Av någon anledning tycker jag om alla sorters djur. Har ingen fobi av något slag för något, men känner respekt för de som kan orsaka skada vid oförsiktighet.

Vi har en katt som håller mössbeståndet nere i hemmet samt i omgivningarna. Man kan ju dessvärre inte bestämma vad en katt ska ge sig på och inte. Jag kan tycka att fågelbeståndet kunde få vara som det är, men en katt är en katt med sina rovdjursinstinkter. Till skillnad från oss så är de gärna aktiva på natten och småtimmarna. Under sommaren så lever vår katt efter den regeln och tar in sina, mer eller mindre levande, byten till vår sängkammare. Naturligtvis annonserar han högjutt om sin ankomst och hur stolt han är över bytet.

Så var det en sådan natt, då jag blev brutalt väckt ut djupsömnen av både maken och katten. Katten jamade och maken petade på mig och sa att katten hade ett byte med sig in. Jag avskyr att bli väckt både på mornarna och på natten, ja närhelst faktiskt. Så redan vid det här läget var jag alltså förbannad över att just jag skulle behöva ta hand om eländet. Det är ju inga stora kloakråttor som katten släpar in, utan små möss av olika slag, men det spelar ingen roll. Maken vägrar, så alternativen är mycket begränsade.

Frukost på sängen
Den här natten var det tydligen bestämt att vi skulle få färsk mat och maten höll sig inte stilla, så katten började jaga runt den i rummet. Jag krängde mig ur sängen och svor ve och förbannelse över att inte få sova ifred. Jag ville förståss rädda den lilla musen och släppa ut den i skogen, men katten var av annan mening. Musen flyr åt alla håll, med katten efter och jag efter både katt och mus. Sådär klockan två på natten när man nyss sovit djupt har både muskler och leder sagt godnatt jord och checkat ut, så jag var inte den smidigaste i rummet.

Sömndrucken jakt i nattlinne
Jag vet inte om min anatomi är felkalkylerad för nattlinne med axelband, men närhelst jag vaknar, morgon eller natt så sitter ingenting där det ska, och så även denna natt.  Med lätt framåtlutad kropp, där allt hänger ut som borde vara inne och med armarna i ett ”fånga katt och mus läge”, far jag runt efter ekipaget ett antal varv. I akterdelen, känner jag mitt i detta kaos en viss, luftkonditionering, då nattlinnet hade en annan uppfattning än jag var det hörde hemma. Maken var knäpptyst under hela tumultet och studerade den kvinna han valt att leva resten av sitt liv med. Hade han bara knystat ett dovt skratt hade risken för kvävning med mjuk kudde varit överhängande.

Kapitulation
Jag och katten var lika övertygade om att vi skulle få tag i musen först, men då den lille for under sängen förstod jag att jakten var över för min del. Under någon säng når jag föga. Jag tillrättalade allt som låg fel på kroppen, strök tillbaka håret från ansiktet och kröp ner i sängen igen. Maken frågade hur det gått för musen och jag svarade trött att den var borta och att det var hans tur nästa gång att ta rätt på katten. Det sas inte många fler ord. När mina hjärtslag lugnat ner sig kom tillslut någon sorts sömn.

Dagen efter på jobbet, under fikarasten då vi alla var samlade, kände sig maken trygg nog att berätta om nattens eskapader för kollegorna. Han hann bara börja så brast det för honom, då han för sitt inre ser hela sceneriet åter utspela sig. Han blir röd ända ner till halsen och kiknar av skratt. Det blir många försök men till slut lyckas han, något sammanhängande mellan skratten, berätta om nattens cirkus

Så hur gick det tro, med den stackars musen?

Jag trodde ju loppet var kört för den lille men dagen efter på kvällen var katten mycket intresserad av en byrå utanför sovrummen som han vanligtvis bara passerar förbi. Han försökte på alla sätt komma under och bakom byrån. Efter en ganska lång stund tröttnade han och gick ut genom kattluckan. Jag låste den så att han inte kunde komma in på en stund. Försiktigt flyttade jag fram byrån och där bakom klamrarde den lilla musen sig fast på väggen, med alla krafter. För att inte skrämma den mer än nödvändigt backade jag försiktigt och gick ut och hämtade en håv. Långsamt, långsamt lät jag sen håven glida ner från byråns baksida. Jag lovar att jag inte ens andades just då. Så snart jag fått den i rätt läge tryckte jag den mot väggen, varpå musen tappade fästet och ramlade ner i nätet. Det var med en viss triumf, för att jag kunde fånga in den, och med en känsla av respekt för den lille kämpen, som lyckades fly undan ett såpass kraftfullt rovdjur, som jag sen släppte ut den mot friheten igen.

Ett gott skratt för maken. Glad skogsmus. Nöjd Astrid. Något frustrerad katt…?

Astrid Hagelskog Evans
Djurkommunikatör och administratör vid Creative Experiences Terry Evans AB

Föregående artikelEn resa till det förflutna – En glimt av framtiden, del 1
Nästa artikelHa en trevlig helg!
För mig har djuren haft en stor plats i mitt hjärta redan som barn. Jag växte upp med, i mina ögon sett, den vackraste schäfer hannen på planeten. Föga anade jag att han skulle bana väg för den dröm jag hade i livet och som jag idag förverkligar. Mitt yrkesliv har bestått av olika karriärer och variationen har gett mig ett stort spann av erfarenheter. Även om jag inte arbetat med djur professionellt så har de alltid varit en varit en ingrediens i mitt privatliv, och då främst katter. Efter ett 30-tal år av betänketid och tre barn senare, flyttade jag från storstaden till landsbygden och kunde leva ut min längtan att ha höns. Jag köpte då fabrikshöns som skulle gå till slakt och gav dem en fin pensionering. De i sin tur levererade de godaste ägg man kan tänka sig! Idag lever jag och arbetar med min man Terry Evans på kursgården i Fanthyttan. Hemma hos oss huserar höns med Tuppen Bosse och världens mest bortskämda katt (tycker Terry) Woody. Den 2 september 2018 blev jag diplomerad som djurkommunikatör. Det är med stor glädje och respekt jag tar emot deras budskap till oss människor.

2 KOMMENTARER

  1. Tack Astrid för att du delar med dig!! Fick mig ett gott skratt och känner väl igen mig ????????????

  2. Vilken rolig historia ???? så bra beskrivet så jag såg allt framför mig ???? slutade bra för den lilla musen också ????

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn