Idag har det snöat, så hönsens utegård är täckt med ett tjockt vitt fluffigt lager. Då jag, efter jobbet, öppnade dörren för att städa och byta deras vatten blev det tvärstopp på alla höns som trängdes för att komma först ut.

”Näääää det där känner vi inte igen!!”  Alla, utom en, backar för att sen börja picka lite förstrött på golvet, som att dom varken bryr sig eller vet om att dörren ens är öppen.  En av de yngre står kvar i dörröppningen och filosoferar eller kanske rentav försöker räkna ut vad det där ”nya” är för något: ”Hmm… vågar jag ta risken??” Hon står kvar länge, länge och ser ut mot de vita vidderna.

Man undrar ju vad hon tänker eller om hon tänker eller om hon bara har fastnat med blicken. Står hon där bara för att imponera på dom andra, eller undrar hon om dom har flyttat till ett annat ställe medan dom sov? Människan vet man aldrig vad man har…

Ja, vem vet vad som försiggår i deras förtjusande huvuden.

Jag knådar ihop en snöboll och lägger in den i mitten av deras rum så att alla ska få ta del av det som är så konstigt att man inte ens kan gå på det. Alla kommer då som en bisvärm.

-”GLASS FLICKOR!! VI FÅR GLASS!!!!”

Alla äter hetsigt på snöbollen.

-”ÄR DET NÅGON SOM VET VAD DET ÄR FÖR SMAK??”

-”NÄÄÄÄÄÄÄÄ, MEN DET ÄR VÄLDIGT GOTT!!”

Kan man lära sig något av höns?, undrar jag. Eller är dom bara fantastiskt underhållande? Jag är iallafall glad över mina pullor och stolta Bosse. Och nu i smällkalla vintern har de börjat lägga ägg igen för glatta livet. Påsk har dom aldrig hört talas om, säger dom.

Astrid Hagelskog Evans
Djurkommunikatör och administratör vid Creative Experiences Terry Evans AB

Föregående artikelNär jag provade terapeutisk hypnos
Nästa artikelTidigare liv påverkade Leifs vardag
För mig har djuren haft en stor plats i mitt hjärta redan som barn. Jag växte upp med, i mina ögon sett, den vackraste schäfer hannen på planeten. Föga anade jag att han skulle bana väg för den dröm jag hade i livet och som jag idag förverkligar. Mitt yrkesliv har bestått av olika karriärer och variationen har gett mig ett stort spann av erfarenheter. Även om jag inte arbetat med djur professionellt så har de alltid varit en varit en ingrediens i mitt privatliv, och då främst katter. Efter ett 30-tal år av betänketid och tre barn senare, flyttade jag från storstaden till landsbygden och kunde leva ut min längtan att ha höns. Jag köpte då fabrikshöns som skulle gå till slakt och gav dem en fin pensionering. De i sin tur levererade de godaste ägg man kan tänka sig! Idag lever jag och arbetar med min man Terry Evans på kursgården i Fanthyttan. Hemma hos oss huserar höns med Tuppen Bosse och världens mest bortskämda katt (tycker Terry) Woody. Den 2 september 2018 blev jag diplomerad som djurkommunikatör. Det är med stor glädje och respekt jag tar emot deras budskap till oss människor.

1 KOMMENTAR

  1. Haha! Underbart att läsa! Tack för att du delar med Dig av konversationerna och Din kunskap! ????
    Det är så rogivande och vara bland höns… Och säkerligen om Du hör deras konversationer!

    Varm Hälsning
    Helen

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn