Jag ser jorden, det är inte alls mörkt i rymden som jag trodde. Det är liksom mörkt, men ändå ser man långt bort och sen är det tyst. Där är jag nu, i rymden, och jag känner mina andeguider bakom mig, men av någon konstig anledning vänder jag mig inte om. De iakttar mig.

Hur hamnade jag här? Jo, jag fick ont i magen och åkte akut till lasarettet. Där blev det komplikationer som gjorde att jag fick hjärtstopp. Jag minns att jag blev trött och sen var det som en dröm: jag tog upp en gammal telefonlur och hörde signalen. Sen försvann signalen och vips var jag i rymden! Jag förstod att jag hade ”dött”. På en sekund svämmade känslan av ensamhet i mig. Jag var själv, igen som möter mig, men jag var aldrig rädd. Jag vet att jag tänkte på det, för om jag hade varit på jorden ensam i mörkret hade jag nog känt lite rädsla, men inte nu, den var borta. Jag kände bara ett skönt lugn.

Jag började ropa ”hallå”, flera gånger. Högre och högre, men ingen svarade mig. Andeguiderna var tysta. Jag tittade på jorden, så vacker den var från rymden! Jag beskådade länge det vackra. Plötsligt vaknade jag liggandes i sjukhussängen, med läkare ståendes runtomkring, tacksamma för att jag hade återvänt.

Efteråt frågade jag mina guider vad syftet var. ”Varför svarade ni inte?” Jag fick till svar:

– Det var inte din tid att komma än. Din resa hit var planerad, vi ville ”väcka upp dig”, att inte ta för givet att glädjas för den du är och uppskatta de små vardagliga händelserna.

Jag förstod! På en sekund kan livet ta slut – när du minst anar det. Jag själv åkte in för magont och fick göra en helt annan resa, alldeles oväntat.

Kom ihåg att livet är just de små vardagshändelserna, så vänta inte att något stort ska hända, för då missar du helt att leva.

Anki Pettersson

Medium och healer vid Creative Experiences Terry Evans AB
www.ankipettersson.se

 

Föregående artikelMärkliga möten
Nästa artikelDet välvilliga lyssnandet
Anki Pettersson heter jag och arbetar som medium och healer på Terry Evans kursgård, genom mitt eget företag. Redan som barn kände jag av andevärlden och det har varit helt naturligt för mig. Som 10-11-åring bestämde jag mig för att arbeta som medium, och den känslan har jag haft hela mitt vuxna liv. Jag har alltid dragits till att hjälpa människor och har arbetat inom vården och som undersköterska i 20 år. Till slut kände jag att det var dags att förverkliga det jag egentligen ville och gick en mediumutbildning för Terry Evans. Jag blev klar 2011 och har arbetat som medium och healer sen dess. När jag tog steget var det som om cirkeln slutits och jag äntligen hittat min plats i livet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn