Vi brukar använda uttrycket ” Åh du är en ängel”, när någon har gjort något snällt eller fint, men finns det ”riktiga” änglar, änglar som faktiskt finns som där för att vakta oss? Mitt svar skulle bli JA! Har vi alla skyddsänglar? Det har jag inte svar på men att min yngsta son har det kan jag med all säkerhet säga. Han hade likaväl kunnat vara i andevärlden om det inte hade varit för dessa underbara änglar…

Graviditeten var inte lätt, jag var tvingad till att vara sängbunden i sammanlagt 10 veckor för att inte Pelle skulle komma ut alldeles för tidigt. Jag hade tillstånd att gå på toaletten, men inte mer. Redan här gjorde änglarna sig till känna…

En dag när jag som vanligt låg i sängen och värkarna satte igång i full kraft tänkte jag att nu är det kört, jag kommer inte kunna hålla tillbaka mer. Precis när paniken börjar komma krypande känner jag två varma händer läggas på min mage och jag känner hur värkarna avtar. De stannar av helt och efter det kan jag vara uppe och gå korta stunder, ända fram tills han föds.

Det jag har tänkt berätta om nu, berör mig väldigt starkt fortfarande, när jag tänker på hur det hade kunnat sluta. När Pelle var 10 månader gammal fick han svininfluensan och dubbelsidig lunginflammation. Han hade 41 graders feber och var riktigt dålig. På morgonen tyckte jag att han sov ovanligt länge och gick upp för att titta till honom. Då ser jag att han är alldeles blå i ansiktet och på både armar och ben. Jag rusar fram och sliter upp honom och känner att han inte andas. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gjorde, men jag fick liv i honom och tog honom till lasarettet. Allt slutade tack och lov väl.

Efter ett par veckor, när Pelle börjat piggna till, berättar min mor att samtidigt, den natten då Pelle slutat andas, drömde min far att han hade träffat sin far, min farfar, som är på andra sidan. Min farfar håller Pelle i famnen, som vinkar glatt till sin morfar. Min farfar räcker över Pelle till min far med orden: ”Du måste ta honom, han ska inte vara här på länge än.” Jag är övertygad om att min farfar ”lämnade tillbaka” Pelle till oss och hade han inte gjort det hade jag aldrig fått igång andningen på Pelle den där morgonen…

Och så långt jag kan minnas har Pelle pratat om sin ”morfars pappa”, som var hans sätt att beskriva sin gammelfarfar. Han säger själv att gammelfarfar vaktar honom, så att han kan sova. Han har kunnat beskriva hur han var som person, att han älskade blommor och att sköta om sin trädgård. Utan att tidigare ha sett ett kort på honom, visste han vid tvåårsålder, precis att det var gammelfarfar på kortet jag hittat.

För en tid sedan fick jag anledning att tacka änglarna som vaktar Pelle… Det var kväll och pojkarna sov sen ett par timmar. Jag hade hört att Pelle började få jobbigt med astman och var beredd på att han skulle komma ner, för att han vaknat av hostan. Jag gick och borstade tänderna och började göra mig iordning för sängen, då hör jag Pelle säga: ”Mamma?” utanför toalettdörren. Jag svarar honom att jag snart är färdig och kommer med hans medicin. När jag öppnar dörren, är han inte där… Jag frågar min man som fortfarande ligger i soffan, om Pelle gick upp igen? ”Han har inte varit här”, säger min man. Då känner jag att jag måste gå upp och kolla till honom. När jag kommer upp till hans rum och kollar i sängen ligger Pelle med plattan jämte sig och ladd kabeln runt halsen. Den lilla rackarungen hade smusslat med sig sin platta och somnat med den och lyckats snurra sladden runt halsen. Nu hade den som tur är inte snurrats hårt runt honom, men det är vad som hade hänt under natten, för det finns ingen som snurrar runt som han. Hade jag inte trott att Pelle pratat med mig hade jag inte gått upp och kollat, utan gått och lagt mig för att få sova lite, innan jag eventuellt hade behövt vara uppe med Pelle, om astman blivit värre. Så än en gång varnade änglarna mig och höll koll på Pelle…

Från botten av mitt hjärta, Änglar…Tack för att ni finns!!!

Nellie Andersson
Ordförande Barnens Röst
teambarnensrost@gmail.com
https://barnensrostblogg.wordpress.com/

Föregående artikelEn resa till det förflutna – en glimt av framtiden, del 2
Nästa artikelNär jag provade terapeutisk hypnos
Vårt fokus ligger på att barn ska kunna få växa upp i ett samhälle som är öppet och tillåtande. Att de ska få växa i samklang med sin känslighet och förmåga. Att vara känslig och öppen för andekontakt är så mycket mer än att t ex kunna föra vidare budskap, det innebär även att alltid ha ett stöd, någon som guidar och vägleder dig genom din livsresa. Som finns där för dig när du är glad, orolig eller ledsen. Som hjälper dig genom svårigheter och sorg, som gläds med dig i dina framgångar, stora som små. Du har alltid någon som du kan rådfråga och som visar dig vägen när du hamnat vilse. Vår önskan och mål är att barn ska få känna att kontakten med andevärlden är något naturligt och fint, att de ska lära att sig förstå att de har ett stöd som kommer finnas där för dem när de vandrar genom livet. Vi vill hjälpa barnen så att de ska få växa som starka, trygga individer med en tillit till sig själva och sina känslor, tankar och sin tro. Vi som jobbar för Barnens Röst har alla någon form av medial utbildning och erfarenhet. Vi har även en barnpsykolog kopplad till oss. Behöver du stöd och vägledning eller bara någon att prata med om ditt barns upplevelser, så finns vi här för dig, antingen över telefon eller om geografiskt möjligt, genom ett fysiskt möte.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn