Jag träffar min sambos kollega. Det var länge sen vi sågs. Jag har glömt hur lång han faktiskt är. Vi delar många egenskaper, och han är en person som jag känner av när vi inte ses. När det händer saker i hans liv känner jag helt enkelt av det. Varför har jag ingen aning om.

Precis som jag skrev så delar vi många egenskaper. Vi är envisa som synden. Vi har rätt även när vi har fel, och vi ger oss tamejfan inte! När vi bestämt oss för något så finns det inget som kan få oss att ändra uppfattning. Vi är tjurskalliga på ungefär samma sätt. Vi är ego. Otroligt ego. Snåla, eller snarare dumsnåla! Vi lägger mer än gärna pengar på det vi tycker är värdefullt, men det finns inte en chans att vi lägger pengar på det vi faktiskt behöver. Det finns såklart skillnader mellan oss. Men i den här berättelsen är det likheterna som är viktiga.

När vi möts den här gången så skvallrar min sambo genast att hans kollega inte äter. Min sambo erkänner också att han inte sagt något till mig för han vet hur upprörd jag skulle bli. Och det blir jag!
– Vaddå inte äter?! Varför äter du inte?!
Kollegan försöker förklara att han rensar sin kropp genom att bara dricka vatten i åtta dagar.
– ÅTTA DAGAR! Är du kort?!?

Här är det egentligen redan för sent för oss båda. Det finns inte en chans att jag kommer acceptera kollegans förklaringar, det finns inte en chans att jag kommer kunna förstå på vilket sätt det skulle vara hälsosamt. Det finns heller inte en chans att kollegan kommer att berätta sin sanning, han har redan blivit sågad vid fotknölarna, varför skulle han vilja dela med sig?
– Jag trodde verkligen att du skulle vara en av dom som skulle stå på min sida i det här, säger han.
– Nej, för jag är inte kort i huvudet! svarar jag.
Jag blir genuint skitförbannad! Jag tar några djupa andetag.
– Okej, okej, nu har jag lugnat mig lite. Varför gör du det här?
– Jag vill rensa kroppen från toxiner. Ibland tycker jag att jag ätit för mycket och känner mig svullen och har ont i magen. Jag har gjort det här en gång tidigare och tycker att jag får mindre ont i magen samtidigt som jag finner ett inre lugn. Det är skönt att rensa ur lite.

Jag förstår honom. På ett plan.

– Men kan du inte äta grönsaker?
– Jo, egentligen ska man trappa in och ur med grönsaker, jag tänkte att jag skulle göra det, men det blev inte så.
– Du vet att du kan uppnå ungefär samma saker med meditation?
– Ja egentligen ska man meditera också, och jag har tänkt att jag ska göra det men…
– Fan, vad självdestruktivt!
Jag kan inte hålla mig. Jag hinner inte ens tänka innan jag sagt det. Sen går jag. Jag vänder honom ryggen och går, markerar med allt jag kan att det han håller på med inte är okej för mig.

Dom följande dagarna så funderar jag över det här. Jag känner mig otroligt irriterad. Samtidigt så förstår jag någonstans att jag ser mig själv. Men hur? Vad? Jag upprepar mötet inom mig. Det är en som en kortfilm på repeat. Jag frågar mig själv vad det är jag reagerar på. Det självdestruktiva. Okej, bra. Mer då? Latheten, att inte göra det ordentligt som man ska. Att han försöker ta någon slags genväg, en Quick fix – en genväg i självdestruktivitet. Intressant, ser du något mer? Han tar det inte på allvar! Han tar inte sig själv på allvar! Jag undrar om han vet hur det är att ha ont i magen, på riktigt. När man inte kommer bort från toan på flera timmar. Har han varit till läkaren? Han kanske har någon födoämnesallergi och enkelt skulle kunna undvika det istället för att plåga sig. Jag undrar om han har ätstörningar. Jag tycker att det är en skymf mot alla med tarmsjukdomar. Jag tycker det är korkat. Snyggt Elin, och varför ser du allt det här? Hur långt har du själv kommit med din lathet, ditt ego, din självdestruktivitet och den sidan av dig som inte tar dig själv på allvar?

Hur långt har jag egentligen kommit? Jag har kommit en bit, men jag är absolut inte klar. Jag har en hel del att jobba med. Här skulle man kunna tänka sig att jag skulle rada upp mina tillkortakommanden och argumentera för eller emot. Men det behövs inte. Kollegan är min spegelbild. Det är vad jag behöver se just nu. Det är vad jag behöver titta på, fundera över, känna på, och acceptera. Jag behöver också be om hjälp med att släppa det, släppa att jag var otrevlig mot kollegan. Släppa mina åsikter och tankar. Jag behöver be om hjälp att släppa min självdestruktiva spegelbild.

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassage.com

Föregående artikelJag trillade dit i gammalt beteendemönster – igen
Nästa artikelMin mamma Urmodern
Jag heter Elin Järnkvist och jag älskar att skriva! När jag gick i skolan så tyckte jag att den roligaste uppgiften var att göra en egen bok. På halva sidan fanns det plats att rita en bild, och sen kunde man skriva sin berättelse. Jag minns inte vad böckerna handlade om, men jag minns min entusiasm för uppgiften! Hela skolgången fortsatte jag att skriva. För mig själv. Jag skrev dikter. Korta noveller. Jag försökte uttrycka allt jag hade inom mig för att det inte skulle äta upp mig. Efter gymnasiet så fortsatte jag att gå en skrivarkurs på folkhögskola. Efter det så slutade jag. Jag tappade bort min kärlek till att skriva, till orden. När jag senare i livet startade mitt egna företag så insåg jag att jag tappat bort väldigt mycket av min förmåga att uttrycka mig i text. Det blev en plåga att försöka beskriva mina behandlingar och vad som ingick och inte. När Terry nämnde Ascala så tackade jag först nej. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag inte skulle ha något att skriva om. Trots det så bestämde jag mig för att testa, och idag skulle mitt liv vara väldigt tråkigt utan mitt skrivande! Jag skriver om personligt utvecklande, och invecklande. Jag skriver om händelser som påverkar. Meditationer. Allt som vill komma ut i textform. Jag jobbar som massör och healer. Jag delar lokal i Örebro, och har en liten stuga hemma i Lysfalla som jag jobbar i. Och håller just nu på att utbilda mig till medium. Det är en fantastisk resa, Livet! Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, meditation, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn