Vi hade nöjet att få möta Eva Andersson och hennes dotter Jane Viding över en kopp kaffe i Evas mysiga lägenhet i Örebro. Eva föddes samma år som Titanic gick under. Hon har upplevt både första och andra världskriget. Hon delade glimtar ur sin historia med oss. Eva är en kvinna som alltid vetat vad hon vill och det är tydligt att hon haft ett intressant liv. Det var ett privilegium att få sitta där och prata med henne. Det var som att sitta i ett klassrum och höra läraren berätta historier ur det förflutna.

Eva och pappa Lars

Eva föddes 10 oktober 1912 i Stockholm. Mamman, Vilhelmina Viding, dog innan Eva fyllt ett år och pappa Lars Larsson kunde inte ta hand om Eva ensam, eftersom han var tvungen att arbeta. Han hade en liten skofabrik i Malung. Eva växte därför upp utanför Svennevad hos sin mormor och morfar, Emilia och Oscar Viding samt sin moster Ebba hennes man Hugo och kusinen Ingrid. Morfadern var korpral och byggde hus tillsammans med sin bror. Han var sträng men snäll, riset hängde på väggen i köket med budskapet om att lyssna på de äldre.  

Mormor jobbade jämt och sydde kläder till familjen och andra. Hon kallades Gammelmor Emilia, för att hon var lite spåkunnig. Hon läste i händer och spådde i kaffesump och kort. Det var många som besökte gammelmor Emilia eftersom hon var så vis. Emilia var mångsysslare. Hon hade aldrig gått i skola, men hade själv lärt sig att läsa. Mormor Emilia led av reumatism men klagade aldrig. Hon drack brunn i Medevi. Varje söndag läste korpralen evangeliet och aftonbön. Han spelade dragspel och var duktig på att snida i trä. Morfar Oscar fick en utmärkelse av kung Oscar den II och fick då ett stort foto av honom. Det var mycket skratt hemma hos mormor och morfar. Morfar hade humor.

Moster Ebba, Eva och mormor Emilia

I hushållet fanns även en gris, en ko och en tupp. Grisen hette Larsson och tyckte om att bli tvättad och omskött. Kon hette Blenda och gick in i köket där hon blev bjuden på fikabröd. Det gick bara att mjölka Blenda om Oscar kliade henne mellan hornen och om hon fick en brödkaka. Tuppen var folkilsk och jagade ut Eva i skogen.

Pappa Lars och mamma Vilhelmina med Eva i magen.

Emilia och Oscar fick två flickor Vilhelmina och Ebba. Emilia hade även två pojkar som flyttade till USA och försvann.

Evas mamma Vilhelmina var inte mer än 28 år när hon gick bort i lunginflammation 1913. Evas pappa gifte om sig med Mathilda och Eva fick en halvsyster Greta.

Eva som liten flicka

Tanken var egentligen att Eva skulle bli bortadopterad till en välbärgad familj från Stockholm. Men morfar, korpralen, bestämde sig för att hämta Eva. Det skulle inte bli någon adoption. Pappan kom och hälsade på i Svennevad. Vid nästan varje besök gick de till en fotograf. Eva blev väldigt bortskämd av sin far. ”Morfar och pappa skämde bort mig, alla skämde bort mig”, säger Eva med ett skratt, ”Jag fick allt jag ville ha.”

Kan du berätta om någon speciell händelse från din barndom?
– Första gången jag svarade i telefon var jag rädd. ”Jag är ensam hemma och kan inte telefonera”, svarade jag. Det var inte så vanligt med telefon på den tiden.

Hur såg ditt liv ut som ung kvinna?
– Jag gick i skolan tills jag var 15 år. Sen jobbade jag på hotell i Vagnhärad, Trosa. Efter det åkte jag till Stockholm och jobbade som hembiträde. Jag har jobbat på så många ställen.
– Jag träffade en pojke som hette Karl-Gustav när jag var 15-16 år. Mormor spådde i kaffesumpen och sa att han skulle flytta till Amerika, vilket han gjorde, berättar Eva.
Eva och Karl-Gustav behöll kontakten under alla år, men gifte sig på skilda håll.

Under andra världskriget jobbade Eva som lotta och på NK, som sömmerska. Hon gifte sig med Robert och fick sonen Alf. De skilde sig när Alf var sju år och Eva flyttade till Pålsboda med sin son.

Eva har jobbat med många olika saker bland annat på psyket där hon ofta satt vak hos patienterna. Hon arbetade tills hon fyllde 78 år.

Varför skilde du dig?
– Jag ville inte vara gift längre, säger Eva som om det var det mest självklara i världen och skrattar.

Har du alltid varit intresserad av det jag (Terry) gör?
– Ja, det har jag. Jag spådde mig hos en spådam på Gröna Lund när jag var ung. Hon sa att jag aldrig skulle vara utan pengar, men aldrig heller ha några stora summor.

Brukar du själv känna på dig saker?
– Ja, om jag har tappat bort något kan jag ha mina aningar. Jag kan känna på mig saker och ting.

Du har stark intuition.
– Ja, det har jag nog. Jag kan känna av människor. Jag är en rätt så bra människokännare.

Vad känner du om mig?
– Du är en intelligent person med mycket humor. Det går bra att prata med dig.

Brukar du ha besök på nätterna?
– Ja, det är något rackartyg, olika människor. När jag flyttade in i lägenheten brukade jag se en kvinna som satt i rullstol och en flicka som stod framför henne.

Vad tror du händer när vi dör? Vart kommer vi då?
– Ja, du… det vet väl ingen egentligen.

Du har sett mig på TV, vad tycker du om det jag gör?
– Jag tror nog lite på det du gör, men det där är något jag inte förstår mig på.

Hur kommer det sig att du blivit så gammal?
– Ja, jag vet inte vad jag ska svara. Jag har inte gjort något särskilt.

Evas dotter Jane inflikar:
– Mamma brukar säga att hennes  kropp läker sig själv. Hon var frisk tills hon blev 99 år och tyckte det var väl onödigt att få astma vid den åldern.

Din envishet och din mentala aktivitet kanske är en del av hemligheten till att du har blivit så gammal?
– Ja, envis är jag nog allt. Om jag bestämmer mig för något kan ingen stoppa mig. 

Det är inte så ofta jag träffar så här charmiga kvinnor!
– Gud bevare mig!

Jane inflikar igen:
– Jag tycker att ni har lite lika humor. När Eva var inlagd på sjukhus efter sin 100 årsdag fick hon personalen på avdelningen att skratta. De hade henne som maskot och sa: ”Vi har aldrig skratta så mycket på den här avdelningen tidigare.”

Tycker du om att flirta?
– Ja, det är klart!

Vi har suttit här och pratat ett tag nu. Känner du dig trött?
-Nä-ä! Gud bevare mig, svarar Eva med eftertryck.
Jane berättar hur Eva reagerade när Jane en gång beklagade sig som trött småbarnsmor: ”Trött!? Det blev jag inte förrän jag blev 80!”

Under åren 1948-2014 bodde Eva i ett och samma hus, som dottern Janes pappa byggde i Pålsboda. När hon var 102 år gick flyttlasset till servicelägenheten i Örebro. Vid samtalet med biståndshandläggaren inför flytten till Örebro sa Eva att det skulle bli roligt att flytta för då blev världen lite större. Örebro är ju något större än Pålsboda.
– Jag finner mig i nästan allting, säger Eva.

Du är ju en mogen kvinna nu
– Ja, jag är mognare än de flesta, säger Eva med ett hjärtligt skratt.

…har du någon viktig önskan kvar?
– Ja, men det vill jag inte berätta. Nu är du för näsvis, säger Eva och skrattar.
– Nej, jag har inga önskningar kvar.

Det betyder mycket för mig att jag fick komma hit och prata med dig idag.
Ja, det var trevligt att du ville träffa mig. Jag är glad att kunna glädja.

Du är en väldigt naturlig person med ett varmt hjärta, Eva. Det du visar är också den du är, och det är det som är så fint med dig.
– Jag är som jag är. Jag kan inte vara på något annat sätt.

Vad skulle du säga om jag sa att jag har ett meddelande från andra sidan?
– Det skulle vara välkommet.

Med din personlighet och det du gjorde för människorna på psyket hjälpte du många människor bara genom att vara dig själv. Det finns dem på andra sidan som vill tacka dig. Du räddade livet på en liten flicka en gång, hon var med om en olycka på en gata, minns du det?
– Ja, det kan nog hända.

Idag har jag träffat en besläktad själ. Du har fått mig att skratta. Jag har inte märkt av någon åldersskillnad.
– Ja, jag vet inte hur man ska vara. Jag är som jag är, säger Eva igen och ler.

Terry Evans

Dottern Jane Viding om mamma Eva:

Min mamma har alltid haft mycket energi. Hon har alltid varit nyfiken, envis, modig, humoristisk och okonventionell. Eva  har alltid gått sin egen väg utan att bry sig om vad andra människor tycker, kanske på gott och ont. Det har funnits tragiska händelser i mammas liv  precis som för de flesta andra, men det är inget mamma pratar om eller ältar. Hon behåller de negativa känslorna inom sig och tar vara på det som är positivt.  Hon säger ibland att det kanske hade varit mer passande om hon hade fötts till man, eftersom hon alltid varit så självständig. Hon kallades för ”Vidings pojke” när hon i vuxen ålder hälsade på sina morföräldrar på landet utanför Svennevad, eftersom hon alltid hade långbyxor. Hon sydde ofta sina egna kläder, även jackor och hattar.

Mamma har alltid läst mycket böcker både klassiker men även deckare. Hon har alltid varit skapande genom att handarbeta, sy och har även målat tavlor. Hon skötte trädgårdsarbetet ensam vid sitt hus till hon var över 90 år.

När man frågar hur hon gjort för att bli så gammal säger hon att hon bara fortsatt att vara som hon är. Hon är positiv och grubblar inte över saker. Kanske det också kan bero på uppväxten med råmjölk från kon. Att hon fick mig vid 47 års ålder har nog gjort att hon hållit sig ung. Hon har annars inte tänkt på att leva på något särskilt sunt sätt.

Jane och mamma Eva
Föregående artikelAscala projektet
Nästa artikelUndanträngda känslor gjorde mig sjuk
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn