Jag är trött. Jag är verkligen helt slut. Jag tappade mina nycklar någonstans längs vägen idag. Jag hade tur att min kollega var på plats och kunde öppna dörren för mig i lokalen. Så att jag kunde jobba. Och komma åt min dator. Jag skulle deklarera. Så jag behövde datorn.

Jag packar ihop och är redan halvvägs till ett möte när jag inser att jag glömt min kortläsare i lokalen! Hur ska jag nu kunna ta betalt i Lysfalla, där jag jobbar imorgon?

Mötet gick snabbare än väntat och jag hinner gå tillbaka till lokalen och hämta kortläsaren. Jag har glömt bort att jag inte har några nycklar. Jag smärtsamt påmind om det när jag kommer till lokalen och återigen inte kommer in genom dörren. Jag sätter mig på trappen utanför och funderar. Ska jag störa min kollega igen? Plötsligt ser jag något röra sig innanför dörren och personen Öppnar Väldigt Skeptiskt. Då inser jag att jag även glömt bort att min andra kollega, som jag aldrig träffat tidigare, bett att få låna mitt rum för att ta hand om sin mamma. Hon är snäll och hämtar kortläsaren.

Vilken soppa! Bara på grund av en nyckel och ett dåligt minne. I mig ryter mitt kontrollbehov och jag skäms. Jag står där och skäms. Samtidigt kan jag inte låta bli att fnittra lite åt situationen. Det är ju så dumt!

När jag är på väg till bussen så inser jag ytterligare ett problem. Cykellåset. Jag kommer inte få upp cykellåset. Vilket innebär att jag måste gå cirka fem kilometer i gassande sol och med en tung dataväska. Jag är för trött för det. Jag ringer min sambo och frågar om han kan plocka upp mig längs med hans resväg. Det kan han såklart, så jag tar en annan buss än den jag brukar åka med. När jag kliver av säger jag åt mig själv Nu går du långsamt! Och det gör jag. Första uppförsbacken. Sen går jag som vanligt. Efter någon kilometer åker jackan av. Jag tror att jag hinner gå cirka tre kilometer innan jag blir upplockad. I bilen så frågar min sambo om jag ska med till grannen, för han ska fixa en sak där. Herregud! Det hade jag också glömt bort!

Jag går in i köket med Mamma Granne och medan hon fixar kaffe så försöker hon berätta om sin ena dotter. Hon misstänker att hennes dotter ser framtiden på något sätt. I mitt trötta tillstånd så försöker jag förstå, men jag vet inte riktigt om jag gör det. Jag blir räddad av Dotter2 som smyger sig in i köket. Jag pratar med Dotter2. Snart kommer Dotter1 och Sonen in. Dom sitter runt bordet och berättar om påskpysslet dom gjort. Sen börjar dom tjata på Mamma Granne, som blir mäktigt irriterad, så jag föreslår att vi kan gå ut och leka en stund. Jaaaaa, skriker dom och skyndar ut i hallen för att hitta sina skor. Sen ska det hoppas på studsmattan. Dom vill att jag ska vara med, men jag orkar inte. Jag har gått över en mil idag och jag är helt slut. Jag sitter i solen och lyssnar på deras prat. Dom berättar hur högt dom kan hoppa. Hur den andra studsmattan gick sönder. Sen hoppar dom ut därifrån en och en och börjar kittla mig. Peta på mig med grässtrån. Klättra på min rygg. Mamma Granne skriker: Aaaakta Tant Elins rygg! Jag förklarar att jag bara får ont när jag går eller springer.

Efter en stund ställer sig Dotter1 framför mig och ska göra mig fin. Dotter2 saboterar några gånger och Dotter1 blir väldigt störd. Det är viktigt att jag är fin. Jag har ingen aning om varför. Sen skriker hon Vääänta och rusar iväg. Jag sitter fnittrandes kvar. Jag känner mig inte alls fin. Jag är svettig, min lugg är flottig och vägdammig, mitt hår är tovigt. Min kropp värker. Jag är så trött! Men jag sitter kvar, jag är nyfiken.

Dotter 1 kommer ut igen och säger åt mig att blunda. Jag säger att jag inte vågar blunda och att jag är rädd. Hon tittar på mig och fnittrar och säger: Du behöver inte vara rädd. Och jag tror henne, så jag blundar. Och tjuvkikar. Jag hinner se att hon lägger ett kvitto över mina ögon. Seeeeer du något? Nej, svara jag. Då får jag en puss. Mitt på munnen. Sen springer hon skrattandes därifrån. Jag skrattar jag med, Ett kvitto av kärlek.

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassageochhealing.se

Föregående artikelAptit för lärande
Nästa artikelNegativ energi
Jag målar och skriver. Jag älskar färger. Älskar att leka med ord. När penseln far över duken kan jag uppleva ett enormt lugn. Meditativt. När jag mediterar får jag ofta inspiration till att måla. Jag ser färger som inte finns. Än. Jag är ofta ute i trädgården. Klappar på äppelträdet. Ger tröst och söker tröst. Jag driver företaget Elins massage och healing. Jag har en egen lokal nära Resecentrum i Örebro. Jag erbjuder massage, healing och säljer mina tavlor. Jag funderar på att bli biodlare, men har inte bestäm mig än. Jag drömmer om att bli medium, men vill landa lite mer först. Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn