade till hos någon som fått problem med bilen. Kanske hjälpte du barnet som irrat bort från mamma eller pappa på ICA. Kanske log du mot en främling som just då verkligen behövde värme i sitt liv. Mannen som jag dömde på förhand kan vara en himlavarelse som förklädd till uteliggare anonymt verkar på stadens gator, men han kan också vara en av alla högkänsliga eller empater som direkt känner hur andra mår. Vem han är så är jag tacksam över vårt möte.

Magnus Pamp
Silvermåne / Heart Dreaming Publishing

Föregående artikelOss själar emellan – Tålamod
Nästa artikelAndas förbi Missunnsamheten
Som många andra har jag funnit att vårt “högre medvetande” hela tiden vill vägleda och inspirera oss. Nattens drömmar är ett sätt. Vår intuition ett annat. Tecken, synkroniciteter och händelser är andra. Ibland når oss informationen i vaket tillstånd, ibland sovandes och ibland genom meditation och liknande. Drömmandet har med åren blivit en port till självkännedom för mig och den kunskapen vill jag gärna förmedla. Allt verkar syfta till att vi ska leva mer medvetet och mindre "sovandes", så att vi förmår ta mer eget ansvar för våra liv. Min första stora kärlek var naturen. Många sommarlovsdagar vid ån i Västerås fick mig att upptäcka och lära om bevingade, hoppande och simmande varelser, vattnets skiftningar och vädrets temperament. Avslappnat lyssnande och lyhördhet kom ur detta, liksom förståelsen för att fascination öppnar och fördjupar våra sinnen. Senare har jag upptäckt att världen runt mig påverkas och formas av tillstånd som tacksamhet, förundran, innerlighet och glädje. Detta är något jag vill inspirera andra att upptäcka. Idag lever jag och arbetar jag tillsammans med min andra stora kärlek, Kia Enbarr. Vi bor i Storvik, en mindre ort i Gästrikland. Tillsammans håller vi utbildningar i och föreläsningar om bl.a. Intuitiv Tarot, Djurkommunikation och Drömtolkning.