Jag blev mycket förvånad över att se alla kommentarer jag fick på Facebook när jag berättade att vi sorgligt nog varit tvungna att låta vår katt somna in. Det är tydligt att det är många av er där ute som känner likadant för djur.

Jag visste att det var något fel med honom redan några veckor innan veterinären undersökte honom. Han kunde komma fram till mig där jag satt för att få tröst eller trygghet. Jag förstod att han inte mådde bra och att han försökte säga oss något.

Jag tror att alla levande varelser i vår värld är mottagliga för känslor, på ett eller annat sätt. I synnerhet djur som har blivit omhändertagna av människor. Vi kan inte dölja vad vi känner för ett djur, de har en känslig radar. De vet, de känner av oss. Djur spelar en mycket viktig roll i våra liv. Den kärlek de ger oss är helt fantastiskt och nästan obeskrivligt.

Jag hade två bordercollies för många år sen. De fick inte sitta på soffan, men om jag inte mådde bra brukade de ignorera det och hoppa upp på soffan för att sitta bredvid mig och vila sina huvuden på mina axlar för att trösta mig.

När jag var 14 eller 15 år gammal hade jag en undulat. Jag tyckte inte att han skulle behöva sitta i sin bur hela tiden, men att han skulle kunna flyga in dit för att vila och vara ifred. Han var en familjemedlem. Han var så rolig och brukade underhålla oss. Som barn hade jag även höns och de blev mina vänner. De är väldigt nyfikna varelser. Det gav mig så mycket att ha dem att ta hand om.

Något jag aldrig glömmer är den gång jag som barn råkade döda en liten fågel. Efter det blev det en grej för mig att ta hand om och rädda fåglar. Det som hände öppnade upp mitt sinne ännu mer.

Jag minns en häst som förlorat ett föl vid födseln. Jag pratade med den hästen utan att vara medveten om det. Hon lade sitt huvud på min axel och ville inte flytta på sig, utan ville bara att jag skulle fortsätta stryka hennes huvud. Hon verkade känna av något inom mig som tröstade henne.

En annan gång besökte jag Kew gardens i London, en fridfull plats med växter och arter från hela världen. Plötsligt, när jag sträckte ut handen landade en fågel på den och samtidigt sprang en ekorre fram till mig och satte sig vid mina fötter. Det var magiskt. Det är verkligen en överväldigande känsla när djur kommer nära på det sättet och bjuder in dig i deras värld.

Djur har så mycket att erbjuda världen och oss människor, men de har också rättigheter och ska behandlas med respekt. Det är vad jag anser, och jag tror att de flesta av er tycker likadant.

/Terry Evans

Föregående artikelAtt möta rädslan
Nästa artikelEn ny fas i livet
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

24 KOMMENTARER

  1. Tack för dina fina ord Terry. Jag vet att du är en stor djurvän och djurens värde behöver belysas ❤️

  2. Hej, Min mamma var alltid rädd att jag som liten tös, – skulle bli biten av någon hund . – då jag aldrig lyssnade till varningens ord, – utan gick fram o kramades. Anser i vuxen/gammal ålder att djur känner av oss mer än vad vetenskapen kan klura ut. Finns det nåt bättre än få den intensiva kontakten och även kärlek från ett djur. // Irene

  3. Just nu har jag en stor hund på 40 kg som kommer upp i soffan och lutar sitt stora huvud mot min axel titt som tätt. Hon är bara 1 1/2 år, men så lugn i min närhet. Hon förstår att jag är rejält sjuk och att hon måste vara varsam.
    Och jag förstår det du skriver, om kontakten med olika djur. Så har jag också haft det i hela mitt liv. Djur är fantastiska och läkande att ha i sin närhet.

  4. Så fint att höra vad du varit med om,det berör mig.Min mormor hade som dig med djuren,jag kommer ihåg ekorren som kom och åt ur hennes hand.Hade hon en spindel inomhus,så bar hon ut den.Hon var den finaste människan jag känt,utan henne vet jag inte hur mitt blivit.Så jag saknar henne.Min stora sorg var när jag fick astma och inte kunde ha min katter kvar längre.Före det innan astma bröt ut,hade jag även hund.Känslan när jag var till veterinären med ena hunden,glömmer jag aldrig,när vi fick ta bort henne.Så jag förstår hur ni känner det,jag har varit där.

  5. Kärleken mellan djur å människor är fantastisk ❤️Jag har haft häst,hund och katt hela livet .De har varit mina bästa vänner 🌟

  6. Jag har alltid haft katter och har nu fem stycken härliga katter hos mig. Jag hade en perserhona som kände på sig att jag var ledsen och ville komma till mig. Till saken hör att hon fick inte vara i sängen, så hon tittade på mig och jag sade kom. Då kom hon och lade sig på min axel för att trösta. Till saken hör att min mamma hade gått bort dagarna innan.
    Djur känner på sig, både på gott och ont, speciellt när de är på riktigt bushu är.v
    Tack Terry för ditt inlägg, det är ju så det är.

    • That is a fact, we cannot hide what we feel from any living creature. They know more about us than we realise. Thank you for your comments. /Terry Evans

  7. Kan bara hålla med. Min undulat fick leva fritt inne med öppen bur. Den slutade äta när jag låg på sjukhus en vecka , så de fick ge mig permis för att den skulle äta. Jag har alltid älskat djur och de har tytt sig till mig. Alla sorters djur. Nu har jag katter, Ragdolls, som har så många olika pratläten och betoningar att jag förstår vad de säger. De vet när jag mår sämre och håller sig nära intill, ligger ofta och spinner mot kroppsdelen som värker. De är med mig med allt jag gör inne och noterar minsta detalj som ändras eller tillkommer. De trivs bäst ute i rastgården när jag är i tvättstugan, där deras utgång är. Jag brukar känna på mig när de är sjuka eller har ont. Den förmågan har jag även med familj och nära släkt. Det var hemskt att veta mina föräldrars diagnoser och bara vänta i flera år på att det skulle ske. De dog redan vid 61 och 62 års ålder.
    Ha en fin Valborgsmässoafton!

    • The words that you wrote touched my heart. I have experienced exactly the same things. Thank you! /Terry Evans

  8. Hallo Terry! I have recently been in contact with some mediums(claivoyance ones) who claims they are capable of casting spells and do rituals to free mee from some kind of evil eye, spell on an anscestor, or a blockage in my mind from trauma that makes me only generate bsd luck! It is a problem sometimes and my grownup children use to laugh about it and feel lucky it do not acctually happen to them half as often than to mee. I HAVE PaiD MONEY FOR SEANSES(never participated in personal: but yet they still haven’t progressed in any meens.) I think not everyone has tve scills thst they claim. I just need to confront You dear Terry, who I admire, what you think of it and maybe be advised in what I should do next. (One of them told me there were maliviously activity in the house or by a neighbour…..

    • There are mediums who can exaggerate and very often when there is activity in a house it is not from spirits, but from people in life. If we are open we can bring in these energies ourselves. There are negative energy and sometimes it can be malicious, and it can come from people who are not very happy with us. Thank you for your comments. /Terry Evans

  9. Det var ett vackert inlägg <3 , våra underbara djur är bra för själen, dom kan lära oss mycket, men hjärtat går sönder den sorgliga dagen kommer och dom ska somna in! Jag själv kontaktade en kvinna för att jag ville ha en djurkommunikation till min Hund Bella, jag ville veta om hon hade något hon ville säga och om det fanns något JAG kunde göra för henne för att hon ska må bra i sitt liv här hos mig på jorden! Djuren är viktiga i vårt liv<3

  10. För mig som är uppvuxen i jordbruk är det naturligt med djur. Jag minns de getter, kor och höns som vi hade, mormor, morfar och jag. Jag minns de fantastiskt vackra hästarna som ibland sprang förbi hos oss. Jag älskar hästar.
    För många år sedan var jag fodervärd till en svart labrador… han skulle bli ledarhund till en blind person. Som jag pysslade om denna hund. Jag lärde honom allt jag skulle och lite till. Den hunden och jag hade en sällsynt relation, vi var så så nära varandra. Han klarade alla prov och fick jobb i en annan stad. Jag var så stolt att han klarade sig, men så jag grät när han flyttade. Usch så jobbigt det var. Han brukar hälsa på mig från andra sidan.
    Hade många år drömt att få se en björn. På midsommarafton 2005, hände det. Jag kom ut från en stuga och tittade upp längs efter en väg, och där, just då går en stor bamse björn rakt över vägen. Jag stelnade till och blev lite förlamad, allt gick som i slowmotion men ändå så snabbt. Jag kan ändå säga att det var häftigt. Vill gärna se en igen men helst sittande i bil.
    Vad vore vår värd utan djur… ganska tomt och innehållslöst. Tyvärr tycker jag att vi människor tar för stor plats. Vi tränger bort djuren och är elaka och dumma mot dem. Om jag kunde skulle jag vilja rädda all världens djur men…,
    Varför är det så svårt för oss att kunna dela utrymmet med djuren, varför ska människan ha största platsen?
    Djuren ger oss så mycket, de ger oss villkorslös kärlek och glädje.
    Den dag jag slutar jobba då tror jag att jag ska skaffa hund. Fast jag vill ju ha en påfågel med och katt och en åsna och en häst och ett par höns… men hur ska alla få plats i min lägenhet 😆😆😆
    Tack för att du tog upp djuren, de behöver människor som är den trogna.

    Marie Klintebäck

    • Thank you for sharing. Your experiences living alongside animals certainly has affected your soul. /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn