Jag står där. Med tårarna rinnandes längs kinderna. Jag känner mig så dum. Så nedrans, nedrans dum. Jag visste ju att det skulle bli såhär. Jag visste ju att det bara fanns en utväg. En lösning. Ett svar.

Jag gjorde det ändå. Sa ifrån. Tog mod till mig och skrev. Satte gränser. För sent som vanligt, men jag gjorde det i varje fall. Jag släppte kontrollen och lät det som skulle ut få komma ut. Jag redigerade, och tog bort så mycket jag kunde av mitt ego. Samtidigt som jag var så ärlig jag kunde med mina känslor.

Jag behövde det.

Jag behövde släppa kontrollen, sluta vara så snäll och medgörlig. Jag behövde stå upp för mig själv. Skapa utrymme inombords för något annat än en kommande bitterhet. Jag behövde vara schysst mot mig själv. Ge mig själv chansen att andas. Ge mig själv chansen att känna vad som är rätt och fel för mig.

Elin Järnkvist

Jag behövde vara jävlig.

Jag ville rätta till mina misstag, be om ursäkt, ta ansvar. Men jag fick inte. Det var för sent.

Jag bröt mitt mönster. Mitt tåtassande. Jag skrev vad jag tyckte och tänkte. Jag var både rak och ärlig och jävlig. Jag släppte kontrollen. Jag lät det flöda. Jag misslyckades.

Bra? Dåligt?

Det spelar ingen som helst roll när cykeln susar i nerförsbacke mellan dom solgula rapsfälten.

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassageochhealing.se

Föregående artikelVad händer med våra sociala färdigheter?
Nästa artikelMeditation – en väg till personlig konflikthantering?
Jag heter Elin Järnkvist och jag älskar att skriva! När jag gick i skolan så tyckte jag att den roligaste uppgiften var att göra en egen bok. På halva sidan fanns det plats att rita en bild, och sen kunde man skriva sin berättelse. Jag minns inte vad böckerna handlade om, men jag minns min entusiasm för uppgiften! Hela skolgången fortsatte jag att skriva. För mig själv. Jag skrev dikter. Korta noveller. Jag försökte uttrycka allt jag hade inom mig för att det inte skulle äta upp mig. Efter gymnasiet så fortsatte jag att gå en skrivarkurs på folkhögskola. Efter det så slutade jag. Jag tappade bort min kärlek till att skriva, till orden. När jag senare i livet startade mitt egna företag så insåg jag att jag tappat bort väldigt mycket av min förmåga att uttrycka mig i text. Det blev en plåga att försöka beskriva mina behandlingar och vad som ingick och inte. När Terry nämnde Ascala så tackade jag först nej. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag inte skulle ha något att skriva om. Trots det så bestämde jag mig för att testa, och idag skulle mitt liv vara väldigt tråkigt utan mitt skrivande! Jag skriver om personligt utvecklande, och invecklande. Jag skriver om händelser som påverkar. Meditationer. Allt som vill komma ut i textform. Jag jobbar som massör och healer. Jag delar lokal i Örebro, och har en liten stuga hemma i Lysfalla som jag jobbar i. Och håller just nu på att utbilda mig till medium. Det är en fantastisk resa, Livet! Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, meditation, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn