I början av coronavirusets framfart kände jag mig otroligt stressad och trött. Det kändes aldrig som att jag kunde återhämta min energi, eller min kraft riktigt. Varje dag när jag satt på bussen på väg in till Örebro så ifrågasatte jag mig själv. ”Varför sitter jag här och utsätter mig för smitta?” Varje gång någon nös, varje gång någon hostade ”Varför sitter jag här, varför gör jag det här?” Varje gång jag mediterade så behövde jag sova efteråt.

Saker ändrade sig fort, och jag är inte jättebra på förändringar, inte snabba i varje fall. Inte när dom kommer utifrån och är ofrivilliga. Förändringar stressar mig. Speciellt om jag känner av att förändringen inte är klar… alltså att det nyss tagna beslutet eventuellt kommer att ändra sig om några dagar igen. När beslut och förändringar liksom hänger i luften och bara väntar på att bli till regn eller snö. Då. Då mår jag som allra sämst.

Just nu är det ju lite så, det är många saker som hänger lite på svaj och bara väntar på att landa. Jag får hela tiden påminna mig om mitt ego, mitt kontrollbehov. Jag får påminna mig om att Andra Sidan kan hjälpa mig, och jag behöver bara be om stöd så får jag det. Det i sig tar en hel del energi. Men det är just det som blev det positiva med viruset. Energi.

Jag bestämde mig när jag fick lite symtom att stanna hemma. Symtomen kom och gick under 2,5 vecka. Jag stannade hemma. Träffade enbart min sambo. Under tiden tog jag beslutet att flytta alla mina behandlingar hem till Lysfalla för en tid, så jag slipper åka kollektivt och utsätta mig i onödan. Och alla andra jag eventuellt skulle kunna/hinna smitta. Under dessa veckor mailade jag kunder, vilade. Vilade och tittade på film. Vilade. Jag tog tantvila både på förmiddagen och eftermiddagen. Jag mediterade. Vilade. Sakta, sakta så kom min energi tillbaka och jag märkte att jag faktiskt började kunna återhämta mig ordentligt.

”Det har blåst och stormat mycket dom sista månaderna, och det berättar en hel del för mig. Jag och Vinden har en speciell relation.

Jag blev frisk till slut och när jag blev det satte jag genast igång och tränade. Jag plockade fram mina gummiband och vikter. Jag letade fram passade träningsvideos på Youtube. Jag började jogga. Jag började bygga upp rutiner. Kunderna uteblev. Uteblir medan jag skriver detta också. Och såklart är jag lite orolig för min ekonomi, men jag är inte ensam. Jag anser dessutom att det inte kommer att hjälpa att oroa sig för mycket. Jag menar, det är ju som det är just nu. Låga vibrationer, negativa tankar, kommer inte hjälpa mig.

Så jag började träna, skaffa mig rutiner. Fortsatte att meditera. Medan jag gjorde detta gick det sakta upp för mig att jag någonstans har blivit förberedd på detta. Kanske inte just ett virus, men någon slags samhällskollaps eller kris. Jag har bunkrat i mitt företag. I första hand för att jag aldrig haft ett fast jobb, så jag är van med att lägga undan och spara pengar. Men, känslan har varit annorlunda på något vis. Jag har under dom senaste åren börjat roa mig själv mer. I första hand för att jag faktiskt trivs med att umgås med mig själv, men nu börjar jag fundera på om det inte var en träning på att vara isolerad…? Alla dom här sakerna ihop med att jag väldigt snabbt reagerade på smittans otroliga hastighet! Men det är inte bara det. Det handlar om Vinden också. Det har blåst och stormat mycket dom sista månaderna, och det berättar en hel del för mig. Jag och Vinden har en speciell relation. När Vinden tar i så vet jag att det kommer hända saker. Det jag inte vet är om det är i världen, personligt eller på vilket plan. Men förändringarna och nyheterna, positiva som negativa kommer med Vinden.

Och här är vi nu. Mediumkursen, del 2, har bytt datum tre gånger, flyttat till Vänersborg. Jag själv har tillfälligt slutat med behandlingar i Örebro och börjat ge healing på distans. Jag har fått chansen att vila. Jag har fått möta, och bemöta, andra människors velande kring tuffa beslut. Jag har bestämt mig och sökt utbildningar på universitetet till hösten. Jag har börjat träna ordentligt. Jag har helt enkelt fått mer tid till mig själv, och jag tror att det är en stor del av min process. Att ge mig själv tid. Tid till att bygga upp mig, stärka mig. Tid till att vila och bara andas. Tid till att sova. Tid till att reflektera, känna efter, skapa nya drömmar. Dagdrömma. Tid att utforska nya möjligheter och se andra dörrar. Tid att bekräfta vissa tankar, känslor och idéer jag haft under en tid. Och för att inte glömma den minsta detaljen, jag kan äntligen ha långa naglar!

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassage.com

Föregående artikelNedskräpningen vid rastplatsen gjorde mig dömande
Nästa artikelVad händer när själsgrupper samlas?
Jag heter Elin Järnkvist och jag älskar att skriva! När jag gick i skolan så tyckte jag att den roligaste uppgiften var att göra en egen bok. På halva sidan fanns det plats att rita en bild, och sen kunde man skriva sin berättelse. Jag minns inte vad böckerna handlade om, men jag minns min entusiasm för uppgiften! Hela skolgången fortsatte jag att skriva. För mig själv. Jag skrev dikter. Korta noveller. Jag försökte uttrycka allt jag hade inom mig för att det inte skulle äta upp mig. Efter gymnasiet så fortsatte jag att gå en skrivarkurs på folkhögskola. Efter det så slutade jag. Jag tappade bort min kärlek till att skriva, till orden. När jag senare i livet startade mitt egna företag så insåg jag att jag tappat bort väldigt mycket av min förmåga att uttrycka mig i text. Det blev en plåga att försöka beskriva mina behandlingar och vad som ingick och inte. När Terry nämnde Ascala så tackade jag först nej. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag inte skulle ha något att skriva om. Trots det så bestämde jag mig för att testa, och idag skulle mitt liv vara väldigt tråkigt utan mitt skrivande! Jag skriver om personligt utvecklande, och invecklande. Jag skriver om händelser som påverkar. Meditationer. Allt som vill komma ut i textform. Jag jobbar som massör och healer. Jag delar lokal i Örebro, och har en liten stuga hemma i Lysfalla som jag jobbar i. Och håller just nu på att utbilda mig till medium. Det är en fantastisk resa, Livet! Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, meditation, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn