I en viss ålder ser man tillbaka på tiden, kanske lite mer, än framåt i tiden. Karriären går i maklig takt, barnen är vuxna. Livet är på senhösten, lite lugn sådär. Det finns tid för eftertanke. Med en titt i backspegeln inser jag hur mycket en förälder präglar sina barn. Min mammas alla ordspråk och uttryck till exempel, som ursprungligen kom från hennes egen mamma, har nu gått i arv till mig också. Det finns många exempel, men här kommer en av hennes favoriter: Folk stjäl som korpar!

Mamma är av den långsinta typen, så det som hände för länge, länge sedan känns lika aktuellt idag. En incident, får jag säga i detta fall, inträffade en solig dag 1977 på en strand på den spanska solkusten.

Det var stekhett i sanden, så från solstol till havet var mamma tvungen att ha på sig sina nyinköpta (cirka 10 kr) badtofflor, för att inte bränna sig. När det var dags för ett dopp i havet makade hon sig ur solstolen, satte fötterna i sina badtofflor och begav sig ner mot vattnet. Väl där klev hon ur tofflorna, intet ont anande, och vadade glatt ut i vågorna. Avsvalkad återvände hon sedan till stranden för att slinka in i badtofflorna igen, men icke då, de var putsväck! Hon tittade både till höger, vänster, rakt fram och bakåt, men det fanns inte en tillstymmelse till hennes blåa badtofflor någonstans och strandfolket pysslade ovetandes med sina egna bestyr.

Med brännande fotsulor landade hon med en duns ner i solstolen och meddelade mig med fasa i rösten att NÅGON hade STULIT hennes badtofflor. Hur jag än förklarade att de var exponerade på stranden, utan ägare samt att de var billiga och att nya kunde inhandlas snarast, så kom jag ingenstans.

”De var ju MINA, badtofflor! Det spelar ingen roll om de kostade 50 öre!!”

Det blev inga nya badtofflor den semestern. Hon tänkte inte försörja stranden med sådana, för de skulle ju i alla fall gå samma öde till mötes.

Efter den dagen ser hon de flesta människor som potentiella rånare. Jag tvivlar på om hon över huvud taget har blivit av med något efter det. Kanske för att hon vakar över sina prylar som en hök.

Jag har någon gång ifrågasatt om hon verkligen behöver låsa dörren bara för att slänga soporna någon meter bort från porten, men då slänger hon fram sitt ess-kort: ”Tänk på badtofflorna i Spanien, folk stjäl som korpar!”

Astrid Hagelskog Evans
Djurkommunikatör och administratör
Creative Experiences Terry Evans AB

Föregående artikelYnglingen på Hults, Del 2
Nästa artikelInställd resa och adventstider
För mig har djuren haft en stor plats i mitt hjärta redan som barn. Jag växte upp med, i mina ögon sett, den vackraste schäfer hannen på planeten. Föga anade jag att han skulle bana väg för den dröm jag hade i livet och som jag idag förverkligar. Mitt yrkesliv har bestått av olika karriärer och variationen har gett mig ett stort spann av erfarenheter. Även om jag inte arbetat med djur professionellt så har de alltid varit en varit en ingrediens i mitt privatliv, och då främst katter. Efter ett 30-tal år av betänketid och tre barn senare, flyttade jag från storstaden till landsbygden och kunde leva ut min längtan att ha höns. Jag köpte då fabrikshöns som skulle gå till slakt och gav dem en fin pensionering. De i sin tur levererade de godaste ägg man kan tänka sig! Idag lever jag och arbetar med min man Terry Evans på kursgården i Fanthyttan. Hemma hos oss huserar höns med Tuppen Bosse och världens mest bortskämda katt (tycker Terry) Woody. Den 2 september 2018 blev jag diplomerad som djurkommunikatör. Det är med stor glädje och respekt jag tar emot deras budskap till oss människor.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn