Drömma om en gök – om att be andevärlden om något och få det

0
440

Tankarna malde. Samma loop om och om igen.
Min hjärna gör så när det är för mycket. Somnar medan hjärnan maler.
Vaknar upp till samma loop som kvällen innan.
Vid den här specifika tidpunkten så hade jag börjat sucka åt hjärnan. Varje morgon.
Som om hjärnan inte var en del av mig.
Som att det inte var jag som hade ansvaret.

Jag har försökt att lära mig hantera det. Malandet. Loopandet. Just då hanterade jag det genom att låta hjärnan hållas. Låta den få ha fritt spelrum. Det funkade sådär. Det gjorde nästan ont för det malde så mycket. Den som var riktigt lyhört kunde säkert höra kugghjulen. Jag gick in och bröt loopen ibland med mer kreativa och positiva saker.
Hjärnan tycktes bara gapa med munnen och slängde allt i något slags svart hål.
Jag fnittrade lite åt den synen. Min hjärna måste vara ett kakmonster! Garanterat!
Fast den äter kreativitet och positiva avbrott.

Tillbaka till loopen.
En kväll tröttnade jag. Jag orkade inte höra mer.
Mentalt så var det nära att jag kaskadspydde på min hjärna.
Så jag bad om hjälp.
Jag bad mina guider om en dröm. En dröm med tydlig symbolik som jag kunde förstå. Jag mantrade mig till sömns med denna bön. Denna bedjan.

På morgonen vaknade jag och var irriterad. Jag har drömt om en vän och hennes kille. En middagsbjudning. Killen i fråga var så nonchalant att jag fortfarande kände mig irriterad när jag vaknade. Dessutom envisades han med att prata om en gök. En gök!
Sen insåg jag. Jag hade drömt.
Jag hade drömt en dröm med tydlig symbolik som jag kunde förstå.
Jag googlade på gök och fann mer än ett intressant svar. Mer än en tolkning som passade.
Loop-hjärnan tog, för stunden, en paus.
Jag tackade för insikterna, och för att mina guider kunde hjälpa mig så snabbt!

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com/elinsmassage.bokadirekt.se
www.elinsmassageochhealing.se

Föregående artikelMin vän Bergsmeditationen
Nästa artikelEn Bergsledares upplevelse av Bergsmeditation
Jag heter Elin Järnkvist och jag älskar att skriva! När jag gick i skolan så tyckte jag att den roligaste uppgiften var att göra en egen bok. På halva sidan fanns det plats att rita en bild, och sen kunde man skriva sin berättelse. Jag minns inte vad böckerna handlade om, men jag minns min entusiasm för uppgiften! Hela skolgången fortsatte jag att skriva. För mig själv. Jag skrev dikter. Korta noveller. Jag försökte uttrycka allt jag hade inom mig för att det inte skulle äta upp mig. Efter gymnasiet så fortsatte jag att gå en skrivarkurs på folkhögskola. Efter det så slutade jag. Jag tappade bort min kärlek till att skriva, till orden. När jag senare i livet startade mitt egna företag så insåg jag att jag tappat bort väldigt mycket av min förmåga att uttrycka mig i text. Det blev en plåga att försöka beskriva mina behandlingar och vad som ingick och inte. När Terry nämnde Ascala så tackade jag först nej. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag inte skulle ha något att skriva om. Trots det så bestämde jag mig för att testa, och idag skulle mitt liv vara väldigt tråkigt utan mitt skrivande! Jag skriver om personligt utvecklande, och invecklande. Jag skriver om händelser som påverkar. Meditationer. Allt som vill komma ut i textform. Jag jobbar som massör och healer. Jag delar lokal i Örebro, och har en liten stuga hemma i Lysfalla som jag jobbar i. Och håller just nu på att utbilda mig till medium. Det är en fantastisk resa, Livet! Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, meditation, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn