Terry Evans, ett namn som lockar fram alla möjliga slags bilder och föreställningar. Eftersom jag kommer från Nord Amerika och inte alls är bekant med Terrys rykte som medium och energiarbetare var jag definitivt nyfiken, men absolut inte imponerad. Vi är, trots allt, energiarbetare båda två och gör liknande arbete.

I vanliga fall, när jag träffar någon med ett “rykte” försöker jag undvika att använda media som källmaterial. Jag föredrar att lära känna dem personligen, men jag förberedde mig tillräckligt för att ställa några intelligenta frågor, så att det inte skulle uppstå dövande mellanrum i konversationen, men med Terry räckte det med hans utsträckta hand, det stora välkomnande leendet och hans öppna nyfikenhet

Terry hade precis fått höra talas om mitt energiarbete med högkänsliga empater och jag är inte så känd, så jag var inte riktigt säker på varför han hade gått med på att träffa mig, men det gjorde han. Jag var åtminstone inte säker förrän vi skakade hand på den där lilla kullen bredvid dammen i hans trädgård. Vi lekte empati-geografileken genom att jämföra vår historia, om hur andevärlden inledde vår arbetslivsträning när vi var barn. Så många parallella upplevelser. Terry och jag är ungefär lika gamla, så vi växte upp i liknande samhällen, men på olika sidor av världen. Vi förstod båda två redan som barn begränsningarna med att vara dem vi verkligen var, utåt i den verkliga världen. Men Terry var långt före mig med att gå ut offentligt, redan vid unga år.

Om du kan föreställa dig ett vattenfall med forsande frisk, jordande energi, så kan du förnimma vad jag kände när vi skakade hand för första gången. Uppfriskande… Det var bland det första jag märkte var annorlunda med Terry. I hans närhet kände jag mig uppiggad… sprudlande, en ljuvlig känsla. Därtill förenande energier, virvlande in och ut från våra beskyddande energibarriärer… Det är inte många människor som förstår det mänskliga konceptet interagerande kvantenergivibration, men det gör Terry! Min värld förändrades aningen när jag insåg hur öppet Terrys beskydd var, han välkomnade mig som en öppen bok. Mer än uppfriskande! Upplyftande!

”Normalt är jag lite på min vakt när andra säger att de kan göra allt det
Terry har bevisat att han gör så bra.

Skinande sol ovan oss, en lätt bris som matchade energin som virvlade ut från oss… jag kände friskheten i hans anda… något så unikt i en människa att jag blev nyfiken på att veta mer. Normalt är jag lite på min vakt när andra säger att de kan göra allt det Terry har bevisat att han gör så bra. En annan skiftning, jämte friskhet och uppriktighet, var tillit till att det finns arbete vi är ämnade att göra tillsammans, trots att vi ännu inte har fått veta vad det arbetet ska gå ut på.

Under en 90-minuters konversation inspirerades jag djupt av den oavbrutna kaskaden av utbyte, bekräftande, jordande med djupa rötter, som energiarbetare med samma uppdrag. Arbetet vi båda gör har likheter, men är unikt med tanke på hur våra guider inspirerar oss.

Terry bad mig skriva om vad jag erfarit efter vårt möte. Det har gått omkring två veckor och jag behövde lite distans för att observera skiftningen. Så, här har vi det… Självförtroende i att vara öppen för ett totalt omfamnande och infångande av energier utan barriärer… vilka var och en lämnar sitt avtryck utan avbrott eller tvång.

Vi delade våra gemensamma, överlappande historier under nära en och en halv timme. Så många händelser i vårt förflutna och i nutid som speglar varandra. Det är möjligt att ödet verkar här… jag är inte säker än, men jag är definitivt villig att hålla den här konversationen öppen ett tag till.

”Som en människa omgiven av guider har jag alltid känt mig ensam
i den här världen.

En del av Terrys historier avslutade mina, precis som några av mina definierade hans. Jag vet att allt det här låter så mystiskt… Sen frågade Terry mig vad vår konversation gjorde för mig och jag var tvungen att uppmärksamma mer än bara den trevliga känslan av att ha mött någon i min egen ålder, som gör detsamma som jag, förstår det komplexa med att vara en energiarbetare ansvarig för tid och rum, på ett sätt som de flesta människor aldrig ens skulle kunna börja att förstå.

Mötet med Terry bekräftar det okända som jag alltid har vetat är sant i den andliga sfären, men som jag sällan stött på i den mänskliga sfären. Som en människa omgiven av guider har jag alltid känt mig ensam i den här världen. Mötet med Terry bekräftar att en annan “ensam” människa ser på sitt liv på ett liknande sätt. Jag har alltid varit en budbärare, jag har undervisats av budbärare. Terry bekräftade att jag inte är ensam i detta trots att min guider har sagt det under en lång tid. Jag har fått höra att jag är en jordbunden väktare i en grupp bestående av åtta väktare, jag har dock ännu inte träffat två av dem. Kan det vara så att Terry är en av mina jordbundna följeslagare? Om så är fallet är potentialen i vad som är möjligt överväldigande.

Hans uttryck av sitt syfte är en spegling av mitt, vilket är att lämna generationer av vuxna kapabla till att undervisa barnen i att använda sina gåvor och talanger för att läka sina världar, så att mänskligheten inom en eller två generationer kommer att ha återtagit sin själ.

Förändrade det 90-minuter långa mötet med Terry mitt liv? Alla möten förändrar mitt liv, men gjorde mötet med Terry något annat? Det är en utandning… en koppling… en krusning av framtida potential, av vad som skulle kunna hända om Terrys livsverk och mitt på något sätt förenades vid några stopp på vägen… Det skulle kunna förändra framtiden.
Jag andades ut helt och fullständigt, utan förbehåll.

Sue Rumack
Empath Trainer
Curageous Path HSP Empath Support
www.courageouspath.com

 

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn