Jag vill prata lite om den positiva sidan av det som min sanning har gett mig.

Mitt arbete som medium och det jag tror på har hjälpt mig att skapa en struktur i mitt liv. Vad menar jag med det? Jag har kontakt med det jag kallar andevärldens intelligens. Det har möjliggjort för mig att åstadkomma saker jag tidigare inte trott varit möjliga och utmanat mig att komma närmare min naturliga intelligens. Varje gång jag har mött dessa utmaningar har det lett till insikter. Låt oss ta reda på vad jag kan göra! Det här har expanderat min kunskap om mig själv. Att arbeta med min sanning har gett mitt liv ett värdefullt syfte, en mening. Jag kan ärligt talat säga att det har lett till att jag känner mig tillfreds. Det har gett mig sinnesro, men det har naturligtvis även varit en utmaning. Jag har varit tvungen att jobba för det.

Jag är inte bara ett medium, jag tycker om att göra andra saker också, men när jag öppnade dörren till mediumskapet var det till något jag aldrig kunnat föreställa mig. På vägen får jag nya utmaningar, jag vet aldrig vad jag har att förvänta mig härnäst eller vad jag kommer att möta, men det ger mig inspiration. Jag behöver inte söka efter tillfällen, de kommer till mig. Mitt liv har varit en fantastisk upplevelse.

Jag kan säga det här till skeptikerna: När de har utmanat mig har det i sig varit en gåva. Varje gång jag har kommit i kontakt med negativitet har jag upptäckt positiva saker om mig själv och min motståndskraft, att inte ge efter.

Den pojke jag var för 15 år sen hade inte en aning, men jag har haft möjlighet att förfina den pojken till något vackert. Han är naturligtvis inte perfekt, men mitt liv har en mening. När jag ser tillbaka och tänker på vad andevärlden har hjälpt mig bli, blir jag nästan tårögd.

Min sanning har varit så belönande och fört mig i kontakt med några riktigt underbara människor som har inspirerat mig. De har sin egen kunskap och sanning att erbjuda. Mitt liv har varit i konstant utveckling på många olika områden. Den person jag var när jag var 15 år och den jag är nu har fortfarande likheter, mitt innersta väsen finns fortfarande där.

Min resa genom livet har varit otrolig. Jag har träffat en del fantastiska människor, som en av mina bästa vänner, Viktoria. Hon har också spelat en mycket viktig roll under min resa. Vi utmanar varandra och Viktoria erbjuder alltid sin unika sanning. Det har haft en positiv inverkan på mig.

Det väsentliga är att följa dina drömmar. Det kommer alltid att finnas dem som har negativa kommentarer om dina livsval. Det kan också vara en bra utmaning. Om du frågar dig själv, har de rätt eller fel, kan du lära dig något av det med – oavsett om de har rätt eller fel.

/Terry Evans

Föregående artikelVi projicerar vår osäkerhet
Nästa artikelSjälvdisciplin
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

6 KOMMENTARER

  1. Hej!
    Min dröm är att få självförtroende att duga som jag är. Hittar alltid alla fel på mig. Dock är det inte på hälsan för jag mår bra om jag bara inte hade ont i rörelseapparaten. Men jag gör så gott jag kan. Älskar min stora familj

    • Everyone can find flaws. Try to find the positive things about yourself and let them be a part of your life. Thank you! /Terry Evans

  2. Tack för att Du delar med Dig av Dina tankar. Jag förstår vad Du menar. Att påbörja och sedan fortsätta leva den inslagna vägen med insikter och självrannsakan, att hitta sin egen sanning, att bli sig själv i allt större utsträckning, kräver massor av tid, känslostormar, tårar och smärta men också en ofantligt stor källa till kärlek och omtanke om sig själv och andra.

    En av mina senaste självrannsakningar kom när jag i januari drabbades av Covid-19. Plötsligt befann jag mig i en situation där jag inte fick, pga smittskyddslagens, gå till affären och handla själv! Jag som vill välja mina frukter och grönsaker själv osv.. det var en stor omställning att plötsligt tvingas in i ett beroende av andra. Oj, vilken utmaning det var att, inte bara vara beroende – att tvingas ta emot erbjuden hjälp eller be om hjälp när inköp behövdes.. det var som ett berg att kliva över! Men jag valde att tänka om: nu var läget som det var jag och befann mig under en lag som nekade mig vissa saker. De flesta dagar orkade jag i alla fall ta kortare och uppfriskande, stärkande promenader ute i det fina januarivädret: 30-50 minuter/dag. Övrig tid vilade jag och betraktade mig själv: Vem är jag i denna nya situation? Hur känns det? Vad kan jag lära mig?

    Det var spännande veckor som gav mig mycket erfarenhet och viss förståelse för de som lever med ständig svår hosta, andningsproblem och de som alltid är beroende av andra. Mitt varade endast en viss tid – andra har det alltid så.

    Att hitta min sanning och leva den är en fantastisk resa i livet och jag är så tacksam att jag vågade gå igenom den öppna dörren när den väntade nig! Vägarna är slingriga och bjuder på glädje och sorg, skratt och tårar.. alla känslor som finns och som jag inte trodde fanns. Men för varje dag som går, känner jag att varje upplevelse, varje rannsakan, insikt, varje känsla, varje tår som rinner och varje skratt som klingar är värt att ta sig igenom. Alla nya fantastiska människor som kommit i min väg – några för en kort tid, andra har stannat kvar – bara det är en stor välsignelse! Dessa fina människor som hjälper mig i större utsträckning att hitta min sanning och jag hjälper dem att hitta sin. Livet har verkligen blivit mer spännande!

    Trevlig helg!

    • I enjoyed reading your comments and your approach. Thank you! It was very insightful. Good luck with your journey! /Terry Evans

  3. Thank you for this! I actually stumbled across this by ”accident”, wasn’t looking for it – meaning I was supposed to find it…
    What I was looking for were articles/blogs related to animal-communication as I just finished my first course yesterday! For the first time I feel insecure, I’m no longer in the safety net of my peers… am I alone? No, of course not but it’s hard shaking the feeling that I am. How did you start believing in your own abilities? I’ve been more or less ’spot on’ in the exercises I’ve done so I know I can do it…but how does one trust oneself, one’s own instincts, that you’re not making things up…

    Not sure if all of this ’mumbo jumbo’ made any sense but it felt good putting it in print, and in English.
    Take care and stay safe,
    Christine.

    • The only way is to take one step at a time, doing it. The same goes for the connection with spirit. One step at a time. I wish you good luck. Animals also needs understanding and love. Thank you! /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn