Att hålla något hemligt för maken, som är ett medium, är ungefär lika lätt som att försöka lura en spårhund. Terry berättade att han en julafton för länge sedan klurade ut alla julklappar han skulle få. Han fick 100 procent rätt men priset blev minus överraskning, så det var inte så genomtänkt.
Idag var det Terrys födelsedag och jag har gjort allt för att INTE tänka på vad han ska få av mig, så att han kan ”plocka upp” informationen, om än omedvetet.
Igår kväll jobbade han och var hemifrån ett par timmar. Det var utmärkt då, jag skulle passa på att baka en tårta till jobbet, utan hans vetskap. Allt gick väl, det var skjuts in i ugnen med välvispad tårtsmet, 175 grader i 45 min. ”Pling!”, så hade tiden gått och jag gick glatt till köket för att ta ut kakan. Redan halvvägs till köket sjönk min förväntan, då mina flimmerhår från näsan rapporterade om en bränd doft, till hjärnan. ”Nej, nej, nej fel doft!” hann jag tänka innan ögonen nått ugnsluckan. Jodå, det såg ut som väldigt mörk choklad-tårtbotten, och kanterna var spröda som skorpor. Jag lämnade kakan ifred och lät den svalna på bänken. Funderade på om den överhuvudtaget gick att rädda. Om jag bara tog bort den brända ytan så kanske det var bättre inunder…. Jag skred till verket med en osthyvel, delade den sen på mitten, la i fyllning emellan och fuktade kanterna med pressad apelsinjuice. Sen fick den ”ligga till sig” i kylen.
”Det är mycket som kan dölja sig under ett gräddtäcke…
På morgonen bar jag över mitt sorgliga objekt till Sofia i köket. Vi stod som två kirurger, med ett ”svårt fall” för att överlägga om eventuell behandling, eller om det rentav var dödsdömt. Sofia kände sig ändå positiv, fick ett jäklar-anamma-det-här-löser-vi-anfall och tog itu med uppgiften direkt.
Resultatet blev fenomenalt och födelsedagsbarnet, ja, alla andra också, var imponerade av resultatet. Den såg ut som en konditor-tårta. Det är mycket som kan dölja sig under ett gräddtäcke…
På kvällen var det dags att ge min födelsedagsgåva till maken och när han öppnat paketet blev han så glad att han blev tyst (vilket är ytterst sällsynt). Jag hade lyckats köpa något som han verkligen ville ha och som jag lyckats hålla hemligt i flera veckor. Full pott! Då är livet gott!
Astrid Hagelskog Evans
Djurkommunikatör och administratör
Creative Experiences Terry Evans AB
Tack. Fenomenalt skrivet och som vanligt sitter jag och skrattar för mig själv, samtidigt som jag blir sugen på tårta… Hmm. Undrar vad som var i paketet…😊🎈
Hej Carina!
Tack för din respons. jag kan avslöja att han fick en biljett till en konsert med sin favoritsångerska., med hotell och så. Den helgen hägrar som en oas i framtiden. hahaha!
Hejja Astrid (och Sofia)!
Gud vilken härlig text att läsa! Så fint!
Hej Elin!
Tack, tack! Roligt att du gillar den.
du skriver så ja blir tårögd.
Thank you, Bengt! I am glad what I wrote touched you. /Terry Evans (genom admin Viktoria)