Anki Pettersson
Anki Pettersson heter jag och arbetar som medium och healer på Terry Evans kursgård, genom mitt eget företag. Redan som barn kände jag av andevärlden och det har varit helt naturligt för mig. Som 10-11-åring bestämde jag mig för att arbeta som medium, och den känslan har jag haft hela mitt vuxna liv. Jag har alltid dragits till att hjälpa människor och har arbetat inom vården och som undersköterska i 20 år. Till slut kände jag att det var dags att förverkliga det jag egentligen ville och gick en mediumutbildning för Terry Evans. Jag blev klar 2011 och har arbetat som medium och healer sen dess. När jag tog steget var det som om cirkeln slutits och jag äntligen hittat min plats i livet.
Olyckan väckte ett inre lugn
”Nu åker jag” skrev jag till min man via sms så han kunde börja med maten, sedan startade jag bilen och åkte från Fanthyttans...
Maskrosen
Jag minns en privatsittning som jag var på för många år sedan. Min mormors ande kom igenom. Mediet berättade om en kvinna som fick...
De finns alltid med oss
Hon sitter mittemot mig, min klient. Hon tittar med besvärad min när andekontakten, hennes man, som gått bort för flera år sedan säger till...
Visst får vi hjälp från andevärlden
Jag minns en gång när jag var väldigt sjuk. Jag blev sängliggandes i två veckor. Det var en jobbig tid. Jag kunde knappt äta...
Plats 16
Plats 16, rad E, nummer 038. Jag läste mailet om igen. Kändes konstigt. Jag hade alla uppgifter framför mig. Det var skrivet på finska....
Känslominnen
Vissa händelser i livet kommer man lättare ihåg. Oftast är det så att händelserna påverkat oss känslomässigt, kanske har det varit sorg, glädje, besvikelse...
Med känsla för djur – Djurkommunikation
Jag befinner mig på Terry Evans Byskola i Fanthyttan som ligger strax utanför Lindesberg där jag ska intervjua Astrid Hagelskog Evans. Ni som varit...
Sista sommaren
Jag ser henne fortfarande framför mig, hon går mot mig med bestämda steg. Solen skiner och det är sommar. Hon ler. Det är min...
Från telefonkladd till akvarell
Jag är på väg till den lilla orten Siggebohyttan som ligger i Mellansverige, strax utanför Nora. Jag ska träffa konstnären Jaana Olsson. Jag har...
En helande promenad
Det knastrar så där härligt mysigt under mina fötter när jag går. En härlig vinterpromenad. Jag tog mig tid, släppte alla ”måsten” och bestämde...
Så vi kan dö tillsammans
En söndag i juli för några år sedan, så ströddes en väns aska ut över havet. Han var nybliven pappa och skulle snart gifta...
StegEt(t), Del 1: Blindheten vid lägerelden
Det går trögt. Det går sådär trögt, så att jag har börjat hitta på andra saker att göra för att slippa undan. Vad som...
”Den snabbaste vägen framåt, är ofta den längsta vägen”
Denna mening har jag hört Terry säga flera gånger under Bergsledar-utbildningen. Tidigare irriterade uttalandet mig, men jag förstod inte varför. Nu inser jag att...
Den bortsprungna hunden kom med ett budskap
Häromdagen gick jag min vanliga långpromenad. Promenader är min tid för mig själv och jag brukar kombinera dessa med att lyssna till Terrys bergsmeditation,...
Känslan av julmirakel
Det är den 25 december, juldagen. Jag sitter nästan i mörkret. Jag har glömt att tända lampan. Vaknade tidigt. Jag dricker mitt kaffe och...