Parallellt med resan hos terapeuten gick jag alltså min kurs hos Terry. Intuition och personlig utveckling som var fem tillfällen á fyra dagar under drygt ett års tid. Jag har svårt att beskriva effekten den kursen i kombination med mina besök hos terapeuten det gav på mig som person. Mitt perspektiv förändrades, mina relationer förändrades, mitt inre lugn började infinna sig mer och mer. Genom att vi utmanades med att få praktisera metoder vid kurstillfällena samt att vi fick hemuppgifter som skulle genomföras, kunde jag successivt få in meditationen som en rutin.

Vi uppmanades använda Bergsmeditationen frekvent samt att utöva psykometri mellan varje kurstillfälle och att dessutom ha en av de andra deltagarna som coach i vår resa var ett lyckat koncept. När det jag lovade och förband mig till dessutom följdes upp av en annan deltagare som jag skulle stå till svars för underlättade det mig till att leverera det så förväntades varje tillfälle. Jag är normalt sett väldigt prestationsinriktad och har varit så under hela mitt liv i princip. Då jag var fast besluten att genomföra detta så hade jag intentionen att göra det ordentligt och inte fuska mig igenom, då jag ansåg att det inte är att vara ärlig mot mig själv. Jag hade vid det laget börjat förstå och inse att löftena jag avgav genom att säga saker och att sedan inte genomföra dem, negativt påverkar vår hjärna och självkänsla. Varje sviket löfte till sig själv är något som sätter spår i form av att inte stå upp för sig själv. Det kan tyckas vara småsaker men genom att detta beteende lätt blir till en ful ovana och ett sätt att misshandla sig själv, så bryter det successivt ner självkänslan och ens egen självbild. Det ville jag inte fortsätta med och jobbade med att medvetengöra under min resa hos Terry och terapeuten.

Minskat bekräftelsebehov
Jag måste säga att Terry var den perfekta kursledaren för mig, då han utmanade mig genom att inte ge mig feedback och bekräftelser på det sätt jag omedvetet sökte, utan jag var tvungen att vara i den känslan och möta obehaget av att inte få bekräftelser för att kontrollera att jag duger. Så enormt utvecklande för mig och ett perfekt träningsläger. Mitt bekräftelsebehov minskade successivt och jag utmanade mig själv också med min terapeut som vittne att sluta lägga upp inlägg på Facebook. Det visade sig att jag inte hade några problem med att sluta med. Jag började mer och mer lita på att det jag bestämde mig för verkligen var något jag också genomförde vilket skapade en skön känsla och trygghet inombords. Jag kände mig starkare i mig själv. Längtan efter varje kurstillfälle var stor för mig och gruppen blev mer och mer sammansvetsad. Det klimat och utrymme för att vara sitt sanna jag och att utmana sina rädslor och kliva utanför komfortzonen gav mentala muskler och självkänslan blev allt bättre.

Förändrade relationer
Det perspektivskifte och mentala förändring som skedde med mig beskrevs på olika sätt av min terapeut och av Terry, men andemeningen är densamma. Min terapeut hade en metafor med att personlig utveckling är som att först bo i dalen där merparten av medmänniskorna bor. Där finns gott om människor och det är lätt att kommunicera och att hitta någon att prata med. När jag jobbade vidare med min mentala utveckling så upptäckte jag att jag kände mig mer ensam och att det inte var så lätt att hitta personer som hade samma värderingar och synsätt att diskutera med. Detta likställde terapeuten med att flytta från det bekväma livet i dalen till friheten uppe i bergen. Där bor mycket färre personer och det är inte ofta man träffar på personer, men när man väl gör det så värderas det så mycket mer. Det senare är min erfarenhet av hur jag noterade att jag valde och värderade mina relationer på ett annat sätt. Något som jag tidigare inte reflekterat över att jag faktiskt hade ett val att påverka. Jag noterade också att en del personer automatiskt tog avstånd och det måste ju beror på att Terry beskriver personlig utveckling som att man steg för steg rattar in en annan frekvens att kommunicera och attrahera andra medmänniskor. Oavsett metafor så är det väldigt tydligt att denna process sker vare sig jag ville eller inte. Jag började värdera kvalitativa möten med andra människor tydligare och det kändes och känns så himla skönt.

Att värdesätta och prioritera relationer där det finns ett utbyte och som är energigivande blev viktigare för mig än att ha en massa vänner på Facebook.

Hungern efter utveckling och känslan att det verkligen gav resultat med det jobb jag lade ner i form av ökat lugn, ökad stresstålighet, minskad påverkan av yttre störningar utanför min zon för det jag kan påverka själv samt insikten om att jag faktiskt kan välja själv gjorde att jag sökte ytterligare inspiration för att stilla min hunger. Jag ville ha mer. Jag fann mycket i poddar där jag fick upp ögonen för många bra källor till inspiration och ökad kunskap. Jag beställde böcker i mängder (som jag kan erkänna att jag inte läst de flesta av dem) och det kändes bra att bara ha den typen av böcker hemma på något vis. Jag valde bort skönlitteratur automatiskt. Jag började gå på inspirationsföreläsningar som hölls av mentala coacher. På dessa föreläsningar blev och blir jag så otroligt inspirerad och det tänds något i mig. Jag har förstått att den reaktion det skapar speglar en bekräftelse på en talang som jag själv besitter, men som jag inte riktigt är i kontakt med normalt sett. Väldigt intressant, men även logiskt. Jag har ett flertal exempel på där detta verkligen har stämt vartefter jag blivit medveten om hur det verkligen förhåller sig. Detta fick jag upp ögonen och förståelsen för på kursen hos Terry där vi vid ett kurstillfälle fick uppgiften att köpa en bok, Skuggeffekten, som vi skulle läsa och skriva vår reflektion på. Det var den enskilt bästa bok jag läst då den gav mig så otroligt mycket insikter. Boken tar upp tre olika skildringar av tre författare, Depak Chopra, Debbie Ford och Marianne Williamson, som beskriver hur det förhåller sig med de reaktioner som händer i oss och som drabbar oss människor i olika sammanhang. Min lärdom är att när vi reagerar, så beror det på att händelsen speglar något inom mig själv. Det kan vara både i positiv och negativ bemärkelse.

Förändringarna ökar i frekvens
Min rädsla för att kliva ur komfortzonen och att fortsätta med min personliga utveckling bidrog bit för bit att jag började hitta mig själv och vad jag drivs av. I takt med det, sakta men säkert, skapade det en trygghet och en ärlig genuin känsla. Självkänslan byggdes upp och förändringarna i mitt liv har bara ökat i frekvens. Jag har slutat helt med alkohol sedan 1/1 2018, ett nyårslöfte som jag inte brutit. Känslan av att säga något och lova sig själv och sedan hålla det är så befriande och är starka proteiner i jobbet med att träna upp de mentala musklerna. Sedan samma datum mediterar jag regelbundet. I början gjorde jag det före jobbet och helt plötsligt var det lätt att hitta tid. Tid som jag tidigare hade som argument till att jag inte hade och dessutom hade jag inte någonstans att sitta i lugn och ro när vi var fem personer i familjen. Lösningen var helt enkelt att ställa klockan tidigare och skapa mig tid. Numera går jag upp 05:00 för att hinna meditera och sedan ett halvår mediterar jag dagligen och det är en fullständigt naturlig del för mig. På min egen morgonstund hinner jag dessutom träna lite och stretcha lite. Det fungerar för mig och det är det viktiga.

Varefter jag genomförde dessa viktiga förändringar för mig själv utifrån vad jag tyckte var viktigt för mig och att jag verkligen gjorde något åt det jag tidigare pratade om och hittade på ursäkter till varför jag inte klarade av att genomföra det, byggde upp självdisciplinen och min självkänsla. Helt plötsligt blev mitt jobb, där jag varit i 26 år inte så viktigt längre och jag uttryckte att jag ville hitta på något annat i företaget. Jag hade under dessa 26 år gjort olika saker, då jag är en person som gillar nya utmaningar och saker att göra. Min självkännedom och insikt om potentialen att kunna förändras tände ett nytt ljus och intresse inom mig, ledarskap och coaching. Detta hade jag tidigare fått höra av flera att jag passar att jobba med, men då jag själv inte trodde på mig själv så kunde jag inte ta till mig det på riktigt. Men nu! Jag bokade ett möte med min chef och dennes chef och kallade mötet ett annorlunda möte. På mötet förklarade jag vad jag jobbat med och vad jag ville. Mottagandet var ganska mediokert då jag var en trygg resurs i ett kompetensfack och detta förklarade jag att jag inte var så intresserad av längre. Diskussioner pågick efteråt men jag kände inte riktigt att jag fick chansen och att det fanns några möjligheter till förändring i rätt riktning för mig, så jag öppnade upp för att sluta. Jag hade som jag uppfattade det blivit ”stämplad” utifrån min kunskap och vem jag var hos min arbetsgivare och jag bedömde att det skulle vara ett för stort jobb att förändra andras uppfattning om mig. Tror mig, det tog inte lång stund förrän erbjudanden kom och jag bestämde mig för att hoppa ut från min extremt starka trygghetszon. Jag släppte greppet om ett väldigt stort nätverk av personer, en trygghet och vetskap om hur det mesta fungerar för att ge mig ut på för mig okänd mark. Någon uppskattade min talang, mitt driv och min kunskap vilket bidrog för det är ju en form av bekräftelse och uppmärksamhet, men det mår nog alla bra av att få höra.

Ett nytt kapitel i mitt liv började och där är jag nu och jag måste väldigt osvenskt säga att jag älskar mig själv och mår så himla bra och det känns fantastiskt.

Avslutningsvis nu när jag tänker tillbaka så noterar jag att det finns en slags dualitet i mina handlingar förr och nu på något sätt. Jag har alltid tyckt om att hjälpa andra, skapa saker, renovera tyckt om förändringar och att skapa relationer. Förr gjorde jag det för att bli omtyckt och för att få bekräftelser, numera har jag samma drivkrafter, men med en helt annan känsla i mina handlingar. Jag gör saker för att jag vill och för att jag mår bra av det. Enligt mig är det en jättestor skillnad dvs. att göra det med rätt intention och ur rätt perspektiv, nämligen sitt eget och inte någon annans för att du ska bli accepterad för den du är. Handlingen är, utifrån sett, exakt densamma men energin är olika och det gör att det känns mer äkta och ärligt för mig.

Just nu trivs jag på mitt jobb och parallellt på min fritid kommer jag genomföra och inspirera mig själv via en kurs i personlig utveckling. Jag har ingen aning om vart det tar vägen men det är tjusningen i det hela. Jag har tillit till att det blir precis så som det skall bli! Jag är inte klar, det blir jag aldrig men det känns helt rätt att bli mer och mer ärlig och trygg i mig själv och den jag är.

Tack för att ni har läst ända hit, det uppskattar jag och förhoppningsvis kan jag genom min resa, inspirera dig till att göra precis det som känns är rätt för dig. Innerst inne vet du, det kan jag lova. Jag tror på dig, men du behöver göra jobbet själv för ingen annan kommer göra jobbet åt dig. Kör nu och lycka till på just din resa!

Med kärlek till dig från platsen på min stubbe,

Johan R

Läs del 2 här… <<

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn