Magen knyter sig. Läser jag verkligen rätt? Har DEN kunden bokat in sig IGEN? Är det här något slags skämt? Jag lägger ifrån mig mitt schema, jag har inte tid just nu. Mina känslor och tankar får helt enkelt vänta.

När jag senare tittar på mitt schema och ser att det är DEN kunden som bokat in sig, så undrar jag om jag verkligen ska behandla henne. Efter förra gången så sa jag att hon inte är välkommen hos mig igen. Jag sa det inte till henne, utan jag sa det till mig själv. För mig själv, och för min egna skull. Jag trodde heller inte att hon skulle vilja komma tillbaka till mig igen. Men det ville hon tydligen.

Jag våndas. Jag tänker att antingen så avbokar jag kunden, och mailar henne och säger det. Hittar på något i stil med att jag nog inte är rätt Behandlare för henne. Jag känner att det skulle vara en enorm utmaning för mig, det är en obekväm utmaning. Eller så behandlar jag kund. Och det är också en enorm utmaning för mig. Skulle jag klara av att åsidosätta mina känslor kring kunden, mina tankar? Jag pratar med min sambo och uttrycker att det faktiskt inte spelar någon roll vad jag väljer. Vad jag än väljer så är det en utmaning. Frågan är bara vilken utmaning jag ska anta.

Jag gör som jag brukar. Jag mediterar. Frågar mina guider Vad ska jag göra? Jag gör Bergsmeditationen, men under meditationen blir jag guidad att göra Ovan regnbågen. Jag får heller inget svar på vad jag ska göra. OM jag ska behandla kunden eller inte.

Dagen efter gör jag Ovan regnbågen och ställer samma fråga. Under dygnet som gått har jag hunnit fråga mina guider mer än en miljon gånger vad jag ska göra. Vad dom vill att jag ska göra. Vad syftet är. Är det verkligen meningen att jag ska behandla henne? Är det verkligen rätt? Är det schysst mot mig själv? Men tänk om det är Jesus som testar mig?

”Han skrattar. Han tycker jag är rolig. Han slår med sina händer på sina knän.

Jag går uppför regnbågstrappen. Ett steg i taget. När jag kommer upp i ljuset så möter Sandalphon mig. Han skrattar. Han tycker jag är rolig. Han slår med sina händer på sina knän. Jag känner hans glädje. Tårarna rinner nerför hans kinder av skratt. Och jag förstår. Jag ser också humorn i det hela. Han säger åt mig att det inte spelar någon roll vad jag väljer. Det finns inget fel. Och jag vet ju det. Egentligen. Jag har vetat det hela tiden, har ju redan uttryckt det till min sambo.

Jag väljer att behandla kunden. Jag tänker att jag ska ge henne en chans till. Alla kan behöva en andra chans ibland. Jag ber mina guider om hjälp. Jag ber Sandalphon om hjälp. Jag ber dom alla att hjälpa mig med att hålla distansen och inte ta in kundens, i vanliga fall, negativitet. Jag förbereder mig. Jag fantiserar om allt kund kan pika om. Jag ser till att skotta. Jag ser till att det inte är halt. Jag ser till att lyktorna står ute så kund hittar rätt. Jag bygger, bygger upp mig själv. Jag ser till att äta ordentligt. Jag bestämmer mig för att inte småprata utan bara behandla henne.

När hon kommer spelar hon jätteglad. Insmickrande. Kund försöker börja prata om sånt som är som en råttfälla, men jag kliver inte i. Jag visar tydligt att jag inte kommer att kliva i, och att kund är här för en behandling. Inget annat.

Behandlingen går jättebra. Ingen av oss fastnar i råttfällor. Det är en stark behandling på flera plan. För oss båda. Jag är glad att jag fattade beslutet att behandla henne. Att jag valde att utmana mitt egos åsikter. Jag är glad att jag bad om hjälp. Att jag förberedde mig och klarade av att hålla distansen. Och jag är jätteglad för Sandalphons skratt! Tänk vad underbart att möta en skrattande ängel!

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassageochhealing.se

Föregående artikelFörsoning
Nästa artikelÖdmjukhet, sanning och ego
Jag heter Elin Järnkvist och jag älskar att skriva! När jag gick i skolan så tyckte jag att den roligaste uppgiften var att göra en egen bok. På halva sidan fanns det plats att rita en bild, och sen kunde man skriva sin berättelse. Jag minns inte vad böckerna handlade om, men jag minns min entusiasm för uppgiften! Hela skolgången fortsatte jag att skriva. För mig själv. Jag skrev dikter. Korta noveller. Jag försökte uttrycka allt jag hade inom mig för att det inte skulle äta upp mig. Efter gymnasiet så fortsatte jag att gå en skrivarkurs på folkhögskola. Efter det så slutade jag. Jag tappade bort min kärlek till att skriva, till orden. När jag senare i livet startade mitt egna företag så insåg jag att jag tappat bort väldigt mycket av min förmåga att uttrycka mig i text. Det blev en plåga att försöka beskriva mina behandlingar och vad som ingick och inte. När Terry nämnde Ascala så tackade jag först nej. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag inte skulle ha något att skriva om. Trots det så bestämde jag mig för att testa, och idag skulle mitt liv vara väldigt tråkigt utan mitt skrivande! Jag skriver om personligt utvecklande, och invecklande. Jag skriver om händelser som påverkar. Meditationer. Allt som vill komma ut i textform. Jag jobbar som massör och healer. Jag delar lokal i Örebro, och har en liten stuga hemma i Lysfalla som jag jobbar i. Och håller just nu på att utbilda mig till medium. Det är en fantastisk resa, Livet! Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, meditation, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn