Just nu går jag igenom förändring. Jag står vid ett vägskäl där jag måste inse att en del saker har nått vägs ände, men jag börjar känna mig inspirerad igen. Min själ är vaken och det ger mig energi. En känsla av kreativitet är på väg upp till ytan. Jag hoppas på att kunna börja skriva snart. Jag vet vad min bok ska handla om, men samtidigt vaknar pionjärsinstinkten inom mig. Den behöver nya utmaningar och lära sig nya saker.

Jag antar att det här är något som händer oss alla när vi når olika faser i livet. Vad ska jag lämna bakom mig och vad ska jag fortsätta med? Det är en underbar upplevelse att släppa fram den förvirringen. Jag behöver se över min gamla inre struktur, hur jag ser på den inre världen. Det är lite skakigt, men förändring är en process. Allt har ett slut.

Jag har haft en del fantastiska upplevelser som person och medium, men nu vill jag gå djupare. När jag kan få ordning på mina känslor och tankar ger det mig en karta att följa. Det är en mycket viktig del av förändringen.

Ett misstag jag inte får göra är att försöka få saker och ting att hända snabbt. Det är viktigt att jag låter tiden skapa en struktur och den stig jag behöver följa för att ta mig till nästa fas i mitt liv. Precis som många av er kan jag få en insikt en dag och nästa dag måste jag säga åt mig själv att sakta ner och låta allt falla på plats. När du ger dig in i något nytt ska du inte ha för bråttom. Det kommer bara göra dig besviken. Som jag alltid säger till mina elever: den snabbaste vägen är den långsamma. Det kan ge dig mycket mer erfarenhet.

Ascala går vid min sida och jag kan inte dölja något för honom. Vad skulle mitt liv vara utan honom? Jag har kunnat acceptera många utmaningar på andevärldens vägnar och när jag skriver det ser jag hur han ler. Det jag inser om och om igen är att detta väsen som följer mig ger mig stor insikt om mitt eget ego. Jag måste lyssna till det, men ibland är det svårt för mig att lyssna. Att fatta beslutet att sälja skolan och dra ner på min verksamhet var inte lätt, men det var dags att gå vidare till en annan fas i mitt liv.

Jag har valt att följa en väg där jag stött på kritik och fördömande, men all den kritik jag har fått, både positiv och negativ har fått mig att förstå vem jag är och allt eftersom har det gett mig balans i livet. När någon säger att det jag gör är fel, att det är negativt, är det deras rättighet, men en sak är jag säker på, Ascalaintelligensen som går vid min sida hjälper mig alltid – förutsatt att jag lyssnar till mina känslor och tankar.

Jag kan inte svika den intelligensen, för den har förvandlat mitt liv. Den har räddat mitt liv vid ett antal tillfällen, bara för att jag lyssnade. Denna fantastiska intelligens ger mig hopp. Den har lärt mig att när någon konfronterar dig, kritiserar det du gör, så är det också ett test. Det kan vara mycket nyttigt, för när jag blir utmanad på det viset måste jag ta mig en titt på mig själv och undersöka om den andra personen kan ha rätt: Är jag på villovägar?

Det här ger mig upplysning i livet. Ascalaintelligensen håller mig förhoppningsvis på den smala vägen, så att säga. Utmaningarna är testet. Jag kan inte låta rädslan ta över. Jag kan inte vara en dansande björn för någon och dansa efter deras pipa, bara för att vi har olika trosuppfattning.

Jag känner hopp där jag är nu i livet. Min energi och entusiasm har börjat komma tillbaka och jag mår bra.

Hur mår du? Var befinner du dig i ditt liv?

/Terry Evans

Föregående artikelVåra pälsbeklädda vänner
Nästa artikelSäga nej
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

34 KOMMENTARER

  1. Hej Terry. Att delta i din kurs oktober 2018, var en enorm upplevelse. Reste hemifrån helt förutsättningslöst.
    Mina förmågor som kom upp till ytan, hade jag inte en susning om att jag hade.
    Just nu känner jag mej ”lite låg”, men tror att sol o värme kommer att ändra på det.
    Är i alla fall uppmärksam på olika saker som händer, mycket mer är innan kursen.
    Ha det så bra, hälsningar Karin Svensson.

    • Thank you, Karin. It is all part of the process. The low periods help us appreciate the high periods. I am glad the course had a positive effect on your life. /Terry Evans

  2. Visst är det märkligt, dessa nya faser i livet. Själv har jag blivit så nostalgisk av att sitta i ”lockdown” i över ett år.
    Jag vet vad jag längtar efter mer än någonsin.
    Jag vet vad jag behöver göra.
    Det får ta tid, jag litar på att universum hjälper mig att finna dit jag ska och hur.

  3. Orden du skriver faller rakt in i hjärtat på mig. Jag har glömt bort mig själv och inte lyssnat på all vägledning som skickats, det har gett bakslag på många plan. När modet till slut nådde botten kom insikten om varför allt hände nu. Ett mönstret upprepade sig än en gång, det var bara att förändra beteende ock ändra riktning.
    Det ger styrka att läsa dina texter då de brukar träffa där de ska. Önskar dig allt gott, Katarina

    • What you are saying is very interesting. You are so honest. You are brave! Continue your journey and do not give up. Thank you! /Terry Evans

  4. Hej Terry! Vad spännande det låter! Själv är jag också på väg till någonting nytt efter 8 års sjukskrivning. Jag ser fram emot vad som kommer. En sak vet jag och det är att under dessa år har min inre självkänsla stärkts och jag står upp mer för mig själv nu! Min väg är min, ingen annan kan tala om vad hur och när jag borde göra saker eller hur jag känner. Rätt eller fel beror från vems synvinkel och min synvinkel är att göra rätt val för mig.
    När jag gick kurs hos dig i början av 2000talet slog en sträng av sorg över mig när du talade om att vara en dansande björn. Jag ville inte vara det mer. Sedan dess har björnen tagit bort bojorna och är lugn och trygg att gå sin egen väg. Hm väldigt vad mycket det handlade om att gå sin egen väg här..
    Ja ja, jag önskar dig och mig lycka till på stigen! 🤗🙏💕
    Med varm kram Maria

  5. Hej Terry, let it go…and keep follow the flow.Jag känner för egen del att min förändring är positiv och jag följer det jag leds in i.Det är så mycket nytt som kommer för vår allas väg och det är så menat att ske,det gamla har jag ofta hållit i ett krampaktigt grepp med en ”falsk trygghet och som en livslögn” skapad av egot.Nu går jag efter vad MIN guide och min känsla säger då jag är övertygad att den vägen är min sanna väg(oavsett om det inte är spikrakt,eller vad andra tycker).Klart du ska skriva en bok till,den ser jag fram emot att få ta del av…Haha! bara för det får jag en bild av hur du sitter vid ett bord och Ascala står brevid dig…det är många ark av papper i högar och inte på någon data inte(så fram med papper och penna),blink blink….Ja nu händer det grejer för många,känslan är att vi stiger i frekvens efter att ha lämnat färdiga projekt eller invanda beteendemönster bakom oss som nu gjort sitt, för att välkomna och ta emot den högre frekvens vi nu skall vara i.Ser även så mycket färger-auror och annat rörelsemönster i luften och min känsla är att vi alla går mot nya ljusare tider,att saker nu liksom kommer upp till ytan och för att ge plats till det nya.Att skynda långsamt är viktigt,då grunden blir på så vis stabil oavsett ”väder”,likt träden som står stadigt no matter what. Energier flödar utomhus,inomhus och runtomkring oss och ökar nu i styrka.Känsligheten hos mig har också ökat,klarsynen samt övriga sinnen med,såååå tacksam för det.Hälsa Astrid och ha det riktigt gott,take care och follow your hearts//Mvh Birgitta

    • Thank you for your wise words, Bigitta. It is always good to hear from you. Continue walking your road. /Terry Evans

  6. Hej,
    Tack för ännu en text som sätter igång mina tankar.
    Jag fick andekontakt första gången förra sommaren, min mormor och morfar hjälpte mig mycket där och då och även nu. Min morfar sa att jag måste ha tålamod och att allt inte blir precis som jag tänkt mig men det kan bli ännu bättre.
    Sedan deras samtal har jag lagt mycket tid med hästar i ett stall, men avslutat. Jag har börjat studera, men avslutat. Jag har påbörjat en mediumutbildning men är på väg att avsluta. Jag är gravid och väntar mitt andra barn, det hoppas jag iallafall fullföljs 😅
    Jag vet verkligen inte hur min väg ser ut men jag försöker ha tillit och inte skynda på. Det som händer sker av en anledning. Men det verkar inte bli som jag trodde. Spännande…

    • You certainly have been working very hard with your self. Take your road to the future one step at a time. Thank you! /Terry Evans

  7. Tack Terry! Jag blev påmind att en del av livet är en test vem som vinner eller ta över! Rädsla eller Kärlek till livet. En balansgång till inre och yttre lycka är alltid nära, när jag lyssnar till och reflekterar i aktiv lugn. Önskar en fin helg till dig och din familj.
    Theresa Blomqvist

  8. Tusen tack för att du delger oss ditt ”liv”. Jag har också endast 55 år gammal klivit av stigen och gör nu egna footprints och jag mår helt fantastiskt strålande. Jag är såå tacksam och ser det som en ynnest att kunna göra detta just här och nu i livet. Men vet också att universum har levererat detta när jag nu kan förvalta och njuta av det. Jag har tagit modet till mig efter 30 års livserfarenheter och utbildningar att satsa på min passion my lovely dogs. Tack återigen för din inspiration och dina tankar. You are one of a kind.

  9. Det är med ett leende av igenkänning jag läser Dina rader, Terry. Jag har börjat känna igen känslan när det är något som är i förändring. Jag blir lätt ledsen, irriterad och lite obstinat och tjurskallig. När jag nu har lärt mig förstå denna livscykel, så är det också lättare att låta bli att försöka stressa på att saker skall hända nu – helst igår. Det är lättare för mig att bara vara i känslan och känna in den och invänta ”förlossningen” av den förändring som sker.

    Jag har också märkt att när någon förändring är på gång att infrias, så har jag också svårt att komma ner i meditation – som om meditationen kommer att störa processen på något vis. I början av min resa, tvingade jag mig in i BM och det blev aldrig riktigt bra. Det blev ett virrvarr som jag inte kunde reda ut och jag lärde mig att vänta in rätt tid för meditation, som om den kallar på mig. Det har fungerat betydligt bättre och nu känner jag ett lugn i den processen: att inte skynda på, att inte rusa in i BM för svar/instruktioner och bara lutar mig mot att det blir som det skall, bara jag låter bli att lägga mig i. Det har funnits en rädsla att inte förstå vad som är i antågande och rädsla att missa hela poängen i processen. Genom åren har jag kunnat växa in i hur just jag skall hantera förändringar i livet och jag har mycket god hjälp av en kurskamrat från healingutbildningen för några år sedan. Vi har fortsatt ringa varandra en gång i veckan och stötta varandra längs vägen.

    Där jag är idag, är kursmässigt i sluttampen av Personlig utveckling, Intuition och mediumskap med allt vad det innebär. En spännande resa och utveckling på ytterligare ett plan. Ett nytt lugn kommer in i mitt liv när jag släpper prestationskraven på mig själv, vågar känna in och lyssna mer. Jag vågar luta mig tillbaka mot tilliten till både mig själv och andevärlden. Det känns tydligt att jag står i ett vägskäl och väntar med symtomen jag skrivit om här.. irritation mm. Det är med stor nyfikenhet jag ser fram emot att se vad som är i antågande.

    • When I read your words, Majsan, I smiled. It is always a pleasure to hear from you. Take good care! /Terry Evans (genom Viktoria)

  10. Terry jag blir så inspirerad när jag läser din text…
    Det är som det du säger ibland tar fram saker som jag också känner, som du tar orden ur munnen på mig fast jag inte har skapat dem än.
    Känner igen mig i det du säger om förändring i det inre.
    Och om att få tester.
    Efter en omtumlande månad som slutat med känslor av svek, känns det som jag har kommit till att fortsätta ge mig själv kärlek och det växer sig så starkt i mig så jag kan släppa den sårade delen av mig.
    Som trädet vars blad dör på vintern, för att sedan låta sig anpassas, följa med naturen och låta solen och vattnet skapa nya till våren.
    Är så tacksam för det
    Den intelligensen som du talar genom går rakt igenom till mitt hjärta
    Så bra du beskriver förvirringen …att kunna se denna tid som positiv… att allt som händer är ok ….att ha tillit till processen.
    Något nytt föds ur det hela.
    Genom kärlek till det, så låter jag den andra delen dö eller i alla fall låter den omvandlas, för den är ju en del av mig också.

  11. En mycket bra text!
    Ibland står man vid ett vägskäl utan att veta om det, som den gången när en vän sade till mig att, du Marie, du kan inte fortsätta leva som du gör, och han ledde mig in i ett självhjälps program. Om jag hade velat hade jag kunnat gå i motsatt riktning, men det kändes så naturligt att gå i den riktning han visade mig.
    Men så kommer man till de där vägskälen som man är mera medveten om, när det känns tomt och man inte vibrerar längre av lust och inspiration, där är jag nu. Jag är en sådan person att jag behöver ombyte då och då, framför allt i arbetslivet, jag behöver utmaningar, lära mig något nytt. Jag har bönat och bett om ett nytt jobb, jag har bett andevärlden om vägledning och om tecken, men det står still. Vad kan jag då göra….jo luta mig tillbaka och vänta. Har lärt mig att trådarna måste vävas ihop, till allt blir synkat och tiden är inne. Och jag med mitt dåliga tålamod, det känns som jag testas hårt här, vill jag säga 😁😁😁….Jag vill inte falla tillbaka i mitt gamla beteende och försöka skynda på saker, det blir bara galet och fel.
    Jag vet att jag har någon med mig, en högre intelligens, vem vet jag inte, men jag kan känna via en slags energi någon som puttar på eller bromsar mig…och det är nog tur det 😊 så gott jag kan lyssnar jag med mina känslor.
    Ibland tycker jag att livet är en labyrint, men nånstans kommer jag väl ut….men skulle jag ha vetat det jag vet nu om livet var en spikrak väg? Knappast. Tycker vi ska sträcka på oss och hylla oss själva för de själfulla själar vi är.

    Marie Klintebäck

  12. Allting i livet kan förändras på en enda sekund.
    Tänker att jag också står vid ett vägskäl, ena vägen bär in i snårig terräng där jag får kämpa mig framåt och den andra är en raksträcka bara att följa. Jag väljer märkligt nog den snåriga terrängen verkar det som, raksträckan är för tom och utan utmaningar 😉
    Den snåriga vägen har varit lång och oändlig men jag lär mig något nytt vid varje stagnation och varje kaotisk situation.

    Tidigare skrev jag mycket insändare och debattartiklar, fick mycket ros men också ris, det var riset som sved, dock gjorde det att jag började fundera på vad jag skrivit och om jag kunde formulera mig på ett annat sätt. Det fick mig att tänka till ordentligt och gjorde att jag utvecklades på det området till det bättre, tror jag 😉
    Idag finns så många fula påhopp när folk debatterar, blir personangrepp och jag tänker att det kanske i grund och botten bottnar i en rädsla där man sväljer tungt. En rädsla mot en person som som kanske kan och vet mer på ett plan som den andre inte behärskar (bara en tanke)

    Är i en period av nyfikenhet just nu:
    Funderar på vem vi människor egentligen är, vad vi ska åstadkomma och vad som gör att en del människor kan få till sig saker från andevärlden och andra inte alls.
    Fascineras av Universum och dess gåta, där finns mycket att forska på.
    Det skulle vara intressant om vetenskapen skulle kunna få fram vad det är som sker när andevärlden tar kontakt. Vad händer och varför?
    Vilket är syftet? Lever vi i parallell världar?

    Tack för en intressant text. Önskar dig och de dina en underbar vecka ♥ Ser fram emot boken.

  13. Så fint skrivet och med mycket känslor. Jag hoppas att du får det du ger dig in på och att allt blir så bra. ❤️

  14. Jag är inne i en fas då jag njuter av att kunna betrakta bitar i mitt liv falla på plats. I detta liv har jag fått en svår utmaning som utvecklat mig otroligt mycket. Utan min förstaguide, universum och mina vänner, vet jag inte hur jag skulle ha klarat det! Utmaningen har gjort att jag lärt känna mig själv på sådant vis jag inte trott var möjligt. Jag har bl a fått lära mig tålamod (ett ENORMT tålamod) och att få kunna känna tillfredsställelsen av mina nya läror. För mig är livet just nu otroligt spännande. Det tycker jag visserligen att det för det mesta är, men extra mycket nu. Känner en enorm tacksamhet över att all den kärlek jag visat mina medmänniskor genom åren ger mig så otroligt mycket mer tillbaka. Jag har kunnat omvandla mitt synsätt till en person, som egentligen är en ”ond” person, till att se på denna med andra ögon och förstå denna persons ”litenhet” på ett ödmjukt sätt. Detta har varit en uppenbarelse för mig och som jag är så otroligt tacksam för. Lycka till med dina idéer och planer, Terry 🍀

  15. Hej Terry!
    Jag skrev till dig för länge sedan. Då var jag orolig för min man som var cancersjuk. Han lämnade jordelivet för snart fyra år sedan. Jag lever nu ensam och har fått lära mig att ta hand om allt själv. När du skrev tillbaka till mig så så du att kärlek kan ingen ta ifrån oss. Jag förstår nu vad du menade för jag känner fortfarande en stark kärlek till min man.
    Detta gör att jag kan leva vidare här på jorden i vetskapen om att livet fortsätter någon annan stans. Vill bara tacka och ha det så. Mvh Marianne

    • Thank you for the feedback, Marianne. True love never dies, whatever dimension you live in. /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn