Liz Emanuelsson har alltid haft en stark inre röst som har talat till henne. Till en början förstod hon inte vad det handlade om, men med tiden, i samband med ett stort trauma började det bli tydligare för henne vad det var som kommunicerade med henne.

Som ung hade Liz ett bettfel. Hon blev kallad till Sahlgrenska och käkkirurgen, men ville inte göra något åt det då. Det var inte förrän hon blev lite äldre, 18-20 år, som hon började jag få komplex och tyckte att hon såg konstig ut. Hon gick med på en operation, som blev ett totalt misslyckande.
– I brist på självtillit gick jag emot min magkänsla. Jag kommer så väl ihåg det, när jag låg där på Sahlgrenska, hur jag kände att det var fel. Jag hörde nästan en röst som sa: ”Spring, spring.” Idag förstår jag att det var min guide som talade till mig. Jag var öppen och mottaglig redan då, men när jag hörde rösten som varnade mig tänkte jag bara: Vad dum du är. Du är bara rädd och orolig. Innan operationen hade jag drömt mardrömmar där jag mötte mig själv som en gammal, vanställd gumma. I drömmarna blev jag rädd för mig själv, men det är först efteråt jag har kunnat koppla ihop trådarna.
– När jag var där på Sahlgrenska ville jag vara tuff. Jag kunde inte gå tillbaka till mitt jobb och säga att det inte blir någon operation. Bara mitt bett regleras blir allt annorlunda och jag slipper ha komplex, tänkte jag. Efter operationen kände jag med en gång att det inte stod rätt till i munnen. Jag fick inte plats med min tunga. Jag kunde inte prata ordentligt. Det syntes också att det hade blivit fel. Jag såg nästan ut som en tandlös 90-åring. Det blev ett fruktansvärt trauma att se mig själv i spegeln. Det blev en identitetskris. Samtidigt fick jag även spänningar i tungan, som sen blev till spänningar i nacke och axlar. Jag kan än idag känna att tungan blir trött när jag pratar mycket.

’’Jag var 26 år och hade beslutat mig för att ta mitt liv om jag inte fick hjälp.”

Liz var helt förtvivlad och kände att verkningarna av operationen bara blev värre och värre. Hon kontaktade Sahlgrenska och påtalade problemen som uppstått efter operationen, men blev då avfärdad och skickad till en psykolog.
– Till slut blev jag långtidssjukskriven på grund av smärtorna som uppstod. Jag fick bland annat magsmärtor. Jag klarade inte av att jobba. Efter två, tre år var jag helt utslagen. Mina jämnåriga väninnor hade pojkvänner och började bilda familj. Själv kunde jag inte ens fungera normalt som människa. Jag stängde in mig och ville inte vara social.

En skänk från ovan
När allt verkar som mest hopplöst får Liz plötsligt kontakt med någon som, liksom en skänk från ovan, erbjuder Liz en lösning. Hennes syster kände en svensk friidrottare som råkade ha kontakt med en professor i käkkirurgi i Halmstad. Liz fick en möjlighet att träffa honom.
– När jag kom till honom säckade jag bara ihop när han sa: ”Men lilla vän, vad har de gjort med dig?” Han bekräftade hur galet det hela hade gått till. Han skakade på huvudet och sa: ”Såhär kan man inte göra, jag har aldrig sett något liknande. Du ser ju helt tandlös ut. Jag får försöka re-operera dig, men jag kan inte återställa dig till hur du var innan. Jag kan försöka få till överkäken.” Gör vad du kan, för så här orkar jag inte leva, svarade jag bara. Jag var 26 år och hade beslutat mig för att ta mitt liv om jag inte fick hjälp.

Efter operationen blev det bättre, men tog lång tid innan Liz började känna sig någorlunda normal igen.
– Efter den sista operationen var jag så trasig i både kropp och själ. Jag fick störtblödningar i magen och kunde bara äta banan och ramlösa. Det var det enda jag tålde. Jag rasade i vikt, fick liggsår när jag låg och var riktigt sjuk.

Det hela var en hemsk upplevelse för Liz. Hon upplever att hon fortfarande bearbetar traumat än idag och att det hon arbetar med hjälper henne med processen.

”Jaha, är det så här världen ser ut, är det så här att umgås med människor.”

– Det har varit en fruktansvärd resa. Efter operationen var man tvungen att låsa fast mina käkar för att det skulle läka ordentligt. Under den processen skedde något i magen, en spricka troligen som gjorde att det började blöda. Under natten svalde jag en massa blod och till slut vände detta och kom ut genom munnen, som en kaskad. Jag fick åka in akut. Läkarna hade panik och visste inte riktigt hur de skulle hantera situationen. Nu kanske jag kilar, tänkte jag då. Samtidigt kunde jag känna av närvaron av en manlig gestalt bakom mig. Jag såg hur mamma däckade, hon tänkte väl: Nu dör hon. Samtidigt blev jag själv alldeles lugn och trygg, så jag var nog den lugnaste trots att blodet vällde ut. Det var nog min guide som var närvarande, det kändes så. Jag kände honom tydligt. Jag tänkte: Aha, det var du som försökte stoppa mig innan första operationen och nu står du här och hjälper mig, berättar Liz, som blir märkbart berörd när hon tänker tillbaka på situationen.
– Det löser sig nog ändå tänkte jag på något konstigt sätt. Det gjorde det också. Jag blev inlagd på sjukhus med sjutton slangar eller så. Jag hade kvar några kompisar, som inte hade lämnat mig, utan orkat stanna kvar trots att jag hela tiden var sjuk. Då sa en av dem till mig: ”Nu får du fan-i-mej sluta. Nu vill jag inte se dig i det här skicket längre”, berättar Liz och skrattar. Hon fick upp min vilja att leva igen.

Mötet med en homeopat
Liz mamma tog med henne till en homeopat i Linköping, Dr Levin. Han konstaterade att Liz tillstånd gick att få bukt med.
– Jag fick en påse med homeopatiska kurer, därtill fick jag äta en hel del mineraler, basämnen för att bygga upp kroppen igen. Den här processen tog omkring tre år. Vid 30-35 års ålder kände jag att mitt liv började likna ett riktigt liv. Jag tänkte: ”Jaha, är det så här världen ser ut, är det så här att umgås med människor.” Efter det bestämde jag mig, om jag kunde få hjälp av homeopati, jag som var så nära döden, så måste jag kunna hjälpa någon annan.

Liz tänkte att hon kanske aldrig skulle bli så frisk att ett fysiskt ansträngande jobb skulle kunna vara ett alternativ. Hon bestämde sig därför att skaffa ett arbete som inte skulle vara så fysiskt krävande.
– Då tänkte jag att homeopat är ett bra yrke, för då sitter du och samtalar med andra som också har haft det svårt. Jag hittade en utbildning norr om Göteborg. Jag började en utbildning och läste basmedicin och homeopati. Det tog fyra år. Strax efter det började jag se dig i rutan, Terry.

Mediumskapet kallar
– Jag kände någon form av tillit och förtroende. Jag hade ju gått omkring och tänkt på olika känslor som jag hade upplevt. När jag såg dig på teve började jag lägga ihop pusselbitarna, alla upplevelser jag hade haft genom livet. Terry, det var då jag förstod att jag skulle gå kurs hos dig. Det var en känsla. Jag fick någon form av tillit till dig som person.

Liz mormor var väldigt medial och kunde känna av Liz. Det räckte med att de tittade på varandra för att förstå vad den andra tänkte. De behövde därför inte uttala så många ord.
– När jag gick in i min mormors sovrum kunde jag känna att där var fullt med folk. Där inne vågade jag inte sova. Det var naturligtvis människor som ville prata med henne, men hon slog ju bort det hela tiden. Hon hade sett så mycket och haft så många upplevelser att hon kände att det räckte. Hon brukade spå människor på jobbet, hon jobbade på SJ. Det slutade med att hon hade långa köer. Hon sa att det blev för jobbigt att se hur någons make skulle dö eller hur han hade dött. Det sista hon upplevde var hur bästa arbetskamratens man låg med huvudet i sopptallriken när hon kom hem från jobbet. Hon visste alltså att hon skulle hitta honom så och efter den upplevelsen ville hon inte vara med om detta längre.

”Jag har kommit närmare mig själv i känslan och då är det lättare att förstå andra på rätt sätt, på deras sätt.”

– Innan jag gick på kurs hos dig, Terry, hade jag varit på en kortare helgkurs hos Pehr Trollsveden. När jag började gå kurs hos dig kände jag att jag kom närmare mig själv. Kursen fick mig att komma i närmare kontakt med mig själv.

Efter kursens slut var Liz väldigt nervös och egot fick fritt spelrum, nu skulle hon ju kunna detta med mediumskap, tänkte hon och satte stor press på sig själv.
– Jag kände stor press. ”Herregud, vad är det jag tror att jag kan?!” Mitt ego kom in och jag kände att jag var tvungen att bevisa något. Nu skulle jag ju kunna det här med mediumskapet. Det är inte förrän på senare år, efter 16 års erfarenhet, som jag börjar känna mig ödmjuk inför det jag gör. Jag märker skillnaden. Jag känner kontakten mer, kontaktens känslor. När jag var yngre tänkte jag att jag måste bli lika duktig som du, Terry. Jag måste prestera, men det tycker jag har blivit lite annorlunda med tiden. Den inre resan blir tydligare med åren och då kommer jag också närmare andra själar. Jag har kommit närmare mig själv i känslan och då är det lättare att förstå andra på rätt sätt, på deras sätt.

Viktigt att lära känna sig själv
För att komma vidare och utvecklas har Liz varit tvungen att möta sig själv och arbeta med känslorna från upplevelserna som ung, men samtidigt känner hon att hennes erfarenheter gett henne verktyg.
– Det är väldigt viktigt att lära känna sig själv annars kommer man ingen vart. Från att ha varit ett paket och sen ställa sig inför en publik, det var ganska tufft. Det fick jag verkligen träna på. Jag var riktigt obekväm med att stå inför folk. Men det blev lättare och lättare. Jag var enveten. I och med att jag fick träna på att stå inför folk, i den energin, inför en massa människor, så växte självförtroendet. Idag kan jag känna att jag når fram till människor och jag kan känna att jag gör ett bra jobb. Idag tycker jag om att göra storseanser för att det utvecklar mig som person och medium. Utan mina tidigare erfarenheter hade jag inte kunnat möta människor där de är. Har du själv varit i ett mörker, så har du bättre förståelse och kan hjälpa andra människor bättre. Du förstår andekontakten bättre också.

Liz har gått igenom ett helvete, men hon kom segrande ur den erfarenheten och använder den idag som ett verktyg. Mot slutet av vårt samtal insåg jag att Liz har hittat sin väg och sitt syfte i livet. Det hon har hittat inom sig är också något som hon utstrålar. Tack Liz för att du är så modig och så ärlig! Jag är säker på att du kommer att inspirera många med dina erfarenheter och för att du vågar möta dig själv och göra jobbet, trots att det ibland är svårt. /Terry Evans

Text: Terry Evans & Viktoria Nyberg

FAKTA
Liz är utbildad Homeopat och har alltid varit intresserad av fysik och friskvård. Liz har varit verksam som Homeopat och som kursledare inom friskvård/hälsa och alternativ andlighet.

Liz arbetar idag halvtid som medium och har 16 års erfarenhet av arbetet som medium. Hon erbjuder kurser, privatsittningar, storseanser och mediala husundersökningar. I framtiden hoppas Liz på att bara arbeta med mediumskap och homeopati. Hon har sin bas i Göteborg, men arbetar även i andra delar av Sverige.

Läs mer om Liz arbete på hennes hemsida: www.andligbalans.se

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn