Eva Drufva från Linköping vakade över sjuka patienter när hon jobbade på sjukhus. Hon blev medveten om att något i rummets atmosfär förändrades de gånger en person gick över till andra sidan. Vad var det för slags förnimmelse hon fick? Hon började lägga fokus på när och hur det skedde. Så startade hennes väg in i en medveten medialitet. Så upptäckte Eva Drufva att det fanns något mer.

För femton år sedan gick Eva sin första mediala utvecklingskurs, då hade hon jobbat 28 år inom vården.

– Nu ska man inte jämföra sig med andra men jag har inte haft himlastormande upplevelser även om jag pratade med en kines när jag var liten. Men min mamma sa att ”det där fick jag lägga av med” för om någon skulle få reda på det skulle jag bli mobbad. Så säkert hade jag någon kontakt men valde att lägga locket på.

– Kinesen var på ett sätt som en pappa, han var min trygghet. Även om jag visste att min pappa hemma också var min pappa. När jag började skolan så mer eller mindre tog jag nog farväl av min kines men numera så har vi hittat varandra igen och det är ofta han som kommer när jag öppnar upp för mina guider och andevärlden.

Det känns naturligt när Eva Drufva berättar om sin kontakt med andevärlden. Hon utstrålar en sansat lugn som kanske bottnar i den trygghet hon har gett sig själv i form av kunskap. Hon tycker själv att det har gått fort framåt när hon väl valde att satsa på sin egen mediala och personliga utveckling.

– När jag väl förstod att man seriöst kunde öppna upp för det mediala och att jag medvetet kunde få en kontakt med andevärlden och dessutom ta emot budskap som faktiskt hade en betydelse för någon annan då hittade jag min väg. Och när jag tittar tillbaka ser jag nog att det har gått fort.

– Jag kanske var dåligt förberedd när allt sattes igång så snabbt för jag valde att backa tillbaka lite grann. Det är viktigt för mig att den personliga utvecklingen, att kunna greppa upplevelser och leverera budskap på ett bra sätt följs åt.

Eva minns situationer i början där hon i glädjen gav allt utan att egentligen tänka på vad hon förmedlade och hur allt landade hos mottagaren.
– Jag var bara glad att jag fick budskap överhuvudtaget.

På frågan om hon minns sin första privatsittning svarar hon klart och tydligt ja.

– Oh ja. Jag kunde förmedla många specifika detaljer som en kvinna från andevärlden förmedlade till mig men mannen blev ändå inte nöjd för jag kunde ju inte förmedla kvinnans smeknamn. När han inte fick höra det han ville höra så var det inget bra och i det läget som färskt medium gäller det att behålla tron på sig själv och på de budskap man faktiskt får och inte börja vackla och börja tvivla, säger Eva och minns allt som igår.

Vem söker kontakt?

Men vad möter hon då för klienter? Vem är det som söker kontakt med medium och vad vill de med besöket? Vill de ha bevis?
– En del kommer bara för att få träffa en nära och kär, en del vill bara veta om framtiden och många kommer för att de är olyckliga och hoppas att jag som medium ska lösa deras problem och det kan jag naturligtvis inte.

De klienter Eva tycker bäst att jobba med är de som verkligen vill ha bevis på att de på andra sidan faktiskt kan meddela sig med de som lever kvar.

– Jag tar emot den som kommer för jag anser mig inte kunna påverka vem som kommer igenom och en del tycker att man då är ett dåligt utbildat medium. Men jag kan inte göra specifika beställningar. I alla fall som jag jobbar, så är jag just ett medium, en neutral kanal som förmedlar en kontakt som har ett budskap. Andra tycker att man är ett dåligt medium om man inte ger samma budskap som andra medium har gett. Men jag jobbar ju som jag gör, jag har valt mitt sätt och självklart passar det inte alla, säger Eva och fortsätter:

– Jag får exempelvis inte fram namn. I alla fall inte än. Jag tror inte att andevärlden bryr sig så mycket om namn eller så är det hur man är som person. För mig är budskap om en persons favoritsmycke, den där speciella kaffekoppen, en speciell tatuering eller personliga uttryck mer bevis än ett namn.

”Det känns bra i vetskapen att jag inte bara är jag en kort stund på jorden. Själen går vidare till något mer. Jag blir också glad av gemenskapen, att hitta andra som tror på samma sak.”
Större medvetenhet

I dag är alla medvetna om sin hälsa och samtalet glider över hur Eva som medium förbereder sig och om hon har märkt någon skillnad i kontakten med andevärlden beroende på hur hon tagit hand om sig själv med bra mat, vila och träning.

– Jag har höga krav på mig själv när jag möter klienter. Jag vill kunna vara närvarande och leverera bra men även om jag är utvilad, har ätit bra och känner mig förberedd hänger det förstås på min dagsform och ingen kan vara på topp alla dagar.

– Nu röker jag inte, jag rör på mig varje dag och brukar inte alkohol i någon större mängd för jag tror på en sund inställning rent allmänt. Jag tror dock inte att man behöver späka sig eller vara extrem på något sätt för att få en bra kontakt med andevärlden.

– Den enda förändring jag har gjort är att tänka mer på min egen personliga utveckling. Jag måste ju känna mig själv och veta hur jag reagerar så att jag inte blir en spegel för varje klient jag möter. Om någon sitter och skakar på huvudet under till exempel en privatsittning så ska jag ju kunna vara neutral och inte börja tänka ”oj, inget stämmer, jag gör allt fel och så vidare”. Förr var jag nog mer rädd att inte kunna leverera budskap och mer fokuserad på hur klienten reagerade med kroppsspråk och miner. I dag kan jag sitta lugnt tillbakalutad och tänka ”det där kommer du att förstå om en stund”. Börjar jag tänka går jag upp i huvudet och då förlorar jag kontakten. Där har jag en större medvetenhet i dag.

Upptäcka egen potential

Målet med Evas mediumskap är inte att bevisa att andevärlden existerar utan hon uttrycker en vilja att ”locka in” människor att ta tag i sin egen utveckling. Hon vill så frön och se människor utvecklas och hitta sin potential.

– Alla som går mediumutbildningar och sysslar med personlig utveckling blir inte medium. Bara för att man har mediala gåvor behöver man inte jobba som medium. Det viktiga är att hitta sin egen potential, säger mediet Eva. Ett första steg kan vara att besöka en seans eller gå på en privatsittning.

Varför behövs medium?
– Min största lycka är att kunna ge tröst till den som är kvar och förmedla budskap från en nära anhörig som har gått bort. Ett budskap som kan pricka så rätt och jag ser lättnaden sprida sig i ansiktet och sorgen viker undan. Det är en guldgåva att vara länken mellan vår värld och andevärlden.

– Min personliga utveckling har gjort att jag idag har lättare att vara neutral, att inte gå in i alla känslor som andevärlden förmedlar. Men det är tufft ibland om övergången till andra sidan varit traumatisk eller om det är något barn som kommer igenom och vill trösta sina föräldrar.

En del skeptiker säger att det är skadligt för människor att ha andekontakter och få budskap. Vad tycker du?
– Människor har alltid varit sökare och idag söker man något annat än det materiella. Jag tror inte att det är skadligt utan ser det som en vägledning och en hjälp. Men som i allt annat kan det säkert vara skadligt om man tror att någon annan vet bättre vad jag behöver i mitt liv.

Har du blivit hjälpt i ditt vardagsliv av att utveckla det mediala?
– Absolut. Det känns bra i vetskapen att jag är inte bara är jag en kort stund på jorden. Själen går vidare till något mer. Jag blev också glad av gemenskapen, att hitta andra som också tror på samma sak. Jag upplever att många, inte alla, men att många har en större empati för människor i stort. En insikt att alla bär på sin egen ryggsäck och en acceptans för att vi är olika.

Hon hämtar sin energi från inspiration och engagemang i det hon gör men berättar uppriktigt att även medium, som vem som helst, har mindre bra dagar på jobbet och att det då går att hämta energi från disciplin och känslan av ett åtagande gentemot kunden som har bokat tid och andevärldens önskan att ge.

– Efter en arbetsdag med privatsittningar och möte med olika känslor, energier och människor hur hanterar du det?
– Viktigaste är att stänga ner och att sitta med mig själv och ge mig tid att släppa alla intryck och bli jordad. Jag har en egen procedur som handlar om att tacka den som kommit och öppna upp för nästa klient. Jag använder sen Bergsmeditationen för att stänga ner.

Rädd för döden

När samtalet handlar om mediumskap och kontakt med de avlidna som har gått över till andra sidan, och om olyckor med dödlig utgång och sorg över förluster kommer självklart frågan ”Kan ett medium vara rädd för döden”?

– För egen del är jag inte rädd för döden. Men jag kan tycka det är sorgligt om jag skulle tvingas lämna alla som jag har kär i den här fysiska världen. Att inte kunna vara i deras närhet längre. Vid de tankarna blir jag uppmärksammad på hur min rädsla och egot tar över och att jag självklart vill vara kvar här hos dom. Men eftersom jag via medium mött både min pappa och min mamma så vet jag att själva döden är inget att vara rädd för.

Samtalet vandrar sina egna vägar och vi börjar prata om utbildning. Kan man gå för många utbildningar?
– Det tror jag. Om man inte förankrar sin kunskap i vardagen och gör något bra av all kunskap så händer inget med ens egen utveckling. Jag är skeptisk som person och använder bara de bitar som passar mig och jag vet hur lätt det är att bara gå vidare till nästa och till nästa utan att stanna upp och omsätta kunskapen och börja jobba för att nå ut med det man lärt sig.

Text & Foto Maria Äxter

(Ursprungligen publicerad i Ascala Magazine)

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn