Jag tror på tomtar. För att jag har sett en. Jag stod och pratade med en kvinna sent en eftermiddag och det hade börjat skymma. Då får jag se i ögonvrån att det är någon som står och tittar på mig, snett nedanför mig till höger. Först tänker jag att det kanske är en katt eller nå’t. För att inte verka otrevlig mot kvinnan som berättar en sak för mig så vill jag inte titta ner på en gång, utan försöker snegla så gott det går. Där står en liten grå vätte som tittar intensivt och allvarligt på mig. Jag försöker fråga i tanken vad han vill samtidigt som jag lyssnar på kvinnan. Först får jag ingen kontakt alls, men till slut hör jag lite tyst: ”Vad vill du veta?” Ja, vad jag ville veta?? Men jag har ju inte frågat honom något!? Vilken klurig liten gubbe, tänker jag.

Jag fortsätter att lyssna på kvinnan som uppenbarligen inte har sett att det står en liten vätte och stirrar på mig. Då börjar han se otålig ut. ”Vad vill du veta?” frågar han igen lite bestämt. ”Om vad?” tänker jag inne i mitt huvud. ”Om nästa år.” säger han. Ja, herregud, inte vet jag. Skulle väl vilja veta massor, men kommer där och då inte på ett dugg. ”Vet inte!” tänker jag tyst för mig själv. ”Men du är väl konstig”, säger han. ”Du har ju frågat miljoner saker varje dag, jag har nog hört, men när jag erbjuder mig att svara så vet du inte. Låt mig säga så här. Det kommer att ske en stor förändring i ditt liv, du kommer att veta saker du inte förut förstått, du kommer att lita på vad du känner och du kommer att känna det du behöver för att veta.” Då blev jag riktigt nyfiken och kan inte låta bli att titta – då är han borta! I samma ögonblick som jag vrider blicken snett ner åt höger försvinner han lika obemärkt som han dök upp. Och kvinnan hon pratar fortfarande som om inget har hänt.

Här står jag, mitt i livet, mitt i Sverige, en grå eftermiddag och det har precis börjat skymma och en liten vätte i gråa kläder med en så’n där toppig luva som är precis så stor som den kan vara utan att den trillar ner över öronen och säger dom orden som jag behövde höra. Det trodde jag aldrig skulle hända, men det hände mig. Sen får Du och alla andra tro vad Ni vill.

 

 

 

Susanne Blomqvist

 

3 KOMMENTARER

    • Hej Anna-Lena! Det hade hänt något med din prenumeration, men det är fixat! Vi ber om ursäkt! Hör av dig om det inte funkar. /Viktoria

Comments are closed.