Av alla fem tuppar (min ekvation blev 4 av 4 ägg= 4 tuppar), så är det endast pappa Bosse som är kvar efter en intensiv och varm sommar. De, i Bosses ögon, jobbiga vandalerna har fått egna fruar att ta hand om och flyttat till behöriga avstånd. Han behöver inte längre jaga bort dom eller vara siste man/tupp som gal. Hönsen kan andas ut och blir inte påhoppade från höger och vänster av hormonstinna ynglingar.

Lugnet har verkligen lagt sig i HELA Fanthyttan får jag väl lov att säga, för de hörs ju på kilometers avstånd när de stämmer upp till sång. Bosse strosar numera lugnt omkring på ägorna med damerna eller bara ligger i en grop och jordar ner sina bländvita fjädrar. För någon dag sedan gol han för första gången på väldigt länge, och antingen hade jag tappat halva hörseln eller han halva rösten. Det visade sig vara det andra antagandet.

I somras gjorde de starka, unga konkurrenterna till pappa Bosse allt för att överrösta senioren och han visste att han var tvungen att gala högst och längst för annars hade rangen sjunkit och det på direkten. Han tog i så mycket att han lade huvudet på sned på slutet för att riktigt pressa ut den sista luften medels gurgel, med en efterföljande inandning som fått vem som helst att vända sig om. Han hade det inte lätt, gossen, men han lyckades alltid hålla tonen längst, som tur var. Jag tror att han på sin nattapinne bad till högre makter, att skicka intressenter till vårt hem, för det är inte lätt som en plätt att hitta seriösa ägare som inte gnuggar händerna och tänker ”Coq au vin” så snart de lägger blicken på en ung-tupp.

Det var med blandade känslor jag vinkade av ynglingarna, en efter en. De var ju så vackra och några av den riktigt tama. De fick i alla fall fina hem allihopa och jag är jätteglad för det. Gladast är nog Bosse. Han lade i alla fall sina stämband i vila efter sommarens ständiga galande. Hädanefter är det dock inköp av definitiva höns som gäller, vid eventuell utökning av gruppen, för allas lugn och trevnad.

Vi har möblerat om i hönshuset, bara lite, och det tas inte emot med glada tillrop. Ägaren ska veta sin plats tycker dom. Vi har två mycket vackra Hedemora damer som heter Klara och Bella. De har gemensamt tagit beslutet att göra ett längre uppehåll med äggläggning. De får de andra sköta helt enkelt. Nu har det gått såpass lång tid att de ifrågasätter om de någonsin och överhuvudtaget befattat sig med den sysselsättningen. Men jag hoppas att deras minne är av det kortare slaget och att den dagen kommer då de tror att det ALLTID sett ut i hönshuset som det gör nu, så att äggkänslan börjar pocka på.

Kan en höna bara bestämma sig för att sluta att lägga ägg? Sitter det i huvudet eller är det faktiskt en rent fysisk fråga? Tanken är skapande säger man. Hur stark ska den tanken vara? Räcker det att den kommer från hjärtat tro? Eller från mig, och så för jag över tanken till dom bara? Vem vet…

Astrid Hagelskog Evans
Djurkommunikatör och administratör vid Creative Experiences Terry Evans AB

Föregående artikelHur bemöter vi en medmänniska i sorg?
Nästa artikelJag tror på reinkarnation
För mig har djuren haft en stor plats i mitt hjärta redan som barn. Jag växte upp med, i mina ögon sett, den vackraste schäfer hannen på planeten. Föga anade jag att han skulle bana väg för den dröm jag hade i livet och som jag idag förverkligar. Mitt yrkesliv har bestått av olika karriärer och variationen har gett mig ett stort spann av erfarenheter. Även om jag inte arbetat med djur professionellt så har de alltid varit en varit en ingrediens i mitt privatliv, och då främst katter. Efter ett 30-tal år av betänketid och tre barn senare, flyttade jag från storstaden till landsbygden och kunde leva ut min längtan att ha höns. Jag köpte då fabrikshöns som skulle gå till slakt och gav dem en fin pensionering. De i sin tur levererade de godaste ägg man kan tänka sig! Idag lever jag och arbetar med min man Terry Evans på kursgården i Fanthyttan. Hemma hos oss huserar höns med Tuppen Bosse och världens mest bortskämda katt (tycker Terry) Woody. Den 2 september 2018 blev jag diplomerad som djurkommunikatör. Det är med stor glädje och respekt jag tar emot deras budskap till oss människor.

1 KOMMENTAR

  1. Visst förstår man Bosse, ingen vill väl ha konkurrens i huset! 🙂 Skönt att han kan vara lugn och ha flickorna för sig själv.

    Så klara och Bella är på äggstrejk, låter lite som två unga tjejer som gått ihop sig om att dom är klara med pojkar efter ett ” Heartbreak” (tills de ser en supersöt kille på starbucks). Med andra ord så går det nog över! Sitter nog i tanken det där! Har en dam bestämt sig för något så är det så- oavsett om det är en damhöna eller dam-människa 🙂

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn