Det har kommenterats mycket på sistone, om hur saker och ting aldrig kan bli desamma igen. Vi kan inte gå tillbaka till samma livsstil, med förlegade attityder och uppfattningar. Efter den här pandemin, som i vissa avseenden har tagit ner världen på knä, kommer det naturligtvis ta tid att återhämta sig. Innan förändring kan ske måste kaos uppstå, sen kan nya strukturer komma in och uppfylla framtidens behov.

Jag har till och med känt av förändringar inom mig, för jag har inte kunnat göra mitt jobb på det vanliga sättet. Jag tror att jag har kommit mycket närmare mig själv, kommit till insikt om förlegade sätt att göra saker och ting, metoder som inte längre gynnar mig. Jag säger hela tiden till min fru: ”Vad det än är som händer just nu behöver jag mer frihet att vara mig själv.”

Att bestämma mig för att sälja skolan och flytta var rätt beslut. Efter att ha fattat beslutet blev vi väldigt upptagna och vårt schema var nästan fullbokat till slutet av året. Jag kunde känna hur jag återigen drogs in i mitt gamla tänkesätt. Jag tappade den nya känslan och det nya perspektiv jag hade upptäckt. Så plötsligt, från ingenstans, kom Covid19 och allt stannades av abrupt. Jag befann mig på en overklig plats inom mig själv.

Jag minns en konversation jag hade med Ascala för några månader sen, när han sa: ”Du kommer inte kunna föreställa dig det som kommer att hända.” Vem kunde ha föreställt sig vilket avtryck det här viruset skulle komma att ha på världen och mänskligheten?

Fällan jag har gått i när jag har drivit skolan handlar om: Jag måste. Jag måste göra det här och jag måste göra det där. Det är lätt att falla i den fällan. Jag fick budskapet, ”Det är dags för förändring”, från andevärlden. De ville att jag skulle sakta ner, men i vissa avseenden lyssnade jag inte.

”Det som sker det sker och förhoppningsvis
blir det influerat av Ascala och andevärlden.

Här är jag nu, på en plats som jag nog inte har besökt förut. Det är som om mitt sinne är mer öppet för saker och ting än det någonsin varit. Naturligtvis har jag mina idéer för framtiden och vad jag skulle vilja göra, men samtidigt är jag inte säker på vad det är jag är ämnad att göra längre. Att följa den känslan handlar om att bara lyssna. Jag har mina idéer och tankar, men kommer det att förverkligas? Jag har tänkt: Börjar jag bli likgiltig, vill jag ha något nytt?

Jag börjar förstå vad det är jag har varit tvungen att identifiera inom mig. Det känns som om jag vill komma tillbaka på min andliga väg, med ett öppnare sinne. Vad som än ligger i min framtid, så är det på det stora hela redan förutbestämt. Jag börjar känna en känsla av lugn och stillhet. Det är en skön plats att vara på. Det betyder nödvändigtvis inte att jag har förlorat mitt driv, jag vill bara inte återgå till mitt gamla system och ställa samma krav på mig själv som tidigare.

När jag nu väntar på att få sälja skolan osv, så känner jag ingen rädsla. Det som sker det sker och förhoppningsvis blir det influerat av Ascala och andevärlden. Kanske är den här nya känslan något som har varit nödvändigt för att jag ska gå vidare? Varje gång jag nu hör orden ”du måste” i mitt huvud låter jag de bara vara där, jag vill inte att de ska ha samma makt över mig. Det är vad pandemin har gjort för mig; den har fått mig att inse hur jag har burit bördan ”jag måste” så länge. Människor tror att jag som medium vet allt, naturligtvis gör jag inte det. Jag vet bara det andevärlden ger mig.

Vad jag än gör från och med nu, så är det mitt ansvar att bestämma vilken roll jag ska ha i min framtid och att tillåta mig ha ett öppet sinne för att släppa på bördan jag har burit så länge. Förhoppningsvis öppnar den attityden upp mig för nya saker.

När vi återgår till någon form av normalitet kommer det bli mycket intressant att se hur jag hanterar den här utmaningen. Tiden får utvisa, men jag är inte densamma längre.

/Terry Evans

Föregående artikelSläppa taget
Nästa artikelHan gör mig så arg!
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

10 KOMMENTARER

  1. Terry, tack för att du delar med dig av dina tankar 🙏 Just nu vilar jag i ett vacum av att ”bara vara” , tid för återhämtning och reflektion och jag uppskattade verkligen dina ord idag, ord jag kan känna igen mig i och som förstärker känslan av en annorlunda men ljus framtid ❣

  2. Vi är många som förändras på djupet nu.Energier strömmar in till jorden,planeter påverkar oss o nu pandemin.Gamla Monica suddas ut mer o mer för var dag,ibland är det läskigt för jag vet inte vem jag är just nu.Men det är helt ok,jag följer med flödet och har bl a lämnat Lindesberg för flytt 42 mil söderut.Livet är spännande och helt fantastiskt.Allt gott💙

  3. Hej och tack för din tänkvärda artikel.
    Jag kommer att tänka på hur olika vi reagerar på Covid-19 tiden och vad den gör med oss. Häromdagen hörde jag en kvinna säga att hon önskade att allt skulle bli som vanligt igen, hur hon liksom flera andra jag hört tidigare uttrycker den tanken el längtan. Och hur jag själv alltid reagerar med att undra vad som är ”vanligt”. På riktigt utan fördömande frågar jag mig själv, vad menar de? Kanske håller de andan och väntar på att få fortsätta? Livet sker mig hela tiden, utan paus och det jag känner just nu och känt den senaste tiden är en långsam energi som är stark och tydlig men kräver att jag lyssnar noga. Den gör ”inget väsen” av sig. Och jag blir först lite otålig innan jag lugnar mig och lyssnar. Jag hör den i avslappning och i koncentration t ex som när jag målar mina tavlor och då stänger ute omvärldens brus liksom mitt eget. Nästan ofångbar. Liksom en vår is som sakta börjar smälta.

  4. ”Innan förändring kan ske måste kaos uppstå” . Det är ord jag tycker är så rätt! Lite som ”efter regn kommer sol”.

    För egen del tycker jag vi lever i en spännande tid relaterat till pandemin. Det handlar inte om någon lokal företeelse, utan den är global! Alla länder, alla människor (bortsett kanske från de folk som lever helt utanför den numer moderna världen i någon okänd by i någon djungel) drabbas på olika sätt och vi alla vet vad Corona är. DET tycker jag är spännande! Det är spännande för att vi alla på ett annorlunda sätt är involverade i detta nya sätt att leva med fysiskt avstånd till varandra, stängda gränser p.g.a smittorisk och inte p.g.a diktatur. Vi lever med okunskap på ett nytt sätt – våra experter inom områden för virologi har en enorm stor börda att bära och i stort sett vet de lika lite som gemene man om detta virus. Men de kämpar tappert för att hitta svar på frågorna som har med covid-19 att göra. All heder åt dem!

    Det är spännande att vi alla måste stå lite på paus i livet, både i arbete och privatliv. Stoppade semesterresor till varmare länder, årliga resan till fjällen eller söderhavet. Sommarstugan som kanske brukar fyllas av släkt och vänner, får stå lite ensam kvar med närmaste familjemedlemmarna att ta vara på varandra i stället och kanske komma varandra närmare utan inverkan från alla andra, inga stora släktkalas att gömma sig bakom. Jag tycker det är spännande för vi måste verkligen omvärdera våra gamla vanor, rutiner och levnadsval.

    Jag ser varje ny dag som en ny utmaning, på ett nytt sätt. Visserligen har jag inte varit någon stor planerare av mitt liv utan alltid mer eller mindre tagit dagen som den kommit och erbjudits mig, så ur det perspektivet är inga större förändringar. Men ändå… nyfikenheten om vi får fortsätta vara lite på paus, om gemene man kan sätta sig ner och andas.. se sitt liv och ”alla måsten” med nya ögon, nu när många som vanligtvis har en massa planer och måsten inför semestrarna. Jag tror att förändringen kommer med oss alla på olika sätt, att kaoset innan behövs för att få mänskligheten att stanna upp i steget, se sig omkring och omvärdera en del av sina gamla vanor. En del kan bli lite som förut, i det lilla, när allt har lagt sig – men i det stora perspektivet tror jag mänskligheten gör stora förändringar och att allt blir till det bättre.

    Jag fortsätter leva dagarna med tanken att vi lever i en mycket spännande tid! Undrar vad som gömmer sig bakom pandemins kappa? Åh, vad jag är nyfiken!

    Trevlig helg!
    Kram

    • Thank you, Majsan! I liked your article. Our paths will cross again one day, until then, be lucky! /Terry Evans

  5. Saker och ting har väl mognat och du måste ha lite mindre arbetsbörda . Det kommer säker bli bra vad det än innebär är jag säker att det är av godo. Önskar dig allt gott .

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn