När man kommunicerar med djur vet man aldrig vad som ska komma fram. Ibland kan ägarna bli förvånade att djuren inte nämner det som de förväntar sig. För det mesta blir det en överraskning på hur medvetet deras djur är. Djuren har sina egna perspektiv och det är alltid lika spännande att få fram djurens personlighet och framför allt vad de kan tycka om saker.

En katt, som bodde i en lägenhet med sin familj visade mig hur han riktigt patrullerade runt i lägenheten varje dag. Han hade koll på allt och alla. Han kände till varenda pryl därhemma. Det kändes nästan som att han hade en polisuniform på sig. Han brukade placera sig högt upp, så att han hade en bra utkiksplats. Det var hans jobb helt enkelt att hålla koll och han var också lite auktoritär i sitt sätt. Hemmet var hans revir och han påstod att det helt enkelt inte skulle fungera utan honom.

Han tyckte om när alla var samlade och åt middag. Då mös han riktigt och gottade sig i energin som fanns i familjen. Hans favoritrum var köket. Jag undrade varför och svaret var klart och tydligt: ”Där fanns ju maten!!” Matte berättade senare att han låg på bantning. Det gillade han inget vidare.

Han tyckte mycket om dottern, som var i 10-års åldern. De lekte en hel del tillsammans och när hon fnittrade, så fnittrade han också. Hans focus låg på henne. De förstod varandra och hade samma språk, sa han.

Han kom sen med lite goda råd till mig och mina medmänniskor och förklarade att det var viktigt att ha roligt också: ”Det är viktigt att LEKA. Det är viktigt för kroppen, att hålla sig smidig. Det borde ni tänka på lite mer”, menade han. ”Ni är så långa och stela hela bunten!” Han skattade: ”Titta på oss och sträck på er.” Ja, det hade han rätt i. Vi borde nog leka mer och sträcka på oss oftare.

”Det kan vara väldigt skönt för ett djur att få ”prata av sig ” om det är något som de eller deras ägare går och bär på. 

Några djur blir väldigt förvånade, speciellt hundar, när jag kommer in i deras energi utan att komma in igenom dörren så att säga. De har ju sina rutiner att få eventuellt skälla och få nosa när någon kommer. Dofter är ju oerhört viktiga i djurvärlden.

Som en äldre liten hund uttryckte sig när jag kom in i hennes energi: ”Under alla dessa år har aldrig någon gjort något liknande, bara komma sådär hux flux, utan att kliva igenom dörren, så att jag får skälla lite.” Hon var väldigt misstänksam mot mig under hela vår session och framför allt undrade hon vad detta märkliga möte skulle vara bra för.

När jag förklarar för djuren att ägarna gärna vill veta hur de mår och om de har några önskemål, kan det lätta lite. Men djuren kan också oförstående svara att de redan har en totalt etablerad kontakt med sina ägare. Jag har även förmedlat att min mission är att föra människor och djur närmare varandra i denna värld och då kan också en del motstånd försvinna.

Djuren vill oss väl, även om vi kan känna att vissa djur som katter till exempel, styr oss till deras fördel.

Djuren tar till sig våra energier. Bär vi på en sorg så delar dom den. Det är något vi kanske inte alltid tänker på. Dom är med oss, mer eller mindre, beroende på deras personlighet. Det kan vara väldigt skönt för ett djur att få ”prata av sig ” om det är något som de eller deras ägare går och bär på.

När jag får en fin respons från ägare, vars djur jag kommunicerat med, och de känner att de fått mer förståelse och kommit närmare sitt djur, så har jag nått mitt mål och då känns det gott i hjärtat.

Astrid Hagelskog Evans
Djurkommunikatör och administratör
Creative Experiences Terry Evans AB

Föregående artikelHur jag upptäckte min kreativitet
Nästa artikelBedstemor
För mig har djuren haft en stor plats i mitt hjärta redan som barn. Jag växte upp med, i mina ögon sett, den vackraste schäfer hannen på planeten. Föga anade jag att han skulle bana väg för den dröm jag hade i livet och som jag idag förverkligar. Mitt yrkesliv har bestått av olika karriärer och variationen har gett mig ett stort spann av erfarenheter. Även om jag inte arbetat med djur professionellt så har de alltid varit en varit en ingrediens i mitt privatliv, och då främst katter. Efter ett 30-tal år av betänketid och tre barn senare, flyttade jag från storstaden till landsbygden och kunde leva ut min längtan att ha höns. Jag köpte då fabrikshöns som skulle gå till slakt och gav dem en fin pensionering. De i sin tur levererade de godaste ägg man kan tänka sig! Idag lever jag och arbetar med min man Terry Evans på kursgården i Fanthyttan. Hemma hos oss huserar höns med Tuppen Bosse och världens mest bortskämda katt (tycker Terry) Woody. Den 2 september 2018 blev jag diplomerad som djurkommunikatör. Det är med stor glädje och respekt jag tar emot deras budskap till oss människor.

2 KOMMENTARER

  1. Hejsan! Vi har en ”hittekatt” som var väldigt rädd och misstänksam mot oss i början. Jag har funderat många gånger på vad som hade hänt med honom och om har har ont någonstans, då har ibland rör sig väldigt försiktig.

    • Hej Anette!
      Tack för din kommentar. Ja, om djuren har råkat illa ut så kan de ibland dela med sig när man kommunicerar med dom, men det kan också hända att de inte vill gå tillbaka, om det som hänt kanske har varit traumatiskt. Det är så olika, precis som med oss människor. Min känsla är att det inte är fel att ”prata” med dom, ge dom en chans, för att ändå se vad som kommer fram. När vi har ett djur som vi tagit hand om och inte vet vad som hänt, så kan vi ibland fastna där lite, så att djuret förblir den blir den där ”stackaren”. Jag tror att vi behöver fokusera mer på här och nu och tänka på deras framgångar och förbättringar, sedan omhändertagandet, när det gäller djur med ett mörkare förflutet. Djuren plockar upp det vi tänker och känner så är vi stabila, trygga och säkra så delar djuren det med oss. Det gläder mig att höra att ni tagit hand om en hittekatt. Om du misstänker att han har ont så rådfråga gärna en veterinär och berätta hur katten beter sig, så att du kan släppa det så att säga. Varmaste hälsningar från Astrid

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn