Ända sedan jag gick Vinterveckan i Fanthyttan har jag mediterat regelbundet. Det var under kursveckan som visualiseringen och meditationen verkligen hittade rätt inom mig. Bilderna klarnade och för varje meditation fick jag uppleva något nytt men ibland var det som att en extra växel lades i. Det här var en sån dag.

Det var lördag morgon och medan barnen fortfarande sov passade jag på att göra mig redo för en Bergsmeditation. Det var helt tyst omkring mig och jag satte mig till rätta.  Jag stängde ögonen och tog några djupa andetag innan jag körde igång. Till min ganska stora förvåning landade jag i en helt annan miljö än den jag var van vid. Jag landade på en blomstrande äng med ett otroligt vackert landskap omkring mig. Den här miljön kändes helande, rofylld och samtidigt otroligt enkel på något sätt.

Jag gav mig iväg längs med stigen i mitt nya landskap för att hitta fram till mitt inre berg. Jag hann knappt komma upp på toppen förrän en uggla kom inflygandes. Den greppade mig med sina klor över mina axlar och svepte iväg med mig. Vi flög ut i vad som liknade rymden och flög långt långt bort för att till slut landa på en sandbank intill en flod, kanske i en annan galax.

Lugnet finns inom mig
Floden flöt stadigt men lugnt förbi och det kändes som en väldigt fridfull och harmonisk plats. Ugglan satte sig intill mig och blickade ut över vattnet. Han berättade att han ville ta mig hit för att jag skulle få känna igen lugnet på den här platsen.

– Det här lugnet finns inom dig, sa han. Floden representerade ditt medvetande och det här lugnet utgör grunden i dig. Leta aktivt efter lugnet i din vardag och du kommer att nå en starkare inre harmoni fortsatte han.

Jag verkligen njöt av att få sitta intill Ugglan och titta ut på det svagt strömmande vattnet. Hela miljön kändes så enkel och ren. Det var bara flodbankar av sand, strömmande vatten och en blå himmel framför oss. Det kändes så okomplicerat och fint på något sätt.

Jag kastade ett öga ner mot vattenbrynet och såg något glimma till. Jag reste mig upp och gick ner till strandkanten för att stilla min nyfikenhet. I det klara vattnet såg jag knytnävsstora guldklimpar ligga som ett pärlband från vattenbrynet och ut mot flodens djupare mitt.

Scener ur mitt liv spelades upp
Jag tog av mig skorna och gick ut i vattnet för att plocka upp den som låg närmst. Den visade sig vara ännu större än jag trott och jag fick kämpa lite för att få upp den i famnen. Jag tog med mig guldklimpen och satte mig på nytt bredvid ugglan samtidigt som jag höll klimpen stadigt med båda händerna. När jag snurrade på den hittade jag en sida som liknande den på en slipad diamant. Den var ren, klar och helt fri från repor och jag kunde se min egen spegelbild i den blanka ytan. Plötsligt hände något och jag kunde se scener ur mitt liv spelas upp. Jag fick se korta klipp från min arbetsplats, hur jag satt i olika möten, hur jag interagerade med kollegor och hur bra det gick för mig i de olika situationerna. Det var som att jag flöt in och ut i de olika filmklippen och det spelades upp fler och fler. Till slut fick jag en känsla av att jag nickat till och tappat fokus i meditationen, men så fort jag vinklade bort guldklimpen var jag tillbaka på flodbanken med ugglan igen.

Jag kände mig lite förvirrad och tittade upp mot ugglan med något frågande i blicken. Han berättade att guldklimparna motsvarar mina egenskaper. Raden med guldklimpar som ringlar sig ner i det djupa vattnet är min personliga utveckling som ligger där och väntar.

– Det fungerar som så att när du plockar upp en guldklimp får du uppleva dess unika egenskap som den representerar hos dig och hur det är när den är i balans i ditt liv, som en vägledning för att hitta rätt. På så sätt kan du ta med dig din nya förståelse, som du såg i guldklimpen, till den fysiska världen där du kan tillämpa den för att komma vidare i din personliga utveckling, förklarade ugglan.

– Det är därför som guldklimparna endast speglar positiva bilder ur ditt liv. De bidrar helt enkelt till att kalibrera din inre kompass, så att du kan följa din egen livsplan. Du kommer då att närma dig ditt syfte i den här inkarnationen, berättade ugglan.

”… jag sveptes med i inre filmklipp ur mitt liv som var regisserade på ett sätt att jag inte kunde ta miste på det budskap de ville ge mig.”

Jag gick ner till floden igen, la tillbaka guldklimpen och gick längre ut i vattnet för att plocka upp nästa guldklimp. Denna gång hade jag vatten upp över midjan och jag fick dyka ner på botten för att ha en chans att plocka upp den. Vattnet kändes aningen mer strömt under ytan men jag fick upp den stora guldklimpen och satte mig på flodbanken intill ugglan igen. Jag vände upp den slipade sidan och speglade mig på nytt.

Tillvägagångssättet var det samma och jag sveptes med i inre filmklipp ur mitt liv som var regisserade på ett sätt att jag inte kunde ta miste på det budskap de ville ge mig. Efter en stund gick jag ut i vattnet på nytt och jag fick dyka än djupare för att få fatt i nästa guldklimp. Proceduren utspelade sig på samma sätt återigen och jag satt där med stora ögon och tog till mig av det som visades. Det var en otroligt fascinerade upplevelse. Det var nästan svårt att ta till sig hur saker och ting helt plötsligt kunde te sig så klart. Jag kände verkligen att jag hade hittat de första bitarna av en karta till mitt inre och vägen framåt för mig genom min personliga utveckling.

Värt ett försök
Jag simmade ut i vattnet och släppte ner guldklimpen på samma ställe som jag hittat den och jag kunde nu se att pärlbandet av guldklimpar sträckte sig djupare och djupare ner i floden. Skulle jag kunna plocka upp ytterligare en eller var det att gå för långt, funderade jag för mig själv. Den fjärde guldklimpen låg avsevärt djupare än de andra och jag funderade på om mina fridykarkunskaper kunde komma till användning. Det var värt ett försök. Jag tog ett djupt andetag och dök ner. Strömmen var påtagligt starkare nu några meter under ytan och jag sträckte ut min högra hand för att greppa om guldklimpen men jag hann bara nudda den med fingertopparna innan strömmen sög tag i mig. Jag skickades iväg i flodens riktning men kunde efter en stund lugnt simma tillbaka in till flodbanken igen efter att jag fått näsan över vattenytan.

Ugglan skrattade åt mitt chansartade försök att få tag i den fjärde guldklimpen.

– Bra försök, sa han, men du är inte redo för den än. Först behöver du praktisera dina insikter från de första tre och efter det kanske du kan få tag i nästa.

Jag förstod vad han menade, att guldklimparna var som en checklista jag behövde bocka av för att komma vidare i min personliga utveckling.

I den riktiga världen, utanför min meditation, började mina barn vakna till liv. Jag kunde höra hur de sakta rullade runt i sina sängar och sträckte på armar och ben. Det var signalen för att meditationen var på väg mot sitt slut. Ugglan flög tillbaka mig till bergets topp och jag vandrade tillbaka till ängen på samma stig jag kommit på.

Nu är mitt nästa steg att ta med mig mina insikter och praktisera dem i verkliga livet.

Gustav

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn