Jag jobbar som healer och massör. Det är jättekul! Oftast. Men ibland så dyker det upp utmaningar i form av kunder. Ojojoj, jag är själv en utmaning när jag går till sjukgymnaster! Jag har hunnit prova så mycket redan, så jag är en utmaning. Jag försöker göra som dom säger, göra övningar som jag redan vet inte kommer hjälpa, för att inte vara en helt omöjlig kund!

Jag möter också dessa kunder. Som hunnit prova en massa. Som blivit illa behandlade. Som inte vill bli hjälpta av någon anledning. Jag kan bara berätta min historia, min väg. Jag kan bara tipsa om det jag själv blivit hjälpt av. Det jag själv gör eller har provat. En del tar tacksamt emot det, andra… inte så mycket.

Hon stod i dörren. Jag kände att det var någonting som verkligen inte stod rätt till. Hon kom för att få en massage. Många som går på massage börjar berätta saker under behandlingen. Och jag själv ställer en del frågor för att få en helhetsbild. OM det nu är möjligt att få en sån på så kort tid. Hon berättade att hon upplevde det som att hennes själ höll på att dö. Varför minns jag inte. Och det visste hon nog inte själv heller. Hon bad om tips. Jag berättade om min väg. Vad som hjälpt mig. Jag gav henne en hemsida som hon kunde spana in om hon ville. Några dagar senare fick jag ett mail där det stod att hon inte kände sig bekväm med tipset. Hon ville helt enkelt inte gå den vägen. ”Vad ska jag göra nu? Min själ håller på att dö”, avslutade hon mailet med. Jag blev rädd. Jag ville inte ha ansvar över en människas själ på det sättet. Vill fortfarande inte ha ansvaret. A l d r i g. Jag minns att jag svarade att jag inte hade mer att komma med, att det jag sa efter massagen var det jag hade. Hon svarade aldrig på det.

Det mötet var extremt. En riktig tankeställare, vad min roll är, som massör eller healer. När det här mötet inträffade hade jag inte gått healingutbildningen för Ingela Collin Lendin än. Jag hade inte alls samma styrka inuti då.

Jag får fortfarande möta människor som vill ha hjälp, men inte vill hjälpa sig själva. Däremot har det inte dykt upp någon så extrem som kvinnan med den döende själen. Men dom som inte vill hjälpa sig själva dyker upp titt som tätt. En person sökte nyligen efter stöd till sina tankar och idéer. Letade efter andra, likasinnade människor. Hon hade redan spanat in Ascala News. Men rynkade på näsan när prenumerationen kostade pengar. Jaha. Vad mer kan jag tipsa om? Inget. Det var det jag hade, det är på Ascala jag själv hämtar stöd. På Ascala och via några få utvalda med liknande funderingar som vi kan diskutera. Men jag kunde ju inte gärna säga åt kvinnan att byta eller hitta vänner.

Några dagar senare kom det en kund som ville veta vad som satt i hennes muskler. Jag har skapat en massage där jag använder min intuition. Hon hade bokat en sån behandling. När jag började berätta så motargumenterade hon. Jag kände att jag hade rätt i det jag sa. Jag valde att bli tyst. Hennes reaktion berättade att hon antingen inte var redo, mottaglig, eller behövde en tyst behandling mer än mina ord. Jag har ingen aning om hon blev nöjd med behandlingen. Men jag gissar att jag själv sparade på min energi och tid. Var sak har sin plats. Det gäller även min tid, min energi. AllTid.

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassageochhealing.se

Föregående artikelVikten av att omge sig med kärleksfulla själsfränder
Nästa artikelÄpplet
Jag heter Elin Järnkvist och jag älskar att skriva! När jag gick i skolan så tyckte jag att den roligaste uppgiften var att göra en egen bok. På halva sidan fanns det plats att rita en bild, och sen kunde man skriva sin berättelse. Jag minns inte vad böckerna handlade om, men jag minns min entusiasm för uppgiften! Hela skolgången fortsatte jag att skriva. För mig själv. Jag skrev dikter. Korta noveller. Jag försökte uttrycka allt jag hade inom mig för att det inte skulle äta upp mig. Efter gymnasiet så fortsatte jag att gå en skrivarkurs på folkhögskola. Efter det så slutade jag. Jag tappade bort min kärlek till att skriva, till orden. När jag senare i livet startade mitt egna företag så insåg jag att jag tappat bort väldigt mycket av min förmåga att uttrycka mig i text. Det blev en plåga att försöka beskriva mina behandlingar och vad som ingick och inte. När Terry nämnde Ascala så tackade jag först nej. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag inte skulle ha något att skriva om. Trots det så bestämde jag mig för att testa, och idag skulle mitt liv vara väldigt tråkigt utan mitt skrivande! Jag skriver om personligt utvecklande, och invecklande. Jag skriver om händelser som påverkar. Meditationer. Allt som vill komma ut i textform. Jag jobbar som massör och healer. Jag delar lokal i Örebro, och har en liten stuga hemma i Lysfalla som jag jobbar i. Och håller just nu på att utbilda mig till medium. Det är en fantastisk resa, Livet! Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, meditation, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn