Jag skulle vilja dela en upplevelse med er. Jag är säker på att ni har upplevt det själva på något vis. På sistone har det känts som om jag står med en fot här och nu och med en fot i andevärlden, som om jag följer en väg mittemellan. Det är en upplevelse som bara är, det känns nästan som om min hjärna tar bort sådant som inte längre behövs i mitt liv. Jag känner väldigt starkt att jag lämnar en del av mig själv och mitt sinne, det är som om mitt sinne förbereds för något i framtiden. Jag vet inte vad det är, men det skrämmer mig inte. Det enda jag vet just nu är att jag rör mig framåt.

Något nytt väntar vid horisonten, en ny början. Det är intressant och spännande, men jag kan inte sätta fingret på det. Det är som att vara i två olika världar samtidigt. Andevärlden är mycket nära mig och visar mig glimtar av vad som väntar, men det är inte meningen att jag ska förstå, det handlar bara om att ta emot just nu. Om jag låter mitt behov att förstå och min otålighet ta över kommer det att ha en negativ inverkan.

Jag har gått igenom det här förut, men aldrig till samma grad som nu. Det är lite surrealistiskt. När jag följer den här vägen har jag upplevelser jag kan relatera till, som har koppling till den forskning jag gjort förut. Det känns som om jag kommer att lära mig använda nya verktyg. Jag har inte bråttom och det får mig att känna mig väldigt lugn. Det är en bro jag måste korsa.

Det här handlar inte om att jag ska gå över till andra sidan. Min hjärna har bara öppnat upp på ett nytt sätt och jag kan känna andevärlden bearbeta mitt sinne. När vi befinner oss  i sådan förändring känner vi oss förvirrade: Vad kommer att hända? Allt jag kan säga är: Känn det, upplev det utan att försöka strukturera eller kategorisera. Allteftersom du öppnar upp kommer du att visas varför du var tvungen att gå igenom det. När vi får sådana upplevelser är det ett misstag att försöka påskynda processen; försöka få det att hända snabbare. Ditt ego kommer bara att komma i vägen och begränsa flödet.

Det senaste året har gett mig tid att tänka och ta emot utan några yttre influenser, bortsett från Ascala. Jag känner mig rätt bekväm och tillfreds med det här, utan att veta vad jag har att förvänta mig. Det säger mig klart och tydligt, med alla mina beslut, att jag har gjort det rätta för mig. Jag har låtit mitt sinne och mitt högre medvetande synkronisera ännu mer.

Första gången jag åkte till Vänersborg var det som att komma till en plats jag kände till och var bekant med. Det kändes rätt. Jag insåg att det var andevärlden som hade väglett mig dit.

När jag skriver den här texten tänker jag inte. Jag bara gör och låter orden flöda, utan att ställa krav på mig själv. Det här gör mig mycket mer kreativ och i kontakt med mig själv och andevärlden. Det konstiga är, när du tillåter dig själv att följa den här medelvägen ger det dig en underbar känsla av frihet utan ”du måste”. De senaste månaderna har jag kunnat följa den i en sådan maklig takt.

Jag vill säga det här till er alla, när du söker efter svar, låt det bara vara, utan att söka eller kräva. Låt det flöda och du kommer att få alla de svar du behöver. Prova det, men glöm inte att vi måste ta eget ansvar också.

Det skulle vara intressant att höra era insikter.

/Terry Evans

Föregående artikelPositiva risker
Nästa artikelFrån organiserat till kaos
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

22 KOMMENTARER

  1. Tack bästa Terry för att du delar med dig med detta! Det känns tryggt på något vis för mig!! Jag vet precis hur det känns när man kommer till en plats där man njuter, när jag åker till Orust där min son bor så känner jag mig precis som om jag kommit hem!! Jag har nyss varit där en vecka och när jag är på väg hem känns det som om jag vill vända på vägen och åka tillbaka!!! Ha en trevlig dag och en trevlig helg som kommer/EvaMarie

  2. Hej Terry, jag känner likadant. Jag vet så säkert att jag går och väntar på något men jag har ingen aning om vad det är……och jag kan nog erkänna att jag skulle vilja påskynda det lite, känner mig mycket otålig men inser att det inte går. Det känns som att någon har bromsat mitt liv, ingen lust till något förutom att bara vara, inga bokningar till mina behandlingar, ingen större kontakt med övriga världen. Någon har helt enkelt satt mig på stand-by. Ska bli mycket spännande att se vad som kommer, det känns som att det blir under december i alla fall 🙂 Eftersom det här tillståndet känns ensamt så är det skönt att läsa din text, det finns någon annan som också är i samma läge, tack!!

    • What I have discovered during this period is that my mind has been given time to rest. Thank you for your comments! /Terry Evans

  3. Jag blir lika glad och fundersam varje gång jag läser dina texter. Jag känner igen mig i så mycket, om att hitta en ny väg. Sen i somras har jag valt en ny väg i livet och allt verkar hända/klaffa ihop när jag minst tänker på det. Men där emellan söker jag, jag har inte alltid ro och tillit att vänta. Även om jag vet att det är just att vänta och vara här och nu som är det väsentliga.
    Tack för dina kloka texter terry!

  4. Tack Terry, Du har visat mig att det finns en annan värld med möjligheter som är helt nya för mig.
    Jag har följt TV och sett hur olika ni jobbar som medium och hur ni kommer fram till samma mål.
    Spännande hade varit att se er jobba tillsammans.
    Välkommen till Dalsland där jag hoppas du kommer att trivas med naturen inpå knuten.

  5. Tack för att du stannar kvar på jorden, tänker inte heller när jag skriver! Även jag tänker flytta, känner mig så instängd i det jag vill göra, en del vill inte ha kvar mig här, eftersom jag opponerar mig mot ungdomar och alkohol, samt fyrverkerier i tid och otid, så jag hoppas min älskade hund klarar ännu ett nyår och får fylla 13 år

    Jodå, jag hade stora planer angående att bo här, har goa vänner och jag ville stötta samhället och fixa arbetstillfällen, men kommunen är inte med på noterna! Men jag har inte råd i alla investeringar jag måste göra, för att fortsätta , så jag söker ett annat ställe där jag kan göra det jag älskar! Har sagt till våren är det dags, men än har jag ingenstans att bo, men jag vet att universum har sina planer

  6. Jag känner en stark igenkänning i det du skriver. Sedan ett par veckor tillbaka o ännu mer påtagligt förra veckan, känner jag mig i ett typ limbotillstånd. Vet inte vart jag är på väg men att det är till något nytt.
    Efter att ha levt i samma tankemönster en längre tid i en privat situation som påverkar min vardag mycket, där universum o mina guider sedan länge visat mig vägen, skedde en kovändning över en natt, att gå ifrån den vanliga vägen (tankemönstret) och gå en sidoväg istället, under oviss tid. Jag har varit trygg med vetskapen att gå i samma bana och plötsligt ger universum mig nästintill en ”käftsmäll” att välja en sidoväg under en tid. Det känns som om de ber mig göra detta för att lätta på alla de känslor jag upplever just nu (de som du också beskriver). Allt för att ”komma tillbaka” med nya erfarenheter och insikter. Det är omvälvande och inne i mig slits jag åt olika håll men jag känner stor tillit att allt blir bra igen och att detta är för mitt bästa. Har inte upplevt en sådan revolutionerande känsla, inre o medialt, som jag gör just nu. Tack för din text, Terry 🙏

  7. Hej!
    Det enda hinder för fortsatt utveckling är du själv och de förväntningar rädslor i förutfattade meningar. Jag är glad att du kommit förbi dessa barriärer, själv har jag mycket kvar o lära.
    För mig är du en referenspunkt.

  8. Hau Terry 🙏
    Again. Welcome to Vänersborg.
    To let go is a lifelong lesson for me personally because of the paths I’ve chosen in this life. The great thing is that I am still able to help others but sometimes it’s rough to be me. 😁🙃💖 Toksa ake na lila tanyan omani yelo until next time and walk in balance 🙏✨

    • Nice to hear from you, Martin. I like the phrase walk in balance. Thank you and take care! /Terry Evans

  9. När jag läser din text kommer jag ihåg att jag var med om en liknande sak när jag hade varit i 12-stegs programmet några år. Jag kom in i nåt slags vakum. Jag kände ingenting, tyckte ingenting, inga känslor, inte glädje, inte sorg, jag var liksom nollad. Först i början var frustrerad, jag hade inte varit med om det, så det var en helt ny upplevelse. Efter ett tag förstod jag vad det handlade om….Jag hade rensat skräp i ryggsäcken och förbereddes för nya saker. Jag behövde vara på noll för att jag behövde vila och laddas för nytt. En ny början.
    Det jag även kommer ihåg var att jag hade inga förväntningar, jag lät allt bara vara. Om man går in och försöker styra så blir det en störning i det som är tänkt, då fördröjs det man har blivit förberedd inför. Det bästa är att släppa kontrollen och låta det sköta sig självt.
    Nu och då kan jag känna detta vakum, då förstår jag att jag behöver bara vara och att det är nya saker på ingång. Jag kan tycka att det är ganska skönt att bara vara, låta universum ta hand om det som ska ske. Och en annan skön sak kan jag tycka är att jag har inte bråttom. Visst händer det att jag kan tycka att det ska ha skett helst igår, men då andas jag och säger till andevärlden- hallå, ge mig tålamod nu, och så säger jag- ja, jag vet, det är bättre att ni gör det som ska göras, för det blir bara kaos om jag gör det 😂😂😂
    Det ska bli intressant att läsa kommande inlägg från dig.

    Marie Klintebäck

    • I like the way you write. I remind me of myself sometimes. When we sit back we allow ourselves to connect with our soul. Thank you! /Terry Evans

  10. Hej Terry! Väldigt intressant inlägg men det är alla dina inlägg, intressanta och tänkvärda. Känner igen mig i att stå mellan två världar. Sista tiden har jag haft en känsla av något jag inte kan sätta fingret på, ett märkligt lugn och samtidigt inte vilket gör det hela konstigt. Det känns som en ”väntan” på något.
    Julen har alltid för mig varit en stor underbar helg, hade en morfar som blev som ett barn när julen nalkades. Han köpte paket som var inlindade i vackra julpapper, med rosetter och snören i julens färg. Älskade morfar var som julen själv och när han gick över till andra sidan så försvann julen på just det sättet trots att både föräldrarna och jag försökt hålla traditionen. Jag såg morfar som en ljus skepnad när han gått bort stå lutad över mina söners säng.
    Idag har jag inte ens färdigt julklappar, det är tomt under granen och tankarna bara far hit och dit medan ett lugn sprider sig. Har ingen julkänsla utan den har ersatts med den här märkliga känslan av väntan, frågan är bara, väntan på vad? Åh andra sidan så får man inte alltid svaret, det kanske kommer längre fram. Denna jul blir annorlunda, inte som vanligt med mor och far som sitter i karantän och inte heller med mina älskade barn och barnbarn.
    Men det är inte därför den märkliga känslan kommit att fastna, det handlar inte om jul eller corona. Jag känner att ”julen pausar i denna märkliga väntan”, det är allt jag får till mig. Det jag känner är att något nytt, något banbrytande är på gång.
    Jag har alltid sökt svar på allt 😉 varit lite otålig och i debatter lite provokativ. Idag debatterar jag inte längre utan betraktar mer i tystnad hur situationer kan bli helt knasiga i och med att vi alla tolkar olika. Det är väl ett växande i sig, som när en puppa ska bli en fjäril 

    Ha en underbar vecka ♥

    • That feeling you have means you have opened the door to a place of silence within your mind where worries of everyday life do not affect you as much. One thing you do have is the happy Christmas memories of the past. Thank you! /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn