Under tidigt åttiotal skickades jag till Sydafrika av företaget jag arbetade för, till orten Secunda i provinsen som tidigare kallades Transvaal. Secunda var konstruerat för människorna som arbetade i det stora oljeraffinaderiet som fanns där. Under uppbyggnaden av Secunda hade många dödsfall skett på grund av olyckor i arbetet. Ett antal européer hade även dödats under upplopp på fabriken. I början av mitt kontrakt bodde jag på ett vandrarhem som var en del av Secunda-komplexet. Jag hade bara varit där ett fåtal dagar när jag en natt väcktes av en ande som stod vid min säng och frågade mig vem jag var och vad jag hette.

Det var tydligt att han var europé eftersom han pratade med mig på engelska. Han bad mig faktiskt om hjälp. Han hade gått bort på ett tragiskt sätt och var därför fortfarande fast i minnet av traumat. Jag förstod att han var en av européerna som hade dödats i upploppen under tidigare år. Han kunde se att jag hade förmågan att se och känna honom, för det tar inte lång tid för andar att veta vem som kan känna av deras närvaro. Vi pratade bara under några minuter, men den korta konversationen gjorde det möjligt för honom att se andarna som väntade på honom för att vägleda honom till ljuset.

Det här var bara en av många upplevelser som jag hade när jag arbetade på den platsen. Under min vistelse arbetade jag ofta tillsammans med Afrikaner. De var fascinerande människor. Bland dem fanns Zulus, Xhosa och många andra stammar. Jag satt ofta med dem under middagspausen och lyssnade på deras historier. Vid ett av dessa tillfällen hörde jag andarna viska. De ville att jag skulle ge ett meddelande till en av männen. Personen ifråga förstod allt som gavs till honom och vem anden var som gav all information. Den dagen var det ungefär 10 personer där, men ryktet om vad som hade hänt spreds snabbt bland och innan jag visste ordet av blev 10 personer till 20 och nästföljande dag 50. Till slut var jag tvungen att be andevärlden att sluta viska till mig. Min främsta prioritet var ju jobbet jag hade betalt för.

Afrikanerna jag arbetade med lärde mig så mycket om sin livsfilosofi och sitt tankesätt. När vi arbetade tillsammans och försåg övriga yrkesmän med byggnadsställningar, så stod det klart för mig att de började se mig med andra ögon. De fick en annan slags respekt för mig. Afrikanernas syn på livet är vitt skilt från européernas. De har mycket bättre kontakt med sina känslor och uttrycker dem mycket mer öppet. Jag minns hur de sjöng sina afrikanska sånger när de lyfte tungt och hur de blev till en enda kropp. Ljudet av deras rytmiska sång hade en oförglömlig inverkan på mig och finns med mig än idag.

Den dagen mitt kontrakt hade löpt ut och det var dags att åka därifrån kom en man vid namn Thomas Mkhize och tog farväl. Han tog av sig armbandet från sin handled och sa:
– Mr Terry, närhelst du vill att min ande ska besöka dig, håll bara i mitt armband och min ande kommer och besöker dig.
I det ögonblicket möttes Thomas och Terry; deras själar förenades Thomas kommer än idag och besöker mig då och då trots att många år har gått. När det finns ett genuint andligt band mellan två människor kan deras själar mötas, oavsett det geografiska avståndet.

Efter vistelsen i Secunda åkte jag för att hälsa på en släkting som bodde i samma provins. En dag säger hon till mig:
– Terry, vi har blivit inbjudna på middag imorgon, till en vän som bor på en gammal farm ute i bushen.
Jag hade börjat ana att det fanns en baktanke med vårt besök, så följande dag, när vi var på väg till huset frågade jag min släkting, Peggy:
– Okej, vad är problemet med det här huset?
Hon skrattade och sa:
– Jag undrade hur lång tid det skulle ta för dig att förstå det! Sen började hon berätta om vad som hade hänt. Huset, som var från sent artonhundratal, hade tidigare hyrts av några unga människor. En dag hade man funnit en av männen död. Vid obduktionen hade man inte lyckats fastställa någon medicinsk anledning till varför han hade gått bort. Efter hans bortgång hade många konstiga fenomen skett på platsen. Förr i tiden hade varje farm sin egen begravningsplats för familjemedlemmarna. Mannen som hade bjudit in oss på middag frågade om jag kunde kontrollera begravningsplatsen för att se om störningarna kom därifrån.

Afrikas nätter är verkligen mörka. När vi lämnade huset och gick längs stigen mot gravplatsen hoppade plötsligt en afrikansk ande fram bland träden och sa med en arg röst:
– Vad gör du här? Jag vakar över den här platsen! Han var väldigt upprörd och jag förklarade att jag av misstag hade kommit in på hans domän. Människor frågar mig ofta om jag någonsin har varit rädd. Den här gången var jag rädd. Jag hade mött det oväntade. Det var en helt ny erfarenhet för mig. Jag lyckades lugna väktaren något och vi fortsatte. Vid de gamla gravarna var allting fridfullt. Vad var det då som orsakade problemet?

Vi återvände till huset och då dök plötsligt den unge mannens ande upp och förklarade för mig vad som hade hänt. Han hade experimenterat med utanförkroppen upplevelser och dagen han hade gått bort hade han lämnat sin kropp och blivit konfronterad av samma ande som jag hade mött ute på stigen. Han hade mötts av samma aggression och ilska, vilket verkligen hade traumatiserat honom. Eftersom chocken blev så stor hade den så kallade silvertråden gått av och då kunde han inte återvända till kroppen. När vår ande lämnar den fysiska kroppen, så finns fortfarande en koppling mellan dem genom det som kallas silvertråden. Om den av någon anledning skulle gå av inträffar döden. Det var därför som man inte fann någon medicinsk anledning till varför han gått bort.

När jag mötte den afrikanske mannen på stigen kunde jag hantera det oväntade fenomenet, trots att jag var rädd, tack vare min utbildning och erfarenhet som medium. Den unge mannen som hade experimenterat med att låta anden lämna kroppen hade varken kunskap eller erfarenhet att hantera det oväntade.

Min första lärare lärde mig att aldrig försöka hantera sådant jag inte förstår mig på, såvida det inte finns en erfaren person närvarande. Det är min uppfattning och erfarenhet att vi bör vara i god känslomässig balans när vi arbetar med mediumskap. Det är också vad mina andeguider har lärt mig.

Terry Evans

Föregående artikelMöte med en utomjording – Intuitionens röst
Nästa artikelLillemor Löf helar med Kranio Sakral terapi
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn