Stefan Nilsson och hans fru Lotta Hasselquist Nilsson har båda två funnit sin plats, och etablerat sig i musikens och tonsättningens värld. Jag kan inte kalla detta en intervju, jag väljer att kalla det en intressant historia istället. Lotta bestämde sig för att komma till en Vintervecka på min kursgård i Fanthyttan, och det var inte förrän jag träffade henne som jag förstod att hon var gift med Stefan Nilsson – The Man of Music!

Under vinterveckan märkte jag snabbt att Lotta hade en väldigt stark närvaro. Det dröjde inte länge förrän jag insåg att hon inte bara är känslig utan även har ett skarpt sinne. Hon är en observatör, en person som i många avseenden är medveten om sig själv. Under veckans gång började hon berätta lite om sitt liv, hur hon vid unga år upptäckte musiken.

Sedan berättade hon att hennes syster Helene, som hade varit på kurs hos mig tidigare, hade rekommenderat henne att komma till Fanthyttan och uppleva denna kurs. Helene tänkte att det skulle vara värdefullt för henne. Sista kvällen på denna kurs är en kväll för underhållning och skoj, som eleverna själva arrangerar. Under den kvällen medverkade Lotta genom att spela piano, hon presenterade sin magi för oss. Rummet kom till liv. Det påverkade alla. Det öppnade en dörr för mig, och jag kände att jag ville veta mer om henne. Vi kom överens om ett datum då vi skulle besöka henne och hennes man Stefan för en intervju.

Lotta, Stefan och Lottas syster Helene

Vi anlände tjugo minuter för tidigt. Utanför mötte vi hennes syster, som också skulle tillbringa dagen med oss. Vi knackade på dörren, och Lotta kom ut från badrummet och mötte oss med ett förvånat ansiktsuttryck, hon hade inte hunnit torka håret än. Det var så dagen började. Efter lite småprat över en kopp kaffe började en dynamik byggas upp. Det var, som sagt, ingen intervju, det var ett utbyte av information, historieberättande, återblickar till det förflutna. Jag tänkte i mitt stilla sinne: Hur ska jag strukturera det som målas upp här, Lottas historia och Stefans historia?

Stefan och jag insåg på en gång att vi fick kontakt och dansen mellan oss började. När han började berätta sin historia insåg jag att dagen inte handlade om Stefan, ”The Man of Music”, utan om en annan del av hans liv som han ville berätta om. Jag behövde inte ställa honom många frågor, han började bara att prata

Jag föddes i norra Sverige, i byn Kukasjärvi. Jag kommer från ett jordbrukssamhälle och jag växte upp med sex systrar och två bröder. Som var brukligt med familjer på den tiden, så var vi alla tvungna att ta ansvar vid gårdens skötsel. Men, till skillnad från de övriga barnen i familjen verkade jag inte ha några praktiska färdigheter. När jag försökte delta i arbetsdagen insåg jag att jag bara var i vägen. Det var som om jag inte hörde hemma. Jag kände mig utanför. Det var likadant i skolan. Jag var inte delaktig i dynamiken som de övriga barnen hade. I den åldern hade jag inga referensramar. Jag stod utanför allt. Vem var jag, vad var jag bra på, vad skulle jag kunna bli? Det var nästan som om jag var i ett ingenmansland.

Min far hade underliga beteenden. En dag köpte han ett piano. Att göra något sådant på den tiden var väldigt udda, och jag kan föreställa mig pratet i byn: Varför slösa pengar på ett piano när han kunde ha köpt en traktor? Min far hade ingen tydlig talang, men han spelade på sitt piano i alla fall, utan någon som helst melodi. Det var bara någon som tryckte på olika tangenter utan någon som helst tanke bakom. Ibland väcktes vi mitt i natten och informerades att pappa skulle spela piano för oss. Detta kunde pågå i timmar, oavsett om det var arbetsdag eller skoldag nästa dag.

Jag minns tydligt att min far drack varje lördag kväll, och på söndag morgon låg han i sängen och lyssnade på gudstjänst och kyrkomusik på radion, medan han återhämtade sig från baksmällan. Där låg han, fullständigt fokuserad på musiken. Det var som om han försvann in i en annan värld. På grund av min far började jag själv komma i kontakt med musik. Jag passade fortfarande inte in, men något började vakna inom mig.

Jag skämdes för hur min far spelade piano. Mina vänner i skolan kände till hans rykte och jag tyckte det var pinsamt. När kompisar följde med hem från skolan tänkte jag: kommer han att spela piano? Plötsligt öppnades en dörr inom mig och jag började inse att denne hårt arbetande mans dröm var musiken. Detta var hans sätt att komma i kontakt med den, trots att han inte kunde spela en enda not. Pianot förde honom till en annan värld, som var verklig för honom. Det spelade ingen roll om ingen annan förstod. För honom var det ett helvete att vara född till livet i Norrland där han inte kände att han hörde hemma – hans kärlek var musiken. Det var som att ta emot Guldbaggen; både förskräckligt och vackert, precis som livet kan vara.”

När jag satt och lyssnade till detta började jag inse: Var det ett sammanträffande att Stefans far köpte pianot? Skulle det kunna var så att musiken, medvetet eller omedvetet, hade förts in i Stefans liv? Var det ödets sätt att sammanföra Stefan med sin naturliga gåva?

När jag blev lite äldre, var min dröm att vara med i en rockgrupp, att vara gitarrist i ett sådant band. Jag spelade luftgitarr och sjöng till musiken. En dag kom min far in i mitt rum och väckte mig där jag låg och sov. Jag kommer aldrig att glömma hans ord: ”Stefan, det finns ingen plats för dig här, du måste gå vidare”. Det tog många år innan jag faktiskt förstod vad han hade menat. Jag började inse att musik var en del av mig, och påbörjade min musikutbildning i Norrbotten. Jag startade även ett band som fick heta Kornet. Vid 20 års ålder började jag en utbildning vid Musikhögskolan i Stockholm. Jag hade så roligt där!

När jag lyssnar till Stefan inser jag att hans barndom är så lik många andras. De var annorlunda, kände som om de stod utanför samhället. När jag lyssnar på hans historia kände jag hans behov av att säga: Jag är bara en vanlig man, det här är den jag verkligen är, vad jag verkligen kände som barn. Vartenda ord han sa var ärligt och fyllt av övertygelse. Jag pratade med en ödmjuk människa i kontakt med sig själv. En vanlig man av enkel bakgrund, och för mig är det Stefans största gåva – den han verkligen är bakom musiken. Det är hans själ i kombination med musiken och kreativiteten som gör honom så speciell för mig. När jag lyssnade till hans historia skrattade jag, med tårar i ögonen.

Dagen hans far köpte pianot, denna vanliga man som också hade en gåva, men som han aldrig utvecklat. Det hjälpte den lille pojken att komma i kontakt med gåvan han fötts med. Den lille pojken som brukade ta av locken från grytorna och spela trumma på dem på köksgolvet. När han berättade sin historia pratade han om sin mor, som aldrig kunde förlika sig med hans fars beteende, som en dag tejpade ihop pianot med gaffatejp så att han inte längre kunde spela. Hon hade fått nog. Stefans far slutade spela piano, och senare när han flyttades till ett äldreboende uppmuntrades han att fortsätta spela, men han vägrade. Han levde sina sista dagar i tystnad, men var befann han sig i sina tankar, spelade han piano för sig själv?

En kväll började han bara spela piano för första gången på många år, och det blev också den allra sista gången. Tårarna rann nerför hans kinder. Nästa dag gick min far bort. Han tog farväl av musiken, det som han älskade mest av allt, berättar Stefan.

Stefans passion är inte bara för musiken, den är även för människor. När vi satt och pratade och delade med oss insåg jag att han bryr sig; en man full av kärlek. Han har haft sina soliga dagar och sina regniga dagar, som de allra flesta människor. Hans kraftfulla själ är väldigt aktiv, och fortsätter att vara nyskapande för att sända ut sitt budskap till människorna omkring honom. Jag insåg en sak – Stefan är musik. Hans musik är en del av honom, precis som själen, de går hand i hand.

Terry Evans

Föregående artikelUniversum skickade en utmaning direkt
Nästa artikelMamma till tre pojkar
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.