Tänk vad livet skulle vara enkelt om alla bara kunde göra saker på mitt sätt, som jag vill och behöver, för att kunna ha kontroll och hålla mina känslor i schack… Tänk om mina barn jämt kunde uppföra sig på det sätt jag önskar, om mina kollegor kunde göra precis som jag vill, om mina vänner kunde hålla med mig i allt jag säger… Det vore underbart, eller?

Har du funderat på vad som händer inom dig när saker inte går som DU har tänkt eller planerat? När människor har andra åsikter än du? Andra sätt att göra saker på…

Jag har haft stort kontrollbehov så länge jag kan minnas. Eller, länge förstod jag det inte själv men idag kan jag se det… Idag förstår jag hur viktigt det var för mig att känna att jag hade koll på läget, att jag visste vad som skulle hända, och att kunna vara förberedd på allt… För Gud förbjude om jag inte visste vad som skulle hända, om jag inte hade kontroll! Då bröt helvetet lös inom mig, känslomässigt. Då riskerade mina kontrollerade fasader att brista, mina murar som jag omedvetet hade byggt upp under lång tid…

Jag kan ärligt säga att jag hade ingen aning om hur stort mitt kontrollbehov var. Inte heller hur det fick mig att agera, varken mot mig själv eller andra. Det kom faktiskt lite av en chock… Jag som alltid har sett mig själv som en snäll och hänsynsfull människa. Plötsligt mötte jag andra sidor av mig själv, mindre smickrande sådana. Jag kunde se hur hänsynslös jag kunde vara gentemot andra, för att själv kunna upprätthålla en känslomässig stillhet inom mig. De vanligaste strategierna jag använde för att få min vilja igenom var att antingen vara överlägsen eller vara offer. Genom att ha pondus och låtsas som att jag visste vad jag pratade om, kunde jag manipulera andra till att tro på att jag minsann har svaren på allt. Detta beteende använde jag gentemot människor som jag visste skulle lyssna till den versionen. Allt vanligare var det dock att jag spelade offer, att jag på något sätt hade drabbats av omständigheterna fast jag var oskyldig. Ett fantastiskt sätt att manipulera min omgivning till att tycka synd om mig, och därigenom få dem att göra på det sätt som jag ville… Inte vidare charmigt, eller hur?

När jag under min självrannsakan började våga titta på mina egna brister och tillkortakommanden ökade min förståelse om mig själv enormt mycket. Inte bara fick jag upp ögonen för mitt eget agerande, jag kunde också förstå vad det var som orsakade detta rädslostyrda beteende hos mig själv. För så här är det, jag har inte agerat på detta sätt medvetet… Jag har reagerat och hanterat situationer på samma sätt som jag lärde mig att hantera situationer på när jag var liten, med de bristfälliga verktyg jag då fick. När jag förstod vilka emotionella sår jag bar på inom mig, hur min barndom och historia har fått mig att känna mig otillräcklig och osäker, så är det faktiskt inte så konstigt att jag har agerat just på detta sätt.

Bit för bit började mina fasader krackelera och jag började komma i kontakt med mig själv. Den jag verkligen är, utan möjlighet att kunna ha kontroll. Jag var liten och skör, och fick vara varsam för att mitt rädslostyrda ego inte skulle tränga sig in och ta över när det blev känslomässigt jobbigt. Sakta men säkert började jag bli vän med mina brister, för jag kunde ju se dem för vad de var – omedvetna strategier för att kunna förhålla mig till rådande situationer. Det är först när vi blir medvetna om våra brister som vi faktiskt kan göra något åt dem. I mitt fall krävdes att jag läkte mina emotionella sår terapeutiskt; både intellektuellt och känslomässigt.

Jag är mänsklig och trillar fortfarande dit i gamla beteendemönster och kan komma på mig själv med att vilja styra och kontrollera, att få ha saker på MITT sätt. Som när min sambo klär vår yngsta med olika strumpor… Då gäller det för mig att bita mig i tungan och inom mig föra en dialog ”Det spelar faktiskt ingen roll hurdana strumpor sonen har, så länge han inte fryser om fötterna” eller ”Det gör inget om andra tycker att vi är konstiga, det är deras problem att bearbeta och hantera”.

Mina barn kan också trycka på mina ”kontrollbehovs-knappar”, särskilt under stressiga morgnar när de inte gör sig klara tillräckligt fort. Då visar min tjuriga och stressade sida upp sig. Vi har till och med gett det alter egot ett namn, ”Argbiggan”… Då och då säger någon av mina söner ”Mamma, nu är du den där Argbiggan igen”, vilket ofta blir förlösande och vi kan skratta åt situationen.

När vi vågar se våra egna brister ökar också vår förståelse till att andra också bär på sina känslomässiga sår, sår som gör att de reagerar och agerar på ett visst sätt. Med den förståelsen är det också lättare att förstå varför världen ser ut som den gör… När jag läker mina inre känslomässiga sår förändrar jag den enda jag kan förändra, nämligen mig själv. Det är den största gåva jag kan ge till mig själv, min omgivning och världen i stort och vem vet, kanske inspirerar det beteendet andra. Det skulle bli fina ringar på vattnet…

Fundera gärna kring:

  • Vad händer inom dig när det inte är/blir på det sätt du vill?
  • Hur agerar du gentemot dig själv och andra då?

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelVarför är det så många barn som upplever möten med andevärlden?
Nästa artikelNya insikter och självkännedom
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn