Under en period tog jag emot klienter i en del av vårt hus. Efter ett par veckor med många klienter kände jag att det behövdes göras en ordentlig energirening. Jag tog itu med det och tänkte inte mer på den saken.

Senare på kvällen kom min yngsta pojk ner och sa att han inte kunde sova. Vi satt en stund tillsammans och jag väntade ut honom… ville inte pressa honom till att tala om vad det var som oroade honom. Till slut sa han att det var annorlunda i rummet. Han kunde inte beskriva hur det kändes annorlunda, det bara gjorde det… Jag försökte förklara för honom att jag rensat energin huset och vad det innebär och att det kan vara det som han kände. Vi bestämde att jag skulle följa med honom upp till sin säng och be änglarna om beskydd. Han nöjde sig med det och jag gick ner igen.

Under natten vaknade jag, som sover i rummet under lillgrabben, av att någon sprang runt, runt i hans rum. Upp och ner i sängen(den knarra nämligen, så man hör om någon hoppar i den). Jag tänkte: ”Om han inte somnar om så kommer han ner…” Trött som man är klockan tre på natten… Men det avtog inte, utan det lät som flera små fötter som dansade runt. Till och med min man vaknar av ljudet, vilket inte hör till vanligheten. Han frågar mig: ”Vad sjutton håller han på med där uppe?”, men somnar snabbt om. Jag bestämde mig för att gå upp och kolla efter vad han sysslade med, den lille busen…

När jag kom upp låg han och sov djupt och harmoniskt. Inte en chans att han två sekunder tidigare dansat runt på golvet. Jag log lite när jag kände energin i rummet och bad dem som var där att hålla sig lite lugna, så att vi kunde få sova.

På morgonen frågar jag Pelle, om han sovit gott: ”Jaaaa, mamma, det har jag. Jag är inte ens trött nu!!” Han ligger nämligen alltid och halvsover i soffan en bra stund innan jag får ”liv” i honom på morgonen.  Jag frågade om han själv hade bett änglarna komma efter att jag gått ner. Jag hade en känsla av att de som hade varit där hade blivit ditbjudna…”Ja”, svarar han. ”Jag sa att dom fick komma, bara de inte busade så mycket att jag inte kunde sova.” Tror jag det, att det var livat den natten! Sen säger han: ”Men, jag får nog säga till dem mamma, för de nöp mig i tårna på natten.”

När jag frågar honom om det fortfarande brukar hända saker på nätterna, säger han, lite nonchalant: ”Ja, ibland kastar de gosedjuren i huvudet på mig, men det är nog bara för jag glömt släcka lampan…”

Som jag tidigare sag: Tack för att ni finns och vaktar den lille filuren! Fast dansa får ni gärna göra på dagtid!

Nellie Andersson
Ordförande Barnens Röst
teambarnensrost@gmail.com
https://barnensrostblogg.wordpress.com/

Föregående artikelPå jobbet 08:30
Nästa artikelMotionera och Ät Nyttigt!
Vårt fokus ligger på att barn ska kunna få växa upp i ett samhälle som är öppet och tillåtande. Att de ska få växa i samklang med sin känslighet och förmåga. Att vara känslig och öppen för andekontakt är så mycket mer än att t ex kunna föra vidare budskap, det innebär även att alltid ha ett stöd, någon som guidar och vägleder dig genom din livsresa. Som finns där för dig när du är glad, orolig eller ledsen. Som hjälper dig genom svårigheter och sorg, som gläds med dig i dina framgångar, stora som små. Du har alltid någon som du kan rådfråga och som visar dig vägen när du hamnat vilse. Vår önskan och mål är att barn ska få känna att kontakten med andevärlden är något naturligt och fint, att de ska lära att sig förstå att de har ett stöd som kommer finnas där för dem när de vandrar genom livet. Vi vill hjälpa barnen så att de ska få växa som starka, trygga individer med en tillit till sig själva och sina känslor, tankar och sin tro. Vi som jobbar för Barnens Röst har alla någon form av medial utbildning och erfarenhet. Vi har även en barnpsykolog kopplad till oss. Behöver du stöd och vägledning eller bara någon att prata med om ditt barns upplevelser, så finns vi här för dig, antingen över telefon eller om geografiskt möjligt, genom ett fysiskt möte.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn