Allt är föränderligt i livet, det gäller att ödmjukt och ansvarsfullt följa med i varje kurva.

Det livet jag valt innan jag föddes har inte alltid presenterat lätta utmaningar eller livslärdomar som jag väljer att se dem. Livet har försett mig med en hel del kursval, kurvor och förändringar i stort och smått. Så ser alla människors liv ut, enligt mitt sätt att se på livet. Det står även klart för mig att livet på moder jord kräver att jag tar mitt ansvar utifrån den förmågan jag i den aktuella stunden besitter.

Den fria viljan är det som till en viss del har styrt mina livsval. I vissa perioder har mina tankemönster eller obearbetade känslor styrt hur jag tar nästa kurva eller förändring, på ett negativt sätt. Denna spegling av en obearbetad känsla i mig dyker upp när jag minst anar det. Mitt sätt att tackla känslan innebär att gå djupare in i mig själv för att känna in och lyssna vad den vill säga mig. Då insikten kommer släpper också känslans makt över mig. Min Qigongtränare och nära vän har en gång givit mig ett citat som jag älskar: ”Bakom den största rädslan finns den vackraste drömmen.” Det är precis vad som händer då jag vågar möta min känsla och i det bli fri från dess negativa påverkan på mitt liv och min person.

Mitt livsval att delta i Terry Evans utbildning har tillsammans med mitt ökande självförtroende och självkänsla givit mig möjligheten att dela med mig till er av en del av mina tankar och syn på livet genom denna artikel.

För det är jag tacksam.

De senaste tjugo åren har jag aktivt arbetat med min personliga utveckling för att skaffa verktyg att möta livet och människor på ett mer ansvarsfullt sätt. Mina högskolestudier har försett mig med kunskap, verktyg, läkning och bearbetning under sju av dessa år. Jag har kommit en bra bit på vägen, MEN ju mer jag lär mig desto mer finner jag att jag inte VET.

Det är mitt ansvar att de ”ringar på vattnet” som jag skapar genom ord och handling blir så bra som möjligt för de människor och de ting som möter mina ”ringar”. Jag kan inte ta ansvar för hur andra människor tar emot dem. MEN jag har ett ansvar att i mötet med människor känna in hur jag kan bistå dem utifrån var jag uppfattar att hon eller han befinner sig i livet i den stunden. Det betyder inte alltid att det jag har att bidra med innebär positiva saker. Ibland behövs tydlighet och obekväma ord för att uppnå en möjlighet till utveckling och växande. Ibland räcker det med att jag skänker dem en god tanke. Det här är en ständigt pågående process och jag som de flesta lyckas inte alltid.

Vissa förändringar har i den stunden skapat sorgkanter i mitt hjärta, där en symfoni av känslor spelar sin melodi.

När min son kom till mig, då jag var 20 år, var det hans livsval att vandra samman med mig på jorden nära mitt hjärtas slag i 28 veckor. Idag har jag fortfarande privilegiet att ha honom nära mig. Han är en gammal själ som levt många liv. Han har valt detta sättet att vara min son och en del av sin familj här på jorden. Han finns där för sin bror och sin syster på ett annat plan och i en annan form än då han vandrade sina 28 veckor tätt tillsammans med mig.

Ja, mitt hjärta har sorgkanter tack vare min förlust. Det är även fyllt av den kärlek som han har givit mig genom hans ”liv” här på jorden och i ljuset.

Jag tror på helande genom musiken. Då min mamma gick bort 2011 kom Shirley Clamps version av melodin ”Jag fick låna en ängel.” Min son spelade in musiken och jag sjöng in den till mammas begravning. Dock med en lite annan text som passade bättre för oss. Farmor sade efter begravningen: ”Du skulle ha sjungit den på begravningen det hade du klarat av.” De orden stannade i mig som en uppmaning att våga möta min rädsla, som på ett sätt innebär att våga visa vem jag är.

I Lisa Nilsons version av ”I den stora sorgens famn” finns det utrymme för läkning, det musikstycket blev mitt sätt att bearbeta min nittiosexåriga farmors bortgång hösten 2019. Att stå där vid graven och sjunga den för farmor som i fyrtio år varit en trogen medlem i kyrkokören gav läkning för mig. Farmor finns nu för mig i en förändrad form som jag sakta vänjer mig vid. Att använda musiken är ett av mina sätt att arbeta med mina känslor och jag verkligen älskar att sjunga och att ta in musiken i kropp och själ.

Moder jord gör det möjligt att på andra sätt ta mig an känslor som behöver bli lyssnade på och bearbetade. Skogens kyrka och strandens vågbrus ger mig lugn och möjlighet till reflektion. Där får mitt hjärta och min hjärna återhämtning och ny kraft. Även trädgården ger mig under fysiskt hård aktivitet en möjlighet till aktiv reflektion och sinnesro.

Meditation ger mig en djupare självmedvetenhet och utveckling. Ett annat slags meditativt tillstånd hamnar jag i då jag tränar Qigongen. Den har under de här tjugo åren i vissa stunder varit min livlina. Den ger mig utveckling i alla delar av min kropp och själ.

Det finns så många olika sätt att bearbeta känslor på. Det finns inte något rätt sätt för alla, vilket är ditt?

Att bemästra och vara i kontakt med mina känslor är för mig en viktig del i min personliga utveckling, det innebär inte att jag på något sätt är färdig tvärtom har jag mycket kvar att lära!

Monica Gustafsson
Människa

2 KOMMENTARER

  1. Tankevärt och fint.
    Musiken är nåt som hjälper i alla stunder av oro, osäkert men även för att stärka jaget. Så att jag kan stå upp för mig och mina önskningar av vad livet ska innebära och ge mig och de människor som finns i min närhet.
    Tack ❤️ för din fina text

    Din syster , Marie

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn