Drömmar är en kunglig väg till … vad då? De leder till det omedvetna. Så skulle
i alla fall Sigmund Freud (1856–1939) ha svarat. Freuds drömforskning har ofta
kallats början på vår tids moderna drömstudier. Men det har också sagts mycket
om drömmar även före hans tid, och det har sagts lika mycket efter.

I Sverige i dag, är inte drömforskning speciellt uppskattat som ett ämne för psykologstudenter. Det betraktas fortfarande som ett område utanför huvudfåran vad gäller vetenskap och rekommenderas därför inte som ett lämpligt ämne att studera om du vill skapa en akademisk karriär. Men vad är fel med drömmar? Alla har varje natt ungefär fyra eller fler drömperioder, även om inte alla kan minnas att de har drömt eller drömmarnas innehåll. Därför tycker jag att det är rätt så naturligt att vilja veta så mycket som möjligt om drömmarna.

Hur som helst pågår drömforskning, och ironiskt nog, hade en av de största drömforskarna i vår tid, en amerikansk psykiatriker, analytiker och parapsykolog, Montague Ullman (1916 2008), starka band till Sverige. Både professionellt och på det personliga planet. Han höll många drömseminarier och startade många drömstudiegrupper i Sverige. Ett exempel på det är ”Teater Trickster” i Göteborg som för närvarande arbetar med en dramaproduktion med drömtolkning inspirerad av Ullmans arbetsmetod för att försöka förstå drömmar. Som kuriosa kan nämnas att enligt Ullmans önskan spreds hans aska i havet utanför Göteborg. Han var också grundare av Maimonides Medical Center i New York. Där var han en del i en framgångsrik studie av ESP i drömmar. De publicerade han 1973 tillsammans med Alan Vaughan och Stanley Krippner i boken Dream Telepathy, Drömtelepati, en klassiker och fortfarande en unik bok.

Såväl drömmar som paranormala, eller ska vi säga oregelbundna, fenomen är styvbarn på universitet. Den här kombinationen är en mycket större utmaning för vetenskapen. När det rör drömmar om livet efter detta eller drömmar om avlidna personer kommer vi in på ett område som är totalt försummat, i alla fall när det gäller akademiska studier.

För att vara specifik så finns det en bok publicerad av den amerikanska psykologen Patricia Garfield med den, vid en första anblick, lovande titeln The Dream Messenger: How Dreams of the Departed Bring Healing Gifts – Drömmarnas budbärare: Hur drömmar om de avlidna kommer med helande gåvor (1997). Men alldeles i början av sin bok poängterar Garfield, som har dokumenterat över 20 000 av sina egna drömmar, att hon vill undvika frågan om drömmar om de avlidna möjligen eller faktiskt kan ge oss insikt om livet efter detta.

Freuds kungsväg ledde till kungariket för vårt omedvetna, men den brinnande frågan kvarstår: Vart mer kan drömmarnas väg leda oss? Akademisk forskning har kommit till en återvändsgränd. Eller så är det kanske inte en återvändsgränd, utan en ny väg vidare till de dödas värld. Istället för att ge upp när det gäller ett så viktigt ämne som drömmar och livet efter detta, ur en professionell synvinkel, finns det äldre litteratur att fördjupa sig i, till exempel Carl Gustav Jung (1875–1961). Den schweiziske psykologen pratade öppet om sina många personliga erfarenheter i sin berömda biografi Minne, drömmar och reflektioner från 1965. Den är redigerad av hans kollega Aniela Jaffé som var född i Berlin och under senare år levde i Zürich. Jaffés egen bok Apparations and Precognitions, utgiven på tyska 1958 och översatt till engelska några år senare, 1963, avhandlade också drömmar.

Tolkade 60 000 drömmar

En annan tysk-schweizisk forskare var Marie-Louise von Franz med sin bakgrund som både jungiansk psykoanalytiker och klassisk forskare. Hon har tolkat så mycket som 60 000 drömmar berättade av klienter. Hon har även publicerat många böcker, några delvis relevanta ur drömforskningsperspektivet. Hennes bok om drömmar med avlidna On Dreams & Death, utgiven på tyska 1984 och engelska 1986, skrev hon drygt tio år före sin bortgång 1998. Den är väldigt uppmuntrande och visar på den tilltro hon hade på att själen övervinner döden.

Att tolka drömmar är inte en lätt uppgift. De är kluriga, ibland underliga och de är ibland obegripliga. En del är bearbetningar av sista tidens händelser, andra uttrycker negativa känslor från vårt psykes djup och en del drömmar skapar glädje mot alla odds och tar med drömmaren till en underbar värld där varje önskan uppfylls. Men bakom dessa psykologiska förklaringar, kan drömmen ge drömmaren kontakt med något annat. Dessa drömmar sträcker sig långt bortom dåtid och nutid. De speglar framtiden och inkluderar livet härefter och innehåller möten med avlidna. Dessa drömmar är de mest utmanande för en forskare att få grepp om och därför ofta ignorerade. Det är intressant att titta tillbaka historiskt och upptäcka vad visa personer har tänkt och tyckt om drömmar.

En grekisk myt berättar att människorna bara kunde ha profetiska drömmar. De kunde inte drömma underliga, förvirrande drömmar eller vilseledande drömmar. Poeten Aesop berättar att det var ett privilegium för Apollo, Ljusets gud, att förutsäga framtiden. Apollo var den största profeten av sin tid och var väldigt stolt, för stolt över sin gåva. Därför blev den största bland gudarna i himlen, Zeus, arg på honom och bestämde att från detta ögonblick skulle människorna få direkt tillgång till framtidens hemligheter via drömmarna. Apollo led och förlorade sina kunder vid oraklet i Delphi. Han bestämde sig för att be Zeus om förlåtelse. Zeus tog emot Apollos önskan och gjorde en kompromiss: från och med nu skulle människorna bara ha några få profetiska drömmar, medan alla andra skulle vara rent nonsens. Den här gamla myten speglar väldigt väl åsikterna som finns om drömmar idag, kanske inte inom den vanliga vetenskapen, men åtminstone i ögonen på en bredare del av befolkningen.

Grekisk poet

En annan grekisk poet, Homer, ger oss råd hur vi kan särskilja drömmarna. Är det en genuin, sann dröm eller en falsk? För att veta det måste vi ta reda på var drömmen kommer från. Har de gått igenom en grind gjord av murgröna är de fel, men om de kommer genom en grind av järn och slätt horn är de rätt. Det här är inte särskilt begripligt för människor av i dag, men det kan ge lite ledtrådar om vilka drömmar som har en djupare mening än andra. Till exempel kan man kontrollera upp namn och nummer om de dyker upp i drömmarna, då de kan ha en djupare mening. Ett stort problem är varför inte profetiska eller förutsägbara drömmar är lätta att känna igen. Det beror helt enkelt på att väldigt få människor tar sig tid att dokumentera sina drömmar och skriva ner dem på morgonen. Och även om man skulle göra det, så är det inte möjligt att minnas alla drömmar man har drömt. Då är det inte möjligt att veta om det förekom likheter mellan dröm och verklighet.

Här är en datadokumentation värdefull och underlättar sammanställningen eftersom man kan lägga in sökfunktioner. Drömmar om avlidna kan i vissa fall ses som en pågående relation med en kär vän. Eller kanske är drömmen en hjälp för oss att lösa ett problem med just den personen. Eller är drömmen bara en samling minnen? Varför visar sig de döda i drömmen på ett annat sätt än hur vi minns dem? Varför är de ibland friska och glada när de avled i svår smärta och sjukdom? Och slutligen en forskares största fråga: är drömmarna mer än bara bilder? För att ta reda på det behöver vi titta mer på budskapet som de avlidna för med sig i drömmen. Erbjuder de information som inte drömmaren har tillgång till, information som kan bli verifierad efteråt?

Tunn gräns mellan liv och död

Det finns många drömmar inrapporterade som uppstår vid den tidpunkt då en närstående avlider. Något som den som drömmer upptäcker senare. Men var personen fortfarande vid liv eller var personen död när drömmen uppstod? Olyckligtvis är det extremt svårt att få en exakt tidsangivelse för en drömupplevelse. I sällsynta fall händer det att en person vaknar på grund av drömmens intensitet och kollar på klockan. Men det är ändå ett outforskat område som omfattar observationer och dokumentation av exakt tid för dödsögonblicket, även på ett sjukhus. Gränsen mellan liv och död är tunn, om det nu finns någon linje?

Ett klassiskt exempel för den här typen av dröm, är när en avliden person avslöjar oupptäckt eller bortglömd information, exempelvis ett gömt testamente. Den här typen av fallstudier rapporteras fortfarande in, även om det är svårt och tidskrävande att gå till botten med dem och få allt dokumenterat. Hur som helst så är budskapet att drömmen visade var testamentet var gömt. Ett historiskt exempel får avsluta. Författaren Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832) skrev Faust, det mest omfattande poetiska arbetet som någonsin har skrivits om spöken och andevärlden. Efter sin död, visade sig Goethe för sin nära förtrogna författare Johann Peter Eckermann i en dröm. I drömmen var Eckermann i Goethes hus och blev väldigt förvånad av att möta Goethe där.

Han sa: ”Oh, herr Goethe, är ni här. Man säger att ni är död.” Goethe skakade misstroget sitt huvud och svarade: ”Alas, hur dum är inte människorna! Skulle jag vara död? Tvärtom. Jag är ute och reser. Helt nyligen var jag i Sverige!”

Under sin livstid besökte aldrig Goethe Sverige. En gång skrev han till Eckermann: ”I do no doubt our continuance. Each entelechy is part of eternity, and the few years it is connected with the earthly body do not make it old.”

”Jag tvivlar inte på att vårt liv har en fortsättning. Varje holistiskt själv är en del av evigheten och de få år som det är sammanlänkat med den jordiska kroppen får den inte att åldras.”

Text: Annekatrin Puhle
Foto: Adrian Parker

(Ursprungligen publicerad i Ascala Magazine)

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn