5-7 Maj

Ibland måste man bara vara stor. Större. Ibland behöver man kliva över gränserna och spränga bort det gamla. Ibland behöver man visa nya ansikten. Det här är en process. En resa. Den blev i flera delar. Del 1 börjar med ett telefonsamtal. Eller egentligen ett sms. Och jag vet när jag ringer vem det handlar om. Jag kan känna det i min själ. Den vibrerar. 

Jag ringer. Bemöter. Lyssnar. Under samtalet känner jag smärtan. Både min egna och den andra personens sorg. Den är djup. Den är livstider lång. Den är brutal. Kanske är det vad vi ska läka nu. Kanske är det vad våra själar är redo att ta hand om nu. Gamla sår efter krig och trauman kopplat till religion och trossystem. Gamla ärr efter att blivit dömda utifrån våran tro. Djupa sår efter att blivit misshandlade, förföljda, våldtagna och dödade. Jag hoppas det. 

Jag har svårt för religion. Jag har svårt för församlingar. Jag har svårt att se mig själv hålla med om allt som sägs. Jag tycker väldigt mycket om att vara i kyrkor och på kyrkogårdar. Tempel i olika färger och former. Jag besöker dom inte så ofta. Men det händer, och jag brinner inte upp! Jag tror på änglar. Jag tar ofta hjälp av Ärkeänglarna. Jag tycker om när dom står runt mig och hjälper mig komma vidare in i meditationer. Men vem äger rätten till änglarna? Vem säger att Rafael eller Uriel bara tillhör kristendomen? Eller för den delen, bara tillhör New Age, eller någon annan form av tro?

I luren hör jag ”hon hoppas att jag också ska få träffa Jesus, så vi kan gå i kyrkan och be tillsammans”. Vad betyder det? Vad är det som säger att du inte redan träffat Jesus? Fast på ditt sätt? Via meditation till exempel? Och Jesus finns väl i fler religioner än Kristendomen? Det knarrar i mig, den vänder och vrider sig på insidan. Inuti skriker jag rakt ut medan min kropp vränger sig till vanställdhet av smärta och frustration. Det är plågsamt. På utsidan, i telefonen, så säger jag vad jag tycker. För första gången på flera år. Jag orkar inte vara tyst längre. Jag orkar inte vara rädd längre. Jag undrar hur någon som funnit sin tro, sin församling, sin trygghet, kan döma någon annans tro. Varför är den Kristna Jesus bättre än profeten Jesus i Islam? 

”Efter att jag gjort Qi Ggong i det rummet så upplevde hon den obehagliga energin igen” hör jag i örat. Oj, min första fråga är Hur kan qigong trigga lågfrekventa energier? Är det möjligt, eller ligger upplevelsen hos den andra personen? Jag tänker eget ansvar för ens egna känslor och tankar. Jag tänker att det är svårt att avgöra vart ifrån energier kommer, och vad som triggar vad. Kanske ska personen sluta förneka sin egna del i det hela? Jag ställer ytterligare en obehaglig fråga; Menar personen att du har öppnat upp för lågfrekventa/onda/mörka energier för att du utövade Qi Gong? Som du själv blir glad av, och mår bra av?

Jag väljer att meditera. Jag känner mig sliten efter samtalet. Sliten, men ändå har jag fått en stor känsla bekräftad. Det handlade om tro. Det handlade om tro redan då. Det handlade aldrig om mig som person. Utan om min tro. Mitt jobb. Min livsväg. Mitt sökande efter min tro. Mitt sätt att prata om healing, om andar. Mitt sätt att inte ge vika och sluta prata om det jag tror på. Trots slitenheten så är jag starkare än på flera år. Jag mediterar. Änglarna kommer. Dom står runt mig. Skyddar mig. Jag släpper taget om det jag inte behöver längre. Jag släpper in mer av ljuset som Änglarna utstrålar. Jag släpper taget. 

Läs del 2 här

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassageochhealing.se

Föregående artikelTror du på det andra säger?
Nästa artikelDe svåra erfarenheterna blev värdefulla redskap
Jag heter Elin Järnkvist och jag älskar att skriva! När jag gick i skolan så tyckte jag att den roligaste uppgiften var att göra en egen bok. På halva sidan fanns det plats att rita en bild, och sen kunde man skriva sin berättelse. Jag minns inte vad böckerna handlade om, men jag minns min entusiasm för uppgiften! Hela skolgången fortsatte jag att skriva. För mig själv. Jag skrev dikter. Korta noveller. Jag försökte uttrycka allt jag hade inom mig för att det inte skulle äta upp mig. Efter gymnasiet så fortsatte jag att gå en skrivarkurs på folkhögskola. Efter det så slutade jag. Jag tappade bort min kärlek till att skriva, till orden. När jag senare i livet startade mitt egna företag så insåg jag att jag tappat bort väldigt mycket av min förmåga att uttrycka mig i text. Det blev en plåga att försöka beskriva mina behandlingar och vad som ingick och inte. När Terry nämnde Ascala så tackade jag först nej. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag inte skulle ha något att skriva om. Trots det så bestämde jag mig för att testa, och idag skulle mitt liv vara väldigt tråkigt utan mitt skrivande! Jag skriver om personligt utvecklande, och invecklande. Jag skriver om händelser som påverkar. Meditationer. Allt som vill komma ut i textform. Jag jobbar som massör och healer. Jag delar lokal i Örebro, och har en liten stuga hemma i Lysfalla som jag jobbar i. Och håller just nu på att utbilda mig till medium. Det är en fantastisk resa, Livet! Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, meditation, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn