Alla har någon sorts intelligens och vilken är bättre än den andra tro?

Min katt Holger, som jag hade för många år sedan, ansågs som ganska dum av flera (vuxna) personer men jag såg att han var intelligent på andra sätt.

Han var helt klart annorlunda jämfört med andra katter men ganska underhållande ibland.

En sak som han hade för sig var att han rätt som det var kunde fara runt som ett jehu, ganska planlöst, men intensivt. Han var en kraftigt byggd katt, så när han rörde sig så krävde det sin energi. Detta rännande hit och dit höll på i några duktiga minuter och det började så småningom höras ett gnissel, som i en gympasal med skor som glider hårt mot golvet. Det gnisslet betydde att Holger hade börjat svettas om tassarna, då ljudet uppstod i friktionen mot parketten.

Orsaken var alltid densamma, han behövde göra nr 2 på lådan. När toaletten var avklarat följde ett frenetiskt krafsande överallt på kattlådans väggar, men inte där själva högen var. Ett sista språng ut ur kattlådan och allt var åter lugnt igen. Gnisslet på parketten var en daglig återkommande process och han fick ju faktiskt lite motion på kuppen.

Jag hade redan en katt som hette Nisse när Holger av en slump kom in i våra liv. Det var ett års skillnad emellan dom och Holger var den yngre. De blev i alla fall kompisar direkt och Nisse, visade det sig, skulle bli den enda katten som Holger accepterade i vårt hem.

Holger hade varit med om trauman som kattunge och det satte sina spår för resten av hans liv. Han hade väldigt svårt för att vara ensam, till exempel, och var så orolig att maten skulle ta slut så han öppnade skåp och snodde mat på nätterna. Han kunde inte få nog av kärlek och klappar och gav även mycket kärlek tillbaka. Han var så oerhört mån om oss som familj. ”Genom eld och vatten” kunde ha varit hans motto för hans ”flock”

Vad jag kunde se under hans 17 åriga liv, så lyckades han inte fånga annat än insekter, trots att chanserna att ta möss var otaliga. Nisse däremot var en jägare i särklass som fångade det mesta för dom båda. Jag tror att Holger blev serverad av Nisse och då fann han kanske ingen anledning att jaga själv. Det är väl ändå ganska smart?

Det kunde vara lite vanskligt att leka med Holger då han i stundens hetta inte visste hur stark och vass han kunde vara, trots sin snälla personlighet. Var man inte snabb nog att dra undan handen så kunde det sluta i ett oavsiktligt blodprov. Detta fick även Nisse erfara då deras oskyldiga brottningsmatcher plötsligt kunde börja göra ont och Nisse blev förolämpad.

Vi bodde i en förort med många grönområden och om vi till exempel gick till affären och Holger var ute så följde han alltid med oss, som en hund, så långt han kunde och vågade. Han väntade på oss in någon buske eller så och så snart vi kom ut från affären, så slöt han upp igen. Vi brukade få en del förmaningar på hemvägen i form av jam för att tala om för oss hur orolig han varit och att vi hade varit borta alldeles för länge.

Holger har nu fått en egen bok, där jag berättar mer om hans karaktär och liv. Bara för att han var lite annorlunda och kanske inte hade de förmågor som man förväntar sig av en katt så hade han andra fina och ibland roliga egenskaper, inte att förglömma. Den här boken är skriven för både barn från ca 3 år och alla andra, oavsett ålder, som gillar sagor och berättelser.  Den finns att köpa i webbutiken på vår hemsida terryevans.se.

Föregående artikelSemestern börjar ta slut
Nästa artikelEtt oväntat besök från Ascala
För mig har djuren haft en stor plats i mitt hjärta redan som barn. Jag växte upp med, i mina ögon sett, den vackraste schäfer hannen på planeten. Föga anade jag att han skulle bana väg för den dröm jag hade i livet och som jag idag förverkligar. Mitt yrkesliv har bestått av olika karriärer och variationen har gett mig ett stort spann av erfarenheter. Även om jag inte arbetat med djur professionellt så har de alltid varit en varit en ingrediens i mitt privatliv, och då främst katter. Efter ett 30-tal år av betänketid och tre barn senare, flyttade jag från storstaden till landsbygden och kunde leva ut min längtan att ha höns. Jag köpte då fabrikshöns som skulle gå till slakt och gav dem en fin pensionering. De i sin tur levererade de godaste ägg man kan tänka sig! Idag lever jag och arbetar med min man Terry Evans. Hemma hos oss huserar höns med Tuppen Bosse och katten Lizzie. Jag är diplomerad djurkommunikatör och medium. Det är med stor glädje och respekt jag tar emot budskap, både från djuren och andevärlden, och förmedlar vidare till mina klienter.

3 KOMMENTARER

  1. Visst är djur också intelligenta, det är jag övertygad om. I mitt liv har det de senaste 30 åren funnits en katt. Varje katt har haft sin egen personlighet och olika grader av integritet. Jag älskar att dela mitt liv med dessa underbara, roliga och ibland lite ilskna varelser.

  2. Hej Astrid!

    Tack för din berättelse om Holger. Som vanligt när jag läser dina texter sitter jag på min kammare och fnissar och skrattar högt. Du har en fantastisk förmåga att fånga själva själen i det du berättar, både på ett roligt och inkännande sätt. Det gläder mig att dina berättelser kan nå ut till fler genom din bok nu. Mitt första barnbarn ska få höra om honom när han blir lite större, tills dess läser jag själv 🙂

    Hälsningar
    Carina N

  3. Hej Astrid Det var trevligt att läsa om din Holger. Och alla er djur, Jag hade en röd långhårig Linus blev 12 år som jag saknar så fast det är en del år sedan, han gjort lika dant som Hugo. TREVLIG HELG PÅ Er ♥️ KRAM Gertrud

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn