Min familj och jag har haft en lugn och härlig midsommarhelg. Vädret har varit fantastiskt och för första gången på länge så slapp vi en regnig midsommarafton. Vi har bara njutit av ledigheten, promenader, god mat och varandra.

Då vår hund var nyopererad så föll det sig naturligt att vi bara var hemma, men kanske skulle vi ha varit det ändå. Även i denna stund sitter jag på vår altan och ser ut över den gröna ängen på andra sidan bäcken och bara njuter av stunden.

Redan på midsommardagsmorgonen såg jag dock arga inlägg i grupper och på tidslinjer i sociala medier. En kvinna skällde i sitt inlägg i en lokal Facebookgrupp över att så många minsann hade haft fest på midsommarafton vilket hördes i området och hon beklagade sig över smittorisken och att andra inte tar ansvar.

Under varje inlägg i sociala medier, oavsett om det är BBC, TV4 eller någon känd tv-profil som publicerat något om Corona eller Covid-19 så “härjar” arga människor som förbannar sig över de som har gjort fel och menar att det är självklart att det är just på grund av “dem” som viruset sprider sig här i Sverige. Antingen är det en myndighet eller en myndighetsperson, svensken generellt eller restaurangernas oansvariga hantering vid uteserveringarna eller alla “idioter” som besöker dem och förstås grannen som har fest i midsommar.

Många människor är arga! Eller är de egentligen rädda? Vad gör rädslan med oss egentligen? Det finns rekommendationer och restriktioner, men helst ska gemene man helt isolera sig hemma för att slippa påhopp. Sociala biverkningar i skuggan av Corona.

För en tid sedan blev dessa påhopp och rädslan väldigt personlig. Min man testades positivt för Covid-19.

Personalen på min makes jobb fick testa sig och min man, som inte hade haft några som helst symptom, var inte alls orolig för resultatet och var på jobbet när han fick beskedet att hans test var positivt och att han hade Covid-19, han fick givetvis åka hem ifrån jobbet direkt. Efter konstens alla regler så tog han reda på fakta kring situationen, pratade både med läkare och 1177 och fick veta hur han och vi skulle bete oss.

Ingen av oss har varit speciellt oroliga för att drabbas av viruset, men då båda mina föräldrar är i riskgrupp och vi har hjälpt dem en hel del under denna tid, både med att handla och sköta annat praktiskt åt dem, så är vi givetvis noggranna med att inte riskera något som kan drabba dem eller andra. Vi är pålästa så gott det går om detta relativt nya virus och var det även innan det kom in i vår familj.

”Antog man kanske att min skojfriske man inte hade förstått allvaret bakom sjukdomen?

Min man kom hem samma dag som han fick beskedet och gick direkt ut och sprang en vända med hunden. Sedan påbörjade han sitt sätt att bearbeta det hela genom att berätta för familj, vänner och bekanta via Facebook att han var smittad. Han skämtade lite om sin egen situation, han funderade över hur han kunde vara symptomfri och skojade om att det måste vara för att han snusar. Där tog den fart hos andra… Rädslan!

Det var beklagligt att se hur många av kommentarerna faktiskt inte innehöll krya-på-dig-hälsningar till min man, utan snarare ifrågasättanden och uppmaningar om hur han och vi skulle bete oss. Han fick höra att han var respektlös när han skämtade om sjukdomen och en person konstaterade att vi nu inte kunde åka på semester på hela sommaren ens i Sverige för att inte riskera att smitta någon annan. Andra kontaktade mina föräldrar för att påtala smittorisken eftersom mina föräldrar brukar ha hand om våra hundar, men ingen av dem hörde ens av sig till oss för att försäkra sig om att min man var fortsatt frisk.

VA? Vad hände? Enligt läkaren så skulle min man bli friskförklarad och kunna gå till jobbet redan på måndagen efter om han fortfarande inte hade fått några symptom.

Den mest påstridige personen skrev under min mans inlägg och berättade om andra personer som hade insjuknat och hamnat i respirator och även avlidit, vilket han inte var ensam om att nämna. Antog man kanske att min skojfriske man inte hade förstått allvaret bakom sjukdomen? Personligen tycker jag att detta är mera respektlöst, då min man precis hade fått konstaterat att han själv var drabbad. Jag läste de kommentarerna och jag fick faktiskt lite ont i magen en kort stund av att återigen tänka tanken att min man kunde insjukna framöver och kanske dö. Trots det så följer vi inte restriktionerna varken mer eller mindre på grund av att jag fick ont i magen den stunden, inte heller på grund av att min man skojade om att snuset höll honom frisk.

Jag är inte arg, inte alls. Dock känner jag en viss sorg. Sorg över att människan tillåter sig att bli så rädd att den mister en del av sin kärlek och empati och jagar efter skyldiga, att människan tar sig den friheten. Det är inte bara social distansering som pågår, vi blir distanserade känslomässigt också, vi får det på köpet så att säga. Kanske är det ibland “enklast”, när man inte bör krama sin mormor eller pappa, när man inte kan träffa barn eller barnbarn, när man inte har kunnat träffa sina goda vänner som bor för långt bort.

Rädslan distanserar oss mer än vi anar, i skuggan av Corona.

Eva Storgaard
www.vagaleva.se
vagaleva@live.se
https://www.facebook.com/vagaleva/

Föregående artikelTid att fokusera
Nästa artikelFarfar Sunes skrytpall
Sedan jag var barn har jag varit känslig för intryck av olika slag, andras känslor och energier har alltid påverkat mig mycket. Mitt sätt att bearbeta mina egna känslor, upplevelser och drömmar har alltid varit med ord, helst i skrift, då de verkar helande för mig. Redan som liten hade jag en dröm om att en dag skriva egna böcker. Numera när jag skriver blir det oftast om andliga tankar och upplevelser som jag själv har haft som barn, och om samtal och upplevelser jag har tillsammans med min son, född 2011. Jag arbetar med hypnos – stärkande djupavslappning i grupp, suggestionsterapi, och regressioner till tidigare liv. Jag arbetar även med mediala samtal, husrening, andlig healing mm. Dipl. Suggestionsterapeut och Tidigare-liv-terapeut/Regressionsterapeut Dipl. Medium och Healer

2 KOMMENTARER

  1. Nu önskar vi svar vad som sker i vårat hem, det slutar aldrig. Vi har två hundar en Rottweiler och en Cairn terrier. Den lilla reagerar ofta och morrar mot hallgången, MEN inte den stora. I slutet av korridoren har vi sonens rum samt gästrummet. Våra gäster klagar ofta på att”något”..”någon” stört deras nattsömn. Sonen klagar på att”någon” ruskar hans säng, och då har han hög säng. ”Någon”..”Något.. sätter på Tv:n på nätterna, då med högsta volym på Tv:n…. och vi har aldrig ljudet på tv eftersom vi har suroundljud alltjämt. Jag har kommit ut till garaget och ska ta V70: och åka iväg…. då har ALLA rutor stått öppen på bilen. Ok har man tänkt… tekniskt fel. MEN… när man kommer ut från jobbet efter ha jobbat kväll mitt i vintern.. och åker med min bil C30; och ALLA rutor står öppna… så får man sig en funderare. Det är”röster”.. ”saker” som försvinner.. saker som rör på sig mitt framför ögonen, man hör oförklarliga ljud som ärligt talat man blir rädd för. Vi får ägg i våran fågelbur, därav enda ungen som föds har bomaterialet virat hur många varv som helst runt sitt ena ben, som vi försökte/lyckades klippa bort. Den buren stog då i den hallgången. Fåglarna va väldigt ”oroliga” då dom stog där. När vi flyttat på dom, har det fötts flera ungar × 5, och då har varken föräldrar eller ungar har mått dåligt. Jag/vi är inte rädd för det onaturliga, jag/vi tar lätt in dom som inte finns hos oss längre… MEN.. detta kan jag/vi inte lokalisera..ta åt oss eller få något grepp om. Maken ska in på operation, och i ärlighetens namn är jag orolig för att bli ensam i detta hus. Är det någon som känner något eller vill göra ett besök i detta hus och förklara aktiviteter, så är ni välkommen. Vi vill ha svar på.. oförklarliga ljud.. ljus.. röster…osv, för att inte ge mer ledande… Vi finns här och väntar 💖

    • Thank you for your message! I do not work with that kind of thing any longer. I would suggest that you have a look at my website, Former students, perhaps you might find someone there that can help you with this. /Terry Evans (genom admin Viktoria)

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn