Morgonen efter känner jag en annalkande nackspärr. Jag tänker att jag legat konstigt. Min dag flyter på som vanligt, men mina tankar är hos ynglingen från Hults. Vad hände igår egentligen?

När jag kommer hem berättar min sambo att det känns som att han ska få ryggskott. Att han fått stanna upp flera gånger på jobbet, väntat på att ryggen ska slappna av. Jag erkänner att jag känner av min nacke, som att jag snart får nackskott. Vi säger inget mer om det, men jag gör en mental notering. En STOR mental notering. Jag behöver göra Bergsmeditationen och be om hjälp.

Smärtan påminner mig även nästa dag. Smärtan har ökat. Spridit sig. Jag känner nu av smärta i nacken, halsen på höger sida, axel och armen. Det ilar, det drar. Jag vill räta till saker, värma upp, släppa på låsningar. Jag vet inte vad som är vad. Vad är mitt, och vad tillhör mina massagekunder- och vad tillhör ynglingen som liftade? Eller den olyckliga mannen på vägen? Det knäpper och knakar i huset på ett sätt som inte tillhör vardagen. Jag har lock för öronen. Eller det är mer ett speciellt tryck. Med ett svagt sus.

Jag inser min prioritering. Den är ur balans. Så jag bestämmer mig för att göra Bergsmeditationen tidigare än planerat. Jag plockar fram min skrivbok som jag använder till mina meditationer. Jag sätter mig tillrätta och skriver ner vad jag vill ha hjälp med. Sen påbörjar jag min resa med hjälp av cd-skivan. Jag vill inte gå vilse idag. Jag vill ha hjälp att ta den tid det tar, och det tycker jag att jag får av skivan.

”Jag vill vara säker på att alla andar, all energi som jag snappade upp från platsen följer med.

Resan till berget känns otålig och stressig. Som en evighet. Mina guider möter mig redan vid bron och vill gå innan rösten på skivan säger åt mig att gå. Jag bromsar och väntar på skivan. Jag vill vara säker på att alla andar, all energi som jag snappade upp från platsen följer med. När vi kommer fram till berget dricker vi lite te innan vi påbörjar resan uppför. Vi gör ofta det tillsammans. Teet är olika färger varje gång. Det ger mig en hint om vad meditationen kommer bearbeta.

Resan uppför går snabbt, det känns faktiskt som att vi springer. Det är bråttom! Vi får ändå vänta på skivan igen, på händerna. Vi sitter på en vit parkbänk. Jag tittar ut. Jag ser ljusklot i olika färger. Annars är det helt svart. Ljuskloten cirkulerar runt berget. Varje ljusklot är en egen värld. En egen plats.

När händerna kommer så berättar jag vad jag behöver hjälp med, sen lyfts vi upp.

Den här gången hamnar jag på en plats dit jag går när jag ska ge healing. Min healingguide möter mig och förklarar att jag måste öppna blommorna idag. Och det gör jag. Jag börjar med den vita. Sen fortsätter jag till den lila. Den mörkblå och den ljusblå blomman. Den grönfärgade och den rosa. Sen öppnar jag alla gula, orangefärgade och röda blommor på ängen. Sedan kliver jag ner i bäcken och hämtar en hink med vatten. Vattnet kommer från ett vattenfall. Det bildar en liten, men djup pöl. Där brukar jag bada innan healing. Pölen blir sedan till en bäck som rinner iväg längre än jag fått se. Jag undrar vad jag ska ha hinken med vatten till. Den behöver du idag…

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassageochhealing.se

Läs mer: <Del 1   Del 3>

Föregående artikelFödelsedag!
Nästa artikelFolk stjäl som korpar!
Jag heter Elin Järnkvist och jag älskar att skriva! När jag gick i skolan så tyckte jag att den roligaste uppgiften var att göra en egen bok. På halva sidan fanns det plats att rita en bild, och sen kunde man skriva sin berättelse. Jag minns inte vad böckerna handlade om, men jag minns min entusiasm för uppgiften! Hela skolgången fortsatte jag att skriva. För mig själv. Jag skrev dikter. Korta noveller. Jag försökte uttrycka allt jag hade inom mig för att det inte skulle äta upp mig. Efter gymnasiet så fortsatte jag att gå en skrivarkurs på folkhögskola. Efter det så slutade jag. Jag tappade bort min kärlek till att skriva, till orden. När jag senare i livet startade mitt egna företag så insåg jag att jag tappat bort väldigt mycket av min förmåga att uttrycka mig i text. Det blev en plåga att försöka beskriva mina behandlingar och vad som ingick och inte. När Terry nämnde Ascala så tackade jag först nej. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag inte skulle ha något att skriva om. Trots det så bestämde jag mig för att testa, och idag skulle mitt liv vara väldigt tråkigt utan mitt skrivande! Jag skriver om personligt utvecklande, och invecklande. Jag skriver om händelser som påverkar. Meditationer. Allt som vill komma ut i textform. Jag jobbar som massör och healer. Jag delar lokal i Örebro, och har en liten stuga hemma i Lysfalla som jag jobbar i. Och håller just nu på att utbilda mig till medium. Det är en fantastisk resa, Livet! Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, meditation, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn