Att älska sig själv, att vara nöjd med sig själv – varför kan det vara så svårt? Varför är många av oss så elaka och kritiska mot oss själva?

Jag minns att jag för många år sedan såg en intervju med Louise Hay, en amerikansk självhjälpsförfattare och grundare av Hay House. Hon pratade bland annat om positiva affirmationer och hur bra dessa skulle vara för självkänslan. Hon föreslog att man, så ofta som möjligt, skulle ”mata sig” med positiva ord och meningar om sig själv. Bland annat gav hon som förslag att man skulle ställa sig framför en spegel, titta sig själv djupt i ögonen och säga ”Jag älskar dig!”, ”Jag verkligen, verkligen älskar dig!”. När jag såg detta inslag tyckte jag att det lät lite fånigt, men då Louise Hay var framgångsrik inom personlig utveckling, tänkte jag att jag har inget att förlora på att prova.

Jag väntade tills jag var ensam hemma. På något sätt skämdes jag för det jag skulle göra, det kändes pinsamt och jag såg det som en svaghet hos mig själv. Motvilligt ställde jag mig framför spegeln. Jag blev stående där, länge, innan jag på riktigt vågade stanna blicken och titta mig själv djupt i ögonen. Vad tror ni hände sedan? Jo, jag fick inte fram ett ljud… Istället fylldes ögonen med tårar. Först förstod jag inte vad det var som hände, men efter en stund insåg jag att jag inte klarade av att titta på mig själv med kärleksfulla ögon… Istället för att tänka och säga positiva saker om mig själv, såg jag bara fel och brister.

För mig var denna händelse ett riktigt uppvaknande. Varför hade jag så svårt att säga dessa ord till mig själv? Varför kände jag mig ovärdig att älskas? Varför var min självkänsla så gott som obefintlig? Svaren till dessa frågor kom inte förrän flera år senare men jag är ändå stolt över det beslut jag då fattade; nämligen att börja använda mig av positiva affirmationer. Jag erkänner, till en början kändes det som en ren och skär lögn att säga en massa snälla fraser till mig själv, jag kunde inte ta dem till mig. Att dessutom försöka hålla ögonkontakt samtidigt var praktiskt taget omöjligt… I början sluddrade jag ur mig något högst otydligt medan blicken spretade åt alla håll. Men här kom min envishet till gagn, jag fortsatte och med tiden blev det lättare. Jag började sakta också se mig själv på ett nytt sätt, ett mer kärleksfullt sätt. De positiva affirmationerna var inte längre tomma ord, de innehöll nya sanningar för mig.

En annan positiv förändring blev att jag nu också blev bättre på att ta emot komplimanger från min omgivning. Jag som tidigare, på sin höjd, hade kunnat ta emot komplimanger om något jag hade gjort, kunde plötsligt ta till mig smicker om mig som person, från andra. Plötsligt kunde och vågade jag se mer av det andra såg i mig…

Många gånger förväxlar vi självkänsla med självförtroende. Medan självförtroende handlar om det vi GÖR, handlar självkänsla om den vi ÄR. Vi kan alltså känna oss otillräckliga samtidigt som vi lyckas prestera.

Idag, när jag ser mig själv i spegeln, är jag mycket snällare i mina tankar om mig själv. Jag vågar se hela mig, mina positiva och mindre positiva egenskaper, och ändå vara mer förlåtande och accepterande av mig själv. Men jag erkänner, vägen till en bättre självkänsla har varit brokig och har för mig tagit lång tid. Då det också är en färskvara kräver det att jag medvetet fortsätter göra arbetet som krävs, och positiva affirmationer är en del av det.

Fördelarna med att arbeta med sin självkänsla är många. När vi älskar oss själva och förstår vårt värde kräver vi att andra ska behandla oss på samma sätt. Vi blir tydliga i vår kommunikation och i vår gränssättning – och det är, i min mening, det bästa vi kan göra för oss själva och andra.

Fundera gärna kring:

  • Vill/behöver du stärka din självkänsla?
  • Vad kan du göra?

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelLeva eller låta dö
Nästa artikelDu har en osynlig värld inom dig
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

2 KOMMENTARER

  1. Hej Kicki! Vilken fin påminnelse! Jag minns första gången jag uppriktigt kunde hejja på mig själv under en av mina löprundor. Vilken känsla! Samtidigt blev jag så förvånad att jag började skratta högt. Men jag hoppas att jag aldrig glömmer den stunden! God Jul och Gott Nytt År!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn