Är healing en naturlig kraft inom oss? Är det ett tillstånd eller en energi vi kan nå genom vårt medvetande? Mitt första medvetna möte med healing kom 1998. Min kära före detta fru, Anna, led sedan ett par år av en smärtsam och kraftigt funktionsnedsättande fibromyalgi. Trots stora insatser och välvillig hjälp från sjukvården lindrades inte hennes smärtor. Skoven var långvariga, topparna kunde varken lindras med smärtstillande tabletter eller morfin, och de lågintensiva dalarna var sällsynta. En novemberdag kom Anna hem från något som jag trodde var ett besök hos en massör och sa; ”Nu har jag haft mina första fem helt smärtfria minuter på flera år.” Wow, vilken otroligt bra massage, sade jag. Det blev inte massage idag svarade Anna, och fortsatte: ”Det blev healing! Det borde du prova, det passar nog dig”.

Jag förstod vad hon menade. Jag är nyfiken av naturen och vill gärna uppleva nya saker, för att se vad som fungerar för mig och inte. Massören var en kvinna, Marlene, som jag faktiskt hade växt upp bara några portar ifrån, men som jag inte kände särskilt väl. Jag bokade en behandling till dagen efter, åkte dit, lade mig på britsen, blundade och tänkte tusen tankar om jobbet och allt som skulle göras där hemma. Efter en halvtimme upplevde jag att Marlene tycktes kämpa på något sätt. Ett ögonblick senare sa hon: ”Det är som att försöka öppna en frysbox! När jag väl fått upp locket på glänt, så stängs det med en smäll. Kan du försöka slappna av lite mer?” Hon gav mig tipset att visualisera hur jag öppnar dörrar inifrån. Så där låg jag och öppnade dörr efter dörr för att hon skulle kunna nå in. Vare sig under eller efter behandlingen märkte jag något särskilt, men min nyfikenhet var kittlad, så jag bokade in mig på ytterligare en tid hos henne. Inte heller den gången märkte jag något utöver att det var skönt att ligga still en stund, men innan vi skiljdes åt berättade Marlene att hon kommande helg skulle ha en kurs i healing. Jag gick därifrån med hennes ord i minnet: ”En dags prova-på-kurs med praktiska övningar, soppa till lunch och fika, allt för 500 kr, det kan väl vara något för dig?”

Anna stöttade mig; Gå dit, var med och testa. Så jag fann mig följande lördag i en mediationslokal tillsammans med tre kvinnor, tjugo till trettio år äldre än mig, som också vill ”lära sig” healing.  Marlene berättade att healing kan liknas vid en energi som flödar fritt överallt i Universum och finns där för alla. Man behöver bara öppna sig för att ta emot den eller för att låta den flöda igenom sig till den eller det som önskar ta emot energin. Vi gjorde sedan övningar där vi fokuserade på att känna in delar av kroppen med många känselkroppar, som fingertoppar och läppar. Vi skulle även meditera några gånger, fast jag sov mest eller kämpade med att hålla vardagstankarna borta. Till slut kom vi till det ögonblick där vi skulle ”ge” varandra healing. Vi parade ihop oss och jag satte mig på en stol för att bli den som fick healing. Min partner ”gav”, men jag kände absolut ingenting. När det blev min tur tvekade jag och tänkte: ”Hur fan ska det här gå till? Hur gör man? Hur börjar jag? Vad håller jag på med?” Marlene såg min inre kamp, och sade orden som jag hört många gånger i olika sammanhang, och som ditintills alltid irriterat mig, men likafullt triggat mig till handling: ”Bara gör det! Tänk inte så mycket!” Jag bestämde mig då att för varje gång jag andades ut, så skulle jag låtsas att jag ”tryckte” in energi från mina händer i kvinnan på stolen framför mig. Händerna höll jag vid sidorna om hennes huvud, utan att beröra. Och så höll jag på. Andas ut – trycka in energi. Andas in – slappna av.
Efter ett tag avslutade Marlene övningen och bad oss berätta om våra upplevelser. Det andra paret började och båda hade upplevt mycket, både som givare och mottagare. Den ena kvinnan hade bland annat sett ett slags tryckande bälte av koppar över höfterna på sin partner, och den andra bekräftade att hon faktiskt hade smärtor i sina höfter. När det var vår tur att dela upplevelser sa jag direkt som det var: ”Jag har inte upplevt det minsta lilla.” Då utbrast min övningskamrat: ”Det var synd för dig! Mitt huvud satt som i ett skruvstäd!” När hon sagt det blev jag mäkta frusterad, och tänkte: ”Hur sjutton kan det vara så att alla har starka upplevelser, och inte jag?” Kvinnan lade dock till: ”Fast det gick som i vågor. I ena stunden kändes det jättestarkt och i nästa inte alls, och så fortsatte det.” När hon sagt det klickade det till i mig: ”I vågor säger hon! Jag tryckte ju in energi när jag andades ut, och så inte alls när jag andades in.” Det blev en aha-upplevelse för mig.

När jag kom hem bad Anna att jag skulle öva på henne eftersom hon hade mensvärk. Jag lade händerna på hennes mage, och redan efter några minuter sa hon att värken avtog. Jag visste inte vad jag skulle tro, handlade det om självsuggestion, effekten av välvilja, värmen från händerna eller mänsklig beröring, eller fanns det en mystisk energi som lät sig dirigeras dit den behövdes? Eftersom jag är praktikter beslöt jag mig för att fortsätta att fundera och att samtidigt acceptera att Anna faktiskt kände någon form av lindring. Det var inte min sak att värdera eller döma hennes upplevelser. Anna fortsatte sedan att be om healing när hon hade ont, vilket praktiskt taget blev varje kväll. Ofta sa hon att hon kände smärtlindring, ibland lite, ibland mer och då och då försvann värken helt.

En kväll när jag spelade badminton i sporthallen ringde mobilen. Det var Anna som på toppen av allt hade kraftig huvudvärk, och hon undrade om jag inte kunde skicka healing till henne därifrån jag var. Tanken hade inte föresvävat mig tidigare, även om jag hört om healers som gjorde sådant, men där och då, med mobilen i handen, och en lätt förvånade motspelare, satte jag mig på bänken intill badmintonbanan. Jag blundade och föreställde mig hur någon slags ”helande” energi omslöt Anna. Efter ett par minuter hörde jag Anna säga: ”Tack det räcker. Nu har huvudvärken lättat och är nästan borta.”

Det här var början för mig på en lång rad av upplevelser och utforskande kring det som kallas healing. Jag gissar att du har haft liknande eller kanske helt andra upplevelser av healing, kommentera gärna nedan och berätta något om det du har upplevt eller din syn på healing.

Magnus Pamp
Silvermåne / Heart Dreaming Publishing

Föregående artikelNya planer
Nästa artikel12-stegsprogrammet är väl bara för alkisar, eller?
Som många andra har jag funnit att vårt “högre medvetande” hela tiden vill vägleda och inspirera oss. Nattens drömmar är ett sätt. Vår intuition ett annat. Tecken, synkroniciteter och händelser är andra. Ibland når oss informationen i vaket tillstånd, ibland sovandes och ibland genom meditation och liknande. Drömmandet har med åren blivit en port till självkännedom för mig och den kunskapen vill jag gärna förmedla. Allt verkar syfta till att vi ska leva mer medvetet och mindre "sovandes", så att vi förmår ta mer eget ansvar för våra liv. Min första stora kärlek var naturen. Många sommarlovsdagar vid ån i Västerås fick mig att upptäcka och lära om bevingade, hoppande och simmande varelser, vattnets skiftningar och vädrets temperament. Avslappnat lyssnande och lyhördhet kom ur detta, liksom förståelsen för att fascination öppnar och fördjupar våra sinnen. Senare har jag upptäckt att världen runt mig påverkas och formas av tillstånd som tacksamhet, förundran, innerlighet och glädje. Detta är något jag vill inspirera andra att upptäcka. Idag lever jag och arbetar jag tillsammans med min andra stora kärlek, Kia Enbarr. Vi bor i Storvik, en mindre ort i Gästrikland. Tillsammans håller vi utbildningar i och föreläsningar om bl.a. Intuitiv Tarot, Djurkommunikation och Drömtolkning.

5 KOMMENTARER

  1. Men gud så fint Magnus! Vilka fina upplevelser, tack för att du delar med dig! Efter min första healing år 2000 så drömde jag en sanndröm. Jag förstod det inte då, men 12 år senare så slog den in! Märkligt hur det fungerar haha!//Elin

  2. Kul och fint beskrivet!
    Förstår precis vad du menar. Som ”ny i branschen” så har jag haft lite samma avsaknad av upplevelser som du hade i början… men jag prövade healing på min tjej efter att varit på en vinterveckan kurs hos Terry. Jag trodde kanske inte att det skulle hända så mycket. Men det kändes som små eldslågor i händerna och ett tydligt surr över hela handflatan. Häftigt. Men det som var häftigast var helt klart att jag kunde förnimma hennes aura (?) eller något som såg som en kontur av hennes kropp som vidgades likt en ballong som hade blåsts upp.
    Healing verkar klart spännande att utforska. Följer gärna ditt skrivande framöver!

  3. Tack! Denna behövde jag läsa då jag aldrig känt av ngt när jag gett eller fått healing även om givaren/mottagaren känt. Får bara lita till att det funkar. Blir boostad av att fortsätta även om mina känslor är lite ”döva” nu.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn