Hawaii. En andlig tillflyktsort och en svindlande vacker ögrupp. Hawaii är även ön som gömmer på en underbar hemlighet, kristallen som härstammar från Lemurien.

Alla hawaiianska öar är också uppkallade efter olika chakran. Natursköna Kauai kallas Pineal gland, tallkottkörteln eller benämningen är i chakrasystemet – ”Det tredje ögat”. På Hawaii, där finns magin.

Jag sitter i den vräkiga taxin. Taxichauffören är kraftigt byggd med en lika kraftig näsa. Jag tar mod till mig och frågar efter målet på min resa till Hawaii.

– Vet du möjligtvis var jag kan hitta den heliga kristallen som folk från hela världen vallfärdar till?
– Den går inte att hitta, svarar han eftertänksamt. Kristallen är en myt.
Han är inte ensam att ha den åsikten. Men jag ger mig inte, jag ska hitta kristallen.

Från Honolulu går det flyg till de övriga öarna och jag väljer Kauai av ren impuls. Kauai är den äldsta och grönaste ön. Där ska jag leta efter myten.

Hela den vulkaniska ökedjan Hawaiiöarna består av hundratals öar spridda över 2 400 km. I sydöstra änden av ögruppen finns de åtta huvudöarna som är, från nordväst till sydöst, Niihau, Kauai, Oahu, Molokai, Lanai, Kahooawe, Maui och Hawaii. Ön Hawaii är den största och kallas ofta för ”The Big Island”.

Det är fredag, tidigt. Flygvärden är över på ett par ögonblick och jag landar på flygplatsen Lihue. Frukosten består av starkt gott kaffe. Asfalten ångar av värme när jag får min hyrbil. Alla andra hyrbilarna på parkeringen är grå, min är läppstiftsröd. Himlen är blå och jag känner mig lycklig. När jag kommer fram till hotellet, Kauai Sand, brusar havets vågor högt när jag checkar in. Receptionisten är kort, rund och glittrande glad. Det doftar rent. Jag passar på att fråga henne om den heliga kristallen, om hon möjligtvis vet var den kan finnas? När receptionisten Clarissa svarar, pigg som en ekorre, tappar jag nästan hakan!

– Ja, visst vet jag det! Den står tvärs över gatan, cirka en kilometer upp på berget i ett hinduistiskt tempel.

Min röda bil slingrar sig upp mot templet Kauai’s Hindu Monastery. Naturen är magisk och med tropisk växtlighet och det känns som jag befinner mig mitt i filmen Avatar. Det är inte så konstigt eftersom delar av filmen faktiskt spelades in på ön, liksom Jurassic Park.

Den heliga kristallen

En rödtecknad katt med en svepande stor svans hälsar mig välkommen till den sexkantiga paviljongen bredvid parkeringen.

I en hylla ligger flera olika saronger i vackra färger för den som vill dela klädkoden. Jag följer den fyrbenta skönheten genom grinden in i magin för att leta efter myten, den heliga kristallen.

Först kommer jag fram till ett gigantiskt träd, ett indiskt ”Banyan Tree” med slingrande grenar som går från kronan ned mot marken likt lianer, en levande symbol för hinduismens styrka och bredd. Under alla lianer står en stor staty av guden med sex ansikten, Lord Shanmuga. Han vägleder den gudomliga visdomen och utövandet av yoga. På statyn ligger mängder av små stenar som människor har offrat till honom.

Bedövande vackert

Jag kommer fram till en gnistrande turkos grund pool. Den är helig och har en staty av barnet Sai på kortändan och mantrat ”OM” målat på botten. Den frodiga grönskan är överdådlig och jag njuter av de pastellfärgade näckrosorna och de heliga lotusblommorna som sprider sin gudomliga doft.

Jag droppar tårna i det svala vattnen innan jag går vidare mot det lilla mörka stentemplet. Mina favoritblommor, de blodröda flamingobladen, lyser överallt och den varma solen smeker min hud. Stenarna på tempelväggarna är i stor kontrast till den guldgnistrande dörren. Med en pirrande nyfikenhet stiger jag in i det heliga templet, rummet är litet, med en röd matta på golvet. Det tar några sekunder innan mina ögon hinner vänja sig vid mörkret och jag upptäcker först inte munken som sitter lutar mot väggen. Han reser sig upp och tittar nyfiket på mig med ögon som avslöjar hans goda energi. Hans ögon är blå och mjuka.

– Jag har rest från Sverige för att hitta den heliga kristallen, berättar jag, finns den här?

Han tittar förvånat på mig.

– Hur hittade du hit, frågar han nyfiket och berättar att templet anses som slutdestination för pilgrimer, som vill bli upplysta.

Munken har bar överkropp, yvigt skägg och är i 35-årsåldern. Han har en orange sari runt höften och ett halsband med bruna bollar runt halsen. På hans vänstra handled har han en stilig klocka, precis som om han hade burit kostym.

– Kristallen står här, säger han sedan med en svepande gest med handen inåt rummet.

Jag ryser. Kristallen, som folk från hela världen vallfärdar till, men som man bara får information om från mun till mun eller genom drömmar och visioner står framför mina ögon.

Vision genom en dröm

Jag tappar fullkomligt hakan, i min fantasi har kristallen varit så stor. Men inte så här stor, den är nästan en meter hög och 80 cm i diameter i en rund form med spetsig topp. Kristallen är smyckad med mängder av orangefärgade blommor i band och står på en vit trappavsats längst in i rummet.

Jag är mållös. Munken, med ofantligt många bokstäver i sitt namn, Sannyasin Saravananathaswami, men med den praktiska förkortningen Saravana, ler åt mig.

– Välkommen hem, säger han.

I begynnelsens tid, före Atlantis, kom andeväsen från Plejaderna till jorden. Lemurierna var mycket intelligenta varelser som kommunicerade genom telepati. De var okönade och livnärde sig på dofter. De valde att komma till bland annat Hawaii för att de attraherades av vulkanernas eld och utbrott. Jag står framför en av de fem heliga kristallerna som härstammar från Lemurien. Saravana ser min entusiasm och fortsätter berätta:

– När man står bredvid kristallen har man direktkontakt med universum. Den fungerar som en magnet där kristallen är centrum, förklarar han.

På 70-talet gick templets guru och grundare Satguru Sivaya Subramuniyaswami och fikade på Coco Palms som ligger en bit härifrån. Ett mycket trendigt kafé på den tiden och samma hotell där Elvis Presley spelade in filmen ”Blue Hawaii”. Det här blir bara bättre och bättre, tänker jag som fullkomligt älskar Elvis! Saravana fortsätter att berätta historien:

– Varje dag gick han ner till Coco Palms för att dricka kaffe. Han bar på en hemlighet, han hade i en vision fått reda var en av de fem gigantiska kristallerna från Lemurien låg gömd. En dag berättade han sin fantastiska vision för kaféägaren Alimitra Zion. Alimitra måste först ha trott att han skojade, för det visade sig att hon också hade fått exakt samma vision genom en dröm!
– Båda hade fått veta att kristallen låg gömd i en grotta i Arkansas, USA. Subramuniya började samla in pengar och en mängd människor donerade 50 dollar var. När de hade fått ihop en skälig summa köpte han biljetter till Alimitra för att åka till Arkansas längs Mississippifloden. ”Kom inte tillbaka utan kristall”, uppmanade han Alimitra.

Hon besökte gruvarbetarna två gånger utan framgång, men vid det tredje besöket lyckades hon övertala dem och de visade henne sin hemlighet. Gruvarbetarna i Arkansas hade under många år gömt den sexkantiga kristallen i grottan. De förstod att den var mycket värdefull, men de visste inte vad de skulle göra av den. Kristallen som väger cirka 300 kg och är 88 cm hög transporterades till Kauais hinduiska tempel och Lemuriens hjärta.

Munkarna vaktar

Där har Saravana och munkar i templet vaktat över den sedan dess med ett rullande tre-timmarsschema, dygnet runt och året om. Saravana visar också en annan mycket spännande sak. Mitt på golvet står ett runt bord med stenar utlagda i viktiga astrologiska positioner, Yugus. En helt annan tidberäkning än vad vi är vana med. Det sägs att Lemuriens energi renar auran på djupet och balanserar alla chakranivåer. Enligt lokalbefolkningen räcker det att befinna sig på ön för att känna av dess behagliga healing som återställer balans och harmoni i kroppen.

Ön är magisk

Kauai är den äldsta ön av den Hawaiianska ökedjan, 553 kvadratkilometer stor med regnskogar, unika stränder för surfare, berg med svindlande vacker utsikt och vattenfallen som är många och magiska. Det är ett överflöd av naturliga underverk. På snirkliga vägar tar jag mig upp till Kalalau Lockout med min röda bil.

I fantasin ”äter” jag dofter av tropiska blommor som en äkta Lemurian när jag blickar ut över de grönskande djupa dalarna och regnskogarna i Waimea Canyon.

Text: Ehva Löpp

(Ursprungligen ur Ascala Magazine)

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn