En vanlig fråga man ställer till barn är: ”Vad vill du bli när du blir stor?” och så förväntar man sig att de svarar med det som intresserar dem; brandman, polis, astronaut eller civilingenjör. I de flesta fall ändras detta svar med tiden.

Jag har alltid känt mig vilsen och inte riktigt vetat vad jag vill. Men jag har alltid vetat på något plan att ”man”, jag, har ett uppdrag här. Det kan låta lite skrytigt, men allt det här mediala har alltid varit med mig och kommit naturligt, även om det var skrämmande såklart. Faktum är att Jag sov med lampan tänd ända fram i tonåren.

Jag har alltid önskat mig små mål längs tidens väg. Gått ner på knä framför sängen eller legat i den, knäppt mina händer och börjat ramsan, som jag inte riktigt kan eftersom jag inte kommer från en religiös familj, Vart jag än i världen vänder står jag i guds händer… hjälp mig med mitt körkort och på något mystiskt vis har jag fått vad jag bett om, även om det inte hände dagen därpå, så gav det någon dag resultat. Ett körkort, klara skolan, ett jobb.

’Jag var arbetslös och visste inte vad jag skulle göra.

Jag var 22 år och hade fått en trygg tillvaro, jobbade på en industri, bodde i egen lägenhet, hade klarat grundskolan och gymnasiet, hade körkort, bil och en flickvän. Men ändå fanns frågorna där: Och nu då? Vad vill jag? Vad gör jag här?

Jag kastade mig ut i intet, sa upp mig efter fem år på industrin och flyttade till Norge med min flickvän. Efter sex månader så kände vi att detta inte funkade för oss, vi längtade till vänner och familj. Efter ett år i Norge bestämde vi oss för att flytta hem till Sverige igen. Jag flyttade hem till mor och far och min flickvän hem till sin mor. Jag var arbetslös och visste inte vad jag skulle göra. Min mor föreslog att jag skulle ta tag i min mediala förmåga, så jag letade upp en prova-på kurs och en kurs hos Terry Evans ”Höstveckan” dök upp. I kursen fick jag svar på mycket, men även bekräftelse på mycket jag redan ”visste”, kände, hört och sett. Det var verkligen en aha-upplevelse.

Efter kursen var det fortsatt jobbjakt, men eftersom det var omöjligt att få jobb på bara en gymnasieutbildning och erfarenhet så önskade jag mig en bättre utbildning. Någon vecka senare fick jag ett reklamutskick om högskoleprovet, sökte in på universitet ”Computer science” och kom in!

’Det dröjde cirka två år tills frågorna dök upp igen: Är det här allt? Är det här vad jag vill?

Jag flyttade till en ny stad, började studera och fick efter examen jobb på ett it-säkerhetsbolag i samma stad som universitetet. Trivdes bra och ännu en gång så hade jag min trygghet. Fast jobb, fint boende och flickvännen som nu blivit min fru. Det dröjde cirka två år tills frågorna dök upp igen: Är det här allt? Är det här vad jag vill? Så jakten fortsatte, jag började kolla nya jobb och sökte några stycken på andra orter, eftersom det alltid känns bra med miljöombyte. Och vips hade jag ny tjänst i en ny större stad.

I denna stad var det omöjligt att hitta boende så jag och frun flyttade in hos hennes mor som bodde i närheten. Jag önskade ett hus (inneboende var ingen höjdare, att ha två kvinnor att slåss med om vem som ska ta disken). Efter många husvisningar och budgivningar så hade vi några månader senare ett hus. Underbart, tryggheten säkrad igen! Sen kom frågorna smygande igen: Och nu då? Är detta allt? Så jag skrev i min dagbok, att jag vill gå en tvåårig utbildning som är rätt för mig. Två veckor senare slö-surfar jag på internet och en kurs hos Creative Experiences dyker upp. Jag klickar på sidan och finner en kurs som verkar intressant, skummar igenom texten och ser att det är en tvåårig kurs, pang! Jag hämtar min dagbok, bläddrar fram sidorna och läser vad jag skrev och ja, det måste vara denna kurs som var menad för mig.

Hur kommer det sig att alla mina önskningar slagit in? Jag skulle vilja säga att det är ödet eller gud som säkert har spelat in. Framför allt tror jag att nyckeln är att lyssna på den inre rösten och våga, för det är vad jag har gjort, lyssnat och vågat ta steget ut i det okända, trots att jag haft en trygghet. Med tanken: Vad är det värsta som kan hända?

Nu går jag intuition och mentalt mediumskap. Det känns så rätt, känns faktiskt som jag funnit mitt rätta kall och även om jag inte är klar än och har tveklöst långt kvar på denna resa, så önskar jag att en dag kunna arbeta som medium.

Oskar Jilkén

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn