Jenni Lindberg strålar. Handslaget är fast och direkt. Det märks att hon vill. Drivkraften finns sjudande under ytan, en fantastisk tillgång, men också en urkraft som har lärt henne mycket om livet. På väg upp ur den mörkaste dalen bestämde hon sig för att resa och få perspektiv. Hon kom till Afrika som volontär på ett barnhem. Efter att ha gråtit sig till sömns i tre dagar, hittade hon sitt kall. Att få andra att dela med sig för att barnen på barnhemmet ska få utbildning och äta sig mätta. Hon startade välgörenhetsorganisationen LOVE LIFE. Kärleken till andra gör henne frisk och livfull.

Musiken förde henne till norra Sverige. Hon, som bara skulle stanna ett tag, gillade fria vidder och fräsch luft mer än tunnelbanependling. Istället för utbildning i Stockholm där hon är uppvuxen, började hon studera upplevelseproduktion i Piteå. Nu har hon bott i sin nya stad i över sju år. Idag är hon ensamstående mamma, grundare till en välgörenhetsorganisation och driver ett barnhem i Ghana utan eget vinstsyfte. Jenni Lindberg är hållbar utveckling från topp till tå.

Under tonåren led Jenni av ätstörningar, och redan som sjuåring kräktes hon för första gången. Det var ett sätt att hantera krav på hur ”man skulle vara”. Åren gick och till sist ville hon bara bli frisk, och sökte sig till en sluten avdelning där hon påbörjade en tre månader lång behandling bakom stängda dörrar och fönster. En behandling som fortsatte med öppenvård och insikt och förståelse.

– Jag kan inte riktigt förstå vad som skapade förändringen, men jag är oerhört tacksam att jag fick den här möjligheten. Det här är ett problem som vi måste våga se, säger Jenni Lindberg med lugnet hos en person som vet.

2012 kom hon till Ghana för första gången. Då var barnhemmet en ofärdig byggnad med ett trasigt tak, som låg långt utanför byn på ett ödsligt majsfält. Barnen hade ingen tillgång till elektricitet eller rent vatten.

Startade insamling

När Jenni slutade gråta efter ungefär tre dagar som volontär på barnhemmet, ringde hon hem till sin mamma och bad om bidrag för att kunna laga taket. En insamling via Facebook tog fart och det blev startskottet för LOVE LIFE. Efter en vecka fanns det nog med pengar för att laga barnhemmets tak och innan Jenni åkte hem var klassrummen färdigbyggda och byggandet av en hönsgård påbörjat. Hemma i Sverige fortsatte hon att bygga upp sin välgörenhetsorganisation. Målet var klart. LOVE LIFE skulle stötta barnhemmet ”Mum’s care children’s home” på vägen mot självförsörjning.

Redan efter sex månader hade stora förändringar skett på barnhemmet i södra Ghana. Ett mekaniskt borrhål försåg barnen med rent vatten, elektricitet var framdragen och hönsfarmen genererade ägg som både försåg barnen med protein och kunde säljas för att köpa in andra råvaror som fisk och kött. Protein är oerhört viktigt för att barnen ska växa och utvecklas som de ska. I dag får barnen även multivitaminer varje dag, för att täcka upp för den ganska näringsfattiga kosten.

Plockade riskorn i sanden

– När jag kom första gången satt en treårig flicka med trasiga kläder i sanden och plockade upp riskorn som hon stoppade i munnen. Då började jag förstå vidden av problemen. Först grät jag, men undan för undan väcktes ett ”jävlaranamma” – jag skulle göra det jag kunde. I dag finns det fem anställda lärare och tre ”house mums” vid barnhemmet och barnen får hjälp på ett helt annat sätt, berättar Jenni Lindberg.

Föräldralösa

42 barn mellan 1 och 15 år bor i dag på barnhemmet. De flesta är föräldralösa, medan andra kommer från familjer som inte har möjlighet att försörja sina barn. I dag har man fler sovrum, matsal, skola, elektricitet, fotbollsplan och en egen vattenproduktion som generar en inkomst till barnhemmet. På två har mirakler uträttats i Senya Beraku.

Nu är det nyår 2015. Raketerna har tystnat och lyktorna av rispapper har precis svävat tyst över snötäckta fält. I Senya Beraku smälldes också nyårsraketer så att föreståndarinnan skrämdes och sprang och gömde sig. Men barnen, som aldrig sett eller hört något liknande, hade tindrande ögon när de vände blicken mot det glittrande färgregnet på himlen.

Lämnar pengar själv

– Många människor frågar mig hur mycket av varje skänkt hundralapp som verkligen kommer fram, och jag kan försäkra att vartenda öre kommer fram. Jag bekostar min resa själv och lämnar över insamlade medel utan mellanhänder. Det är jag själv, som studerar och lever på studielån, min pensionerade mamma, och en vän i Piteå som är styrelsen i LOVE LIFE. Fördelen är att det är korta beslutsvägar, så om barnen behöver något ordnar vi det direkt, berättar Jenni.
– Vi ville egentligen inte starta någon välgörenhetsorganisation just på grund av alla kostnader för 90-konto, administration och marknadsföring, men ju större projekt vi startade desto mer pengar var i omlopp, och för mig känns det inte bra att be folk sätta in så stora summor på mitt privata konto. Därför valde jag att starta LOVE LIFE, men med intentionen att varenda krona skulle gå till barnen – inte till administration. Vi arbetar med vår trovärdighet på andra sätt. Jag talar om vad vi gör och bidragsgivarna kan få direkt respons på vad deras hundralapp har gått till. Jag reser själv ner och ser till att projekten går framåt och att pengarna används på rätt sätt.

Bygger ett bageri

– Om pengarna hamnat i någon annans ficka hade vi inte sett den utveckling som nu sker på barnhemmet, säger Jenni, och hon har all anledning att vara stolt. Vattenproduktionen generar en bra inkomst, och just nu pågår bygget av ett bageri. Även det kommer att bidra till barnhemmets självförsörjning samtidigt som barnen lär sig entreprenörskap och får mer kunskap.

När jag hör Jenni berätta, vandrar min blick till snödrivorna utanför fönstret. Tankarna irrar. Till Jenni som under jullovet åker till ett Afrika med helt andra traditioner än vi har. Hon åker för att hennes hjärta säger det. Hon och hennes dotter lever på studielån, och ändå tycker hon att hon har möjlighet att hjälpa andra. Osjälviskt och osminkat ger hon mig torra fakta som bränner i mitt huvud. Att inte tänka på Karl-Bertils resa till de fattigas kvarter går liksom inte att undvika.

Jag gör det jag kan

– Jag kan omöjligt rädda världen eller hjälpa alla föräldralösa barn, men jag kan göra det jag kan med det jag har, säger hon enkelt.

Framför mig sitter en ung kvinna som inte bara tänker utan som agerar. Hon vet inte riktigt varför, men hennes inre eld brinner så starkt, och om den inte kanaliseras in i något betydelsefullt vet hon att kraften kan bli något som förgör henne. Livet har gett henne en möjlighet att älska livet igen. Love Life. För barnen i Ghana. För sig själv.

FAKTA LOVE LIFE

Välgörenhet
Till skillnad från andra välgörenhetsorganisationer har LOVE LIFE valt att inte skaffa något 90-konto. De resurser som krävs i form av administration, tid och pengar läggs istället på arbetet för barnen. Med ett 90-konto har en organisation rätt att lägga upp till 25 % av insamlade medel på administrativa kostnader, men hos LOVE LIFE är det nolltolerans. Varje krona kan därför gå till ändamålet.

Månadsgivare
LOVE LIFE har av samma anledning inga medlemmar, utan satsar istället på att värva månadsgivare. Varje krona är öronmärkt, inga pengar lämnar LOVE LIFE utan ett bestämt mål.

Självförsörjningsprojekt
Varje månad stöttar organisationen barnhemmet med en viss summa för inköp av råvaror och lön till lärare och personal. Resterande del av de insamlade medlen investeras i olika självförsörjningsprojekt. Ungefär två gånger om året besöker LOVE LIFE barnhemmet för att följa upp projekten och planera för nya investeringar.

Kika gärna in på LOVE LIFEs hemsida!

Text: Maria Äxter
Foto: Jenni Lindberg

(Ursprungligen publicerad i Ascala Magazine)

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn