Min fru Astrid har nyligen varit elever hos en av mina gamla elever, Margaretha Tärnström, som driver företaget ”Omduvill” där hon bland annat ger kurser i djurkommunikation. En kväll berättade Astrid att en av hästarna i Margarethas stall behövde hjälp. Kunde kanske jag sända henne frekvenser? Medan vi väntade på ett fotografi av hästen började Astrid berätta om hemuppgifter som hon hade gjort under kursens gång. När hon pratade upptäckte jag plötsligt att jag i tanken hade färdats till ett stall. Jag kunde se en häst med en vit bläs, och jag såg andar som omgav den. De sa till mig: ”Vi har väntat på dig, Terry. Vi vet att du ägnar dig åt forskning med frekvenser, som du började arbeta med när du var i Kina. När du har sänt ut frekvenser till både djur och människor har vi sett att det har haft effekt på deras hälsa.”

Jag bestämde mig för att sända ut frekvenser till hästen. Efteråt fick jag veta att detta var hästen som stod i Margarethas stall. Margaretha berättade att hon hette Fedora och gav mig lite information om henne. Jag frågade om hon sett någon skillnad på Fedora och om jag hade tillåtelse att fortsätta. Under de följande veckorna sände jag ut frekvenser till Fedora vid sex eller fler tillfällen, och efter varje gång gav Margaretha feedback om framstegen som hon verkade göra. Jag hade tänkt åka till Stockholm för att göra några intervjuer för Ascala News, så Margaretha och jag tyckte att det skulle vara en bra idé om jag kom till stallet och träffade Fedora. Väl där var min första prioritet att få kontakt med henne. När hon leddes mot oss upplevde jag en ledsen och nedslagen häst, som nästan hade förlorat sin livslust.

– Ja, Fedora, hästen som det här handlar om, slutade nästan äta ett tag och gick in i en depression, berättar Margaretha. I hagen stod hon långt utanför de andra hästarna i flocken, hon ville vara ensam. När du, Terry, sände henne frekvenser första gången märktes en sådan otrolig skillnad, från en dag till en annan. Hon fick en annan blick och började äta bättre, även om hon fortfarande åt dåligt. Någonting hände. Hon har nu också närmat sig de andra hästarna i hagen. Annars går hästar undan när de är sjuka eller har ont. Det är ett naturligt beteende. Jag gjorde allt som stod i min makt, med den kunskap jag har, för att hjälpa Fedora så att hennes hälsa skulle bli bättre. Vi märkte att hon inte mådde bra när hon åt ensilage. Terry, du kände också att hennes matsmältning inte fungerade som den skulle. Nu har vi lyckats hitta sådant hö som hon är van vid, men dessvärre är det svårt att få tag på. Nu är vårt fokus att få tag på sådan mat hon behöver för att kunna börja äta normalt igen.

Margaretha , Fedora och Tone

Jag måste tillägga att Fedora var 25 år gammal, när vi träffade henne, och hade kommit till Sverige från Italien 18 månader tidigare. Nu var det dags för vårt möte. Hon leddes in i stallet där hon kunde slappna av. Margaretha sa: ”Jag kan inte föreställa mig att man bara för några dagar sedan funderade på att låta henne somna in.” Turligt nog hade jag med mig en påse torkad frukt, det var dags att bli vänner! Trots att jag hade träffat henne tidigare när jag skickat henne frekvenser, var jag med min fysiska närvaro fortfarande en främling för henne. Jag fick tillåtelse att ge Fedora lite av den torkade frukten, hon tog ivrigt emot gåvan. Hon slappnade av och närmade sig, och började trycka mulen mot mig. Det verkade som om hon accepterade mig. Hon började söka efter mer frukt i min ficka, vilket vi tyckte var rätt underhållande. Efter det började Fedora äta sitt vanliga hästfoder och Margaretha sa: ”Terry, hon har inte ätit så här tidigare!”

Nu när Fedora var avslappnad var det dags att sända vad jag kallar healing frekvenser. Det var tydligt att Fedora gav gensvar på en gång. Hon kom närmare mig, det var nästan som om hon hade blivit hypnotiserad. Hon slöt ögonen. Margaretha sa: ”Hon kan känna det, hon svarar!” Margaretha stannade med oss i stallet och kunde bevittna den distinkta förändringen i Fedoras beteende och attityd. Hon observerade allt som hände. Plötsligt stod Fedora vid min sida och tryckte mulen mot mig igen. Det var nästan som om hon sa: ”Jag uppskattar det du har gjort.” Hon var nöjd. Efteråt fortsatte hon att äta sitt vanliga foder. Var det healingfrekvensernas effekt? Det var väldigt tydliga indikationer på att det var något som hände i alla fall.

När vi satt och intervjuade Margaretha Tärnström i stallets fikarum öppnades plötsligt dörren och där framför oss stod Tone Fokstuen, Fedoras ägare, hästen som vi hade arbetat med. Jag var så glad att få träffa Tone, för hon gav en annan sida av historien. Vi pratade om vad vi kände från hästen. Tone är inte bara hästens ägare, Fedora är en del av hennes själ. Hon berättade om hur kärleksaffären hade kommit till:

– Jag stötte på Fedora när jag kikade på internet. Det fanns ett stall i Italien där man var specialiserade på dressyr, men det var även en plats dit människor kunde komma bara för att rida. Vid den tidpunkten i mitt liv visste jag inte vad jag ville göra, jag stod liksom vid ett vägskäl. Stallets ägare presenterade mig för Fedora. Det tog inte lång tid förrän vi fick kontakt, vi verkade helt enkelt bara passa ihop. Hon var ingen vanlig häst. Hon verkade tycka bättre om att vara med människor än med andra hästar. Det var tydligt att hon inte var van vid att vara med i en flock, hon verkar inte riktigt veta hur hon skulle vara eller samspela med de andra hästarna. För att göra en lång historia kort, människor skämtade med mig och sa: Du kanske skulle ta med dig Fedora hem?

Fedora och Tone

Efter att Tone återvänt hem till Sverige dröjde det inte länge förrän hon fick ett brev av ägaren där hon erbjöd Fedora till som en gåva. Det enda Tone behövde göra var att betala för hennes transport till Sverige. Hon tänkte att om Tone tog hand om Fedora skulle hon vara garanterad en lycklig pension. Det var dags för henne att få vila och bli älskad på ålderns höst, vid det här laget var Fedora 23 år gammal.

Halvvägs genom konversationen bestämde Tone och jag oss för att ta en paus för att besöka Fedora igen. Det värmde att se det omedelbara gensvaret dem emellan. Två själar möttes och började dansa. Jag visade Tone hur jag hade arbetat med frekvenserna och med Fedora, så att hon skulle få en insikt och förståelse. När hon såg vilken kontakt Fedora och jag hade fått blev hon glad och det gav henne en känsla av hopp.

Efter ankomsten till Sverige hade Fedora haft svårt att hitta sin plats i rangordningen. Hon hamnade i konflikt med en annan häst som tillhörde Margaretha och blev skadad. Det verkade som om det fick henne att dra sig undan från de övriga hästarna i flocken. Tone berättade att de hade funderat om hon kanske hade cancer, men sedan misstänkte de att hon blivit biten av en fästing innan hon lämnat Italien. En del av problemet skulle också kunna vara att Fedora saknar sin dotter, som stod i samma stall som henne i Italien.

En sak är säker: Jag kunde känna kärleken som Tone har för denna vackra, själfulla häst. “Det är därför som jag ville ta med henne hem – Jag visste att hon hade en vacker själ”, säger Tone.

Tone är läkare och arbetar med cancerpatienter. När hon pratade med mig om Fedora, steg läkaren inom henne åt sidan och jag fick privilegiet att möta en person som sannerligen är en healer. När jag tog farväl av både Margaretha och Tone visste jag att den rara hästen var i trygga händer och att hon skulle få den kärlek och omvårdnad som hennes själ behöver.

Efterord
Tre månader efter att jag började sända frekvenser till Fedora kontaktade Tone mig och berättade att hon hade beslutat att det var dags för Fedora att få gå vidare till andevärlden. Hon hade gjort vissa framsteg, men hon mådde inte bra, man hade upptäckt att hon hade cancer.

När jag började arbeta med Fedora fick jag hela tiden siffran tre beträffande Fedoras bortgång. Just då visste jag inte vad siffran betydde, men vi bestämde att jag oavsett skulle sända henne frekvenser, för hon skulle ändå komma att dra nytta av frekvensernas effekt.

Vila i frid, Fedora.

Terry Evans

Föregående artikelJag tror på reinkarnation
Nästa artikelBloggen är tillbaka!
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn