Det är oftast jag som lägger sonen om kvällarna. Vi börjar alltid med att läsa ur en bok, sedan pratar vi en liten stund om hur dagen har varit och om något speciellt har hänt som har gjort honom glad, arg eller ledsen innan vi avslutar kvällen.

En kväll när vår då 6-årige son skulle till att sova sa jag:
– Jag älskar dig till månen och tillbaka!

Han tittade storögt på mig och såg finurlig ut och svarade:
– Jag älskar dig till Eskilstuna och tillbaka!

Jag skrattade och konstaterade att det inte var riktigt lika långt, men att jag var nöjd ändå. Både han och jag skrattade länge och väl åt hans roliga svar, ända tills han somnade.

Kvällen efter kom vi in på samma ämne igen och denna gång sa sonen:
– Jag älskar dig till Pluto och tillbaka, mamma!
– Det var inte illa! svarade jag glatt.

Sedan ändrade han sig och sa att han älskade mig ända tills universum tar slut. Jag sa att man nog inte kan älska någon mer än så och att vi ju egentligen inte vet hur stort universum är – eller om det ens tar slut. Sonen tittade mig i ögonen och sa allvarligt:
– Vi ÄR universum.

Jag fick lov att låta meningen sjunka in en stund och sa sedan:
– Menar du att vi alla är en del av allt?
– Ja, svarade han.

När jag frågade hur han visste det, så svarade han:
– Jag bara vet.

Sonen har nog rätt, vilket jag sa till honom, och jag fick mig återigen en fin och djup upplevelse och tankeställare tack vare mitt kloka barn.

”Jag försökte, så gott jag kunde, förklara att känslorna nästan kan samlas som i en ryggsäck och att de behöver komma ut på ett eller annat sätt…

När det var dags att sova kvällen efter var han lite ledsen och ville prata en stund om det. Han sa att han var ledsen utan att det kom tårar. Jag sa bara att det kan vara så ibland, men att det såklart är okej att gråta också om man känner att man vill. Sonen sa då han att han hade lärt sig att inte gråta fast han är ledsen.

Vi pratade en stund om det och jag förklarade att det inte är något han behöver lära sig och att det oftast kan vara skönt att gråta om man är ledsen, i alla fall om man känner att man behöver det. Såklart behöver man inte gråta om man inte känner att man vill, men det kan vara ett bra sätt att släppa fram och ut sina känslor istället för att behålla dem inom sig.

– Vad kan hända då? frågade sonen.

Jag försökte, så gott jag kunde, förklara att känslorna nästan kan samlas som i en ryggsäck och att de behöver komma ut på ett eller annat sätt, men att det kan räcka med att prata om det, men ibland kan man även behöva gråta – eller skratta om det kanske är roliga eller glada känslor som kommer. Släpper man inte ut sina känslor ibland, utan bara trycker bort dem, så kan det bli jobbigt att gå omkring med dem inom sig och den där ryggsäcken kan kännas väldigt tung och jobbig.

– Är det så pappa gör?
– Ja, kanske… Lite så är det nog. Han har fått lära sig att inte gråta och det blir jobbigt till slut. Det kan bli så till slut att man inte orkar ha dem inom sig längre och då måste de ut på ett eller annat sätt, annars kan man i värsta fall t o m bli sjuk.
– På riktigt?
– Ja, det kan man faktiskt, men då ska det nog ha gått långt.

Vi pratade en lång stund om känslorna sonen hade för kvällen och det kom även några tårar efter en stund. Han sa att han ville ha lite healing av mig, men först en låååååååång kram, vilket han såklart fick. Efter kramen sa han:
– Jag behöver ingen mer healing, det räckte med kramen. Den var som healing.

Vår hund Molly hoppade upp i sängen och sonen kramade henne länge och sa:
– Det känns som om jag får healing av Molly också när jag kramar henne. Jag älskar Molly!

­­­Eva Storgaard
www.vagaleva.se
vagaleva@live.se
https://www.facebook.com/vagaleva/

Föregående artikelVärphöns 15 kr styck!
Nästa artikelEn avslappnad helg
Sedan jag var barn har jag varit känslig för intryck av olika slag, andras känslor och energier har alltid påverkat mig mycket. Mitt sätt att bearbeta mina egna känslor, upplevelser och drömmar har alltid varit med ord, helst i skrift, då de verkar helande för mig. Redan som liten hade jag en dröm om att en dag skriva egna böcker. Numera när jag skriver blir det oftast om andliga tankar och upplevelser som jag själv har haft som barn, och om samtal och upplevelser jag har tillsammans med min son, född 2011. Jag arbetar med hypnos – stärkande djupavslappning i grupp, suggestionsterapi, och regressioner till tidigare liv. Jag arbetar även med mediala samtal, husrening, andlig healing mm. Dipl. Suggestionsterapeut och Tidigare-liv-terapeut/Regressionsterapeut Dipl. Medium och Healer

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn