Jag har alltid varit något av en frilansare. På min fritid så tecknar jag, gör animerade videor, kollar på fiktionella serier och skriver böcker om mina egna karaktärer. Många kanske tycker att jag är värsta dagdrömmaren, medan andra sköljs av avund för att jag kan vara mig själv. På utvecklingssamtalen i skolan fick jag ofta höra att läraren berättade för mina föräldrar att jag var inne i mitt eget huvud, jag fantiserade så mycket. Det håller jag med om. Jag älskar att fantisera och skapa! En sak är säker – jag gillar att väcka känslor i andra. I mitt video-bild- och bok skapande så lägger jag alltid in en twist eller ett olyckligt, melankoliskt slut. Det är bara en del av mig, inte kan allt sluta lyckligt.

På grund av min introverta egenskap så brukar jag oftast övertänka mitt intryck på folk när jag träffar dom, tänker om och om över igen hur jag kanske skickar ut fel signaler, så att säga. Sedan sköljs jag av ångest resten av dagen. Så frågar jag mig själv; är det såhär det ska vara? När jag åker till affären och hälsar på kassörerna, så tänker jag att dom kan ju aldrig ha tid att tänka över alla sina bemötanden varenda dag. Dom skulle bli tokiga!

Jag har aldrig vetat vilken typ av jobb jag velat ha. Som barn ville jag bli en skogshuggare och en Formula 1 förare, och roligt nog så tar dessa jobb del av två av mina intressen nu. Jag tycker om att vara ute i skogen och jag tycker om att köra bil. Men om vi ska vara realistiska så kan jag inte bli något av dom. För att vara en traditionell skogshuggare så måste jag flytta ut i skogen och leva på boskap och hämta vatten från en brunn, och att vara en F1 förare är nog inte riktigt för mig på grund av all den sociala pressen. Jag är ingen tävlingsmänniska alls! På gymnasiet gick jag det estetiska programmet. En anledning var att jag inte visste vad jag ville bli, men huvudsakligen för att jag är en kreativ människa. Grejen är den att jag inte vill jobba med det. Då blir det ingen hobby för mig.

Efter jag tog studenten så hade jag all tid i världen. Jag skrev en bok, gjorde mer animationer, bilder, och var glad att äntligen vara klar med skolan. Jag hade inget intresse i att fortsätta min utbildning. Jag hade ingen aning som helst vad jag behövde göra för att bli en funktionell del av samhället, även den termen skrämde mig. Ett kugghjul i samhället. Efter ett år i arbetslöshet så började jag tvivla på mig själv och fick existentiella kriser. Jag hade inget mål i livet heller, vissa kanske startar familj att fylla livet med, och andra kanske reser jorden runt till exempel, men jag har inget behov av någotdera. Jag har alltid varit lätt och enkel, jag gör helst ingen stor grej av saker, ifall det inte är nödvändigt. Att leva ett liv utan mening är väldigt tomt och tja, ganska hopplöst. Att skapa kändes även hopplöst och tomt, så jag gjorde det allt mindre. Det enda målet jag egentligen hade var att jag ville skriva klart alla mina böcker så att när jag eventuellt försvinner så lever mina inre tankar och vilja vidare.

Det var då som Terry bjöd in mig till sin kurs i Ledarskap och Intuition. Jag visste inte ifall jag ville gå eller inte, men gjorde det i slutändan eftersom inget egentligen stoppade mig förutom jag själv. Det satte kugghjulen i rörelse och vände mig själv emot mig – det väckte känslor. Jag måste lämna min bekvämlighet för att kunna utvecklas och gå vidare. Jag tror inte att jag skulle tagit tag i detta förrän mycket senare ifall inte den här chansen dykt upp. Det hjälpte mig verkligen. Jag har kommit underfund med att man inte behöver stora saker att sträva efter, utan små. Jag har inget riktigt mål än, men en önskan är att jag någon dag skulle vilja se stora berg utomlands och måla med oljefärg på stora kanvasdukar, men till att börja med så skulle jag vilja skriva klart min pågående bok. Jag känner att ett nytt kapitel börjar ta form, där jag ska sätta saker och ting på plats, möta det okända och sluta oroa mig ifall jag är värdig att vara ett av samhällets exemplar. Jag känner att jag aldrig har varit det, för jag är ju mig själv och det har jag rätt till också. Det är ett lyckligt slut!

John Pettersson
www.instagram.com/deiraraart/

2 KOMMENTARER

  1. Mycket bra och läsvärd text John! Du har många dolda talanger, fortsätt vara du, fast lite mer du så vi andra får uppleva allt i din värld!
    Varm kram till dig, vi ses snart igen! Jenny

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn